Darkside, Linné
Way Out West 7 augusti 2014
Betyg: 4
Nicolas Jaar och multi-instrumentalisten Dave Harrington — som tillsammans utgör den elektroniska duon Darkside vars utmärkta debutalbum Psychic släpptes i höstas — ser inte ut att vara mycket mer än silhuetter när de intar Linnétältets rökfyllda scen. Men deras enigmatiska scenframträdande bidrar egentligen bara till att sätta musiken i fokus. På sätt och vis är de en perfekt festivalupplevelse. Det är dansmusik som känns okonventionell just eftersom den inte nödvändigtvis riktar sig till en publik som lyssnar på dansmusik.
The Only Shrine I’ve Seen känns som tagen ut en surrealistisk David Lynch-film och följs upp av publikfavoriten Paper Trails. ”What do I look like to you?” sjunger sedan Jaar. Stundtals känns hans reverbdränkta basröst som att kunna komma från andra sidan graven och det är bitvis svårt att få ett grepp om Darksides abstrakta musik. Hur har den tillkommit? Vem den är ämnad för? Egentligen är det oväsentliga frågor, snarare får deras musik ses som ett slags kvitto på att dagens festivalpublik är vill ha något som inte är Avicii. Men samtidigt som det är experimentellt har musiken något av en universal appeal — det är musik som går an att lyssna på i de flesta situationer — och kanske är det den dualiteten som gjort Darkside så omtyckta.