Mefisto Remixed
Manus & Regi: Kia Berglund
Orginalmusik: Rikard Borggård
Scenografi & Kostym Youlian Tabakov
Teater Giljotin
Premiär den 26 oktober 2013
När jag står i foajén till teatern bland alla minglande och kindpussande glada människor tänker jag för ett ögonblick att föreställningen kanske redan börjar här. Men så var det inte. Efter en stund släpps vi in i teatersalongen och sitter knäpp tysta en lång stund innan dramats huvudperson dyker upp och börjar tala.
Publiken sitter i två rader på var sida om den smala scenen, som är täckt av en röd matta. Skådespelaren Tobias Hjelm är den enda aktören, han klagar också högljutt över detta faktum, varför ska det finnas så dåligt med resurser att han måste spela alla rollerna själv?
I Mefisto Remixed återfinner vi den gamla historien om Satans tjänare på jorden återskapad i vår samtid. Vi moraliserar över gamla tider men även över vår egen tid. Vi misstror människor och deras syften, de är både kappvändare och karriärister, som går över döda kroppar. Det är en stark text i pjäsen. Det börjar storslaget med utdrag ur klassiska sammanhang med Mefistos dilemma, såsom Rikard III av Shakespeare och Klaus Manns Mefisto.
Utannonseringen av Mefisto Remixed utlovar mycket och efter att sett föreställningen så kan jag intyga att det inte är någon överdrift. Tobias Hjelm gör en fantastisk rollprestation, som gör att jag sitter fascinerad genom föreställningen och lyssnar på helspänn.
Hans rollfigur är dock missnöjd med sakernas tillstånd, först tycks han stolt över priser han fått för sitt skådespeleri, bara för att en stund senare klaga på att han varken fått Guldbagge eller Oscarsstatyett. Han har i ena stunden en övertro på sig själv, i den andra sjunker han djupt ner i självförakt. Men kanske är det trots allt mänskligt att tro att du själv i alla fall är lite bättre än de andra?
Allt eftersom föreställningen fortlöper häcklas vi allmänt för våra mänskliga svagheter, ingen slipper undan. Jag känner hur mitt dåliga samvete väcks. Hur lättpåverkade är vi? Vart kommer vårt eget ansvar in? Mitt i pjäsen hyllar skådespelaren Jimmie Åkesson, som nu blivit statsminister utan att någon reagerat nämnvärt. Mot slutet dyker den extremt egensinnige och ömklige Karlsson på taket upp, är det så mänsklighetens sista hjältar kommer att se ut?
Regissören och manusförfattaren Kia Berglund har satt ihop egen text med de klassiska gamla texterna plus bitar ur Sverigedemokraternas kulturprogram till en mycket intressant ny helhet. Tack Teater Giljotin för en tankeväckande föreställning!
Text: Vivian Gustin
Kommentera