Har inte människor makt över sina liv så kan de inte heller lyftas upp till ett anständigt liv. Det spelar ingen roll hur många åtgärder, stöd, bidrag eller försäkringar du inför. Utanförskap är i grunden en maktfråga. Borgarna lanserade ordet utanförskap och jag tänker stjäla det från dom, för det är det det handlar om, att vara utanför. Och människor utan makt är otrogna älskare, lita aldrig på slavens lojalitet.
Skriver Rolling and tumbling.
Opinionsmätningar kring läget i svensk partipolitik har inte varit roliga rapporter för den som vill välja bort Reinfeldt & Co.
Strax efter att den högerledda regeringen hade tagit över rasade högern i opinionsmätningar. Oppositionen: S, MP och V, såg ut att kunna glida på en räkmacka.
Men nu, med ett och ett halvt år kvar till riksdagsvalet, är situationen annorlunda. Reinfeldt får höga förtroendepoäng och S och dess vänner dalar och dalar.
En som formulerat bra tankar kring detta är Anna Hellgren:
Om socialdemokratin, och dessvärre hela vänstern, ska ha en chans att förhindra en borgerlig promenadseger i september 2010 måste den inte bara lära sig hur medierna fungerar och hur de hanteras. De måste börja prata politik och formulera ett alternativ till den svaghetsföraktande och välfärdsnedrustande regeringspolitiken. Att misslyckas med det i en tid när klyftorna mellan de som har och de som inte har aldrig någonsin varit större och där massarbetslöshet står inför dörren är inte bara ett historiskt misslyckande. Det är en katastrof.
Det handlar om att inse hur medier arbetar. Men det handlar också om det viktiga som Rolling and Tumbling tar upp: att förändringen som börjat inom S inte motarbetas. Erik tar upp det:
Vi har en partiledare som verkligen visat ambitionen att omstöpa partiapparaten och det är sannerligen inte en enkel uppgift i en partiapparat som inte vill omstöpas. Det finns en stor och välbetald andel partiarbetare som motsätter sig en demokratisering där medlemsskapets värde uppvärderas till något verkligt betydelsefullt. Det finns en tydligt längtan efter en stark ledare som talar om vad man ska tycka, tänka och säga och som står osäker och nervös i väntan på klara direktiv. Och det finns en aktiv kampanjapparat redo att göra allt för att försvara sitt revir, sin ära och sin makt. Inte kan väl en partiledare ensam ändra på det?
Förändra inställningen till medier och yttrandefrihet, förändra inställningen till människor som politiken handlar om (att släppa in dem, lyssna på dem, ge dem chansen att påverka): kort sagt: skrota toppstyrningen, ge makten åt människorna.
Det är bra, det är flera aktiva personer inom oppositionen som bloggar och vågar lyfta fram tankar kring detta.
Det finns nu all anledning för hela arbetarrörelsen att utöver att ifrågasätta sin politik, som vi nu gjort genom rådslagen (jag själv har varit aktiv i minst ett och jag tycker betyget nog skulle kunna bli ett B+ på en skala A-F) även ifrågasätta vår egen organisation, organisationskultur och hur de som skall representera oss förvaltar sina uppdrag….
Det som slog mig när jag gick med i Socialdemokratiska partiet fjärde veckan i september 2006 var den stora mångfalden av föreningar. En mångfald som jag fortfarande tycker är svåröverblickbar, ofokuserad och spretig. Organisationen bygger i allt väsentligt på man har ett högre medlemsantal och en annan åldersfördelning än dagens 100.000 medlemmar.
Nicklas är en annan som vågar sticka ut.
På LO har de öppnat lite, lite, lite för att människorna som allt handlar om ska kunna påverka.
Expressen skriver:
Efter AMF-skandalen, bonus- och pensionsdebatten:
Vad ska LO-Wanja prata om första maj?
Nu vädjar hon till sina medlemmar:
– Hjälp mig hitta ämnen för mitt tal!
Sedan må det lukta PR-byrå lång väg och man kan också undra varför Expressen har en epostadress som ska gå till Wanja med frågor.
Och det är klart att människor bör kunna vara med och påverka LO:s politik mer än bara ge inspiration till ett första maj-tal. Men ändå, en liten, liten öppning är det.
Relaterat:
Aftonbladet, SvD, DN
Jan Andersson, Krassman, Anna Vikström, Expressen, Aftonbladet, Stefan Stenudd, Röda Malmö och Peter Andersson.
Andra bloggar om: LO, politik, socialdemokraterna, opinion, första maj, tal, Wanja, makt, Lundby-Wedin
Jag tror också, att den gängse Socialdemokraten, inte bara partiarbetarna, vill ha en stark ledare som styr. Mona Sahlin är inte på något sätt den sortens ledare.