De lockas att lämna sina hemländer i öst för att de blir lovade jobb i Storbritannien. Men väl framme i det brittiska samhället blir de lurade och utnyttjade. De får bo i husvagnar eller trängas många i små lägenheter och sova i skift, betala dyra avgifter för sitt boende. Jobben de blev lovade är i de flesta fall tillfälliga påhugg som de får dag för dag. Om de råkar ut för någon arbetsolycka är det ajöss för dem. De jobbar ju inte på arbetsplatser med fackliga kollektivavtal.
Ken Loach film ”It´s a free world” finns nu på dvd. Den handlar om hur människor missbrukar andra människor.
Loach har valt att låta de två arbetsförmedlarna vara två unga kvinnor, Angie och Rose, varav Rose är kvinna med gott hjärta och rättrådig och Angie hamnar i sitt jobb av en hel del olyckliga omständigheter. De är inte några genomonda människor men ändå tjänar de bra på att utnyttja de arbetssökande. Bakgrunden till att de startade sin privata rekryteringsfirma är att Angie får sparken från en rekryteringsfirma och därför startat eget i samma bransch ihop med sin rumskamrat Rose.
I börjar rekryterar de första på schyssta villkor. Eller schyssta och schyssta: lagliga villkor, förutom att de inte betalar någon skatt för sin verksamhet. Men de rekryterar ofta för tillfälliga inhopp, dag för dag. De skaffar lägenheter de hyr ut till ockerpriser.
Men när de träffar på människor som lever utan papper och ser den misär de papperslösa lever i för att de inte får några jobb börjar de rekrytera papperslösa arbetare också. En del arbetsgivare vill hellre ha papperslösa arbetare, eftersom de vet att dessa aldrig klarar eller protesterar: de vet ju att de kan bli utslängda om de upptäcks.
Visst ryser jag när jag ser under vilka omständigheter många människor idag får leva under. Ken Loach film skildrar ju något som faktiskt pågår i EU-länderna idag. Fri rörlighet råder för arbetskraften inom EU. Men med vilka villkor och under vilka omständigheter?
Jag tror inte många som ser filmen efteråt försvarar arbetsplatser som inte har kollektivavtal. Det blir så tydligt när man ser människorna som får leva under dessa otrygga villkor och när en olycka inträffar inte får något från någon försäkring. Denna rovdrift av människor som genomförs i nutiden är en skam. Det skulle vara jätteintressant att höra vad personer som kämpar mot kollektivavtal, hur de försvarar sin inställning, efter att de sett ”It´s a free World”. Som Federley, som kämpade så mot kollektivavtal på salladsbaren i Göteborg: vad säger han om ”It´s a free world”? Vad säger han om den misär som drabbar människor som jobbar utan trygghet?
Filmen trillade in i mitt brevlåda i fredags. Någon på filmbolaget tyckte att Kulturbloggen passar för att se den och skriva om den, tänker jag.
En av de skäl som gör filmen bra är, som SVD skriver:
Loach låter oss inte se genom ögonen på dessa människor, inte när han har chansen att få oss att erkänna att vi alla är medskyldiga, vi som köper billiga konserver och slipper ta de sunkigaste jobben själva. I centrum placerar han istället en ensamstående mamma, Angie, 33, en av dem som tar emot sedelbuntarna. Hon är inte mycket mindre utsatt själv – äta eller ätas: Angie är driven och är lovad en befordran men får ändå sparken, när hon protesterar mot att chefen tafsar. Över en drink med lägenhetskompisen Rose bestämmer hon sig för att hon har det som krävs för att starta en egen rekryteringsbyrå. Rose går motvilligt med på att bli hennes kompanjon.
Fast stundtals under filmen retade jag mig på och blev väldigt arg på Angie, kvinnan som tar initiativ till rekryteringsfirman. Hon har en son som hon mest låter sina föräldrar ta hand om, hon strular med en del män och är rätt dum ibland. Hon blir lurad av fabriksägare som inte betalar ut löner och hon får ett stort gäng uppretade utsvultna och utnyttjade arbetare efter sig. Recensenten på Film.nu retade sig också på en del sådant:
Det här är en film som försöker att belysa ett problem som i allra högsta grad existerar. Den vill mycket, men lyckas dessvärre inte alls och jag känner att det är 90 minuter dötid. Det jag främst är missnöjd med, är att jag inte känner sympati för några parter alls. Om det är så att regissören Ken Loach har som tanke att man ska känna för den stackars ensamstående mamman Angie, som bara gör det hon kan för att försörja sig själv och sin son, misslyckas han kapitalt. Angie är för mig en självgod Gynningkopia utan moral och medmänsklighet som man egentligen vill ska åka fast. Arbetarna gör det enda rätta men porträtteras dåligt och stereotypt och det är en hel del lösa trådar som inte knyts ihop. Det känns ständigt som man står vid sidlinjerna och betraktar, man blir inte berörd minsta lilla då kontakten mellan huvudperson och publik saknas.
Jag blev också lite irriterad på Angie, men samtidigt gav det filmen en viss dimension: människor är ju rätt struliga ibland, som Angie. Och att människor i västvärlden idag utnyttjas och lever under den misär som många immigrantarbetare för, det är stor skam.
SVD:s recensent gav filmen betyg 5.
Betyg 4 i DN.
Andra bloggar om: recension, film, dvd, Storbritanninen, jobb, arbetsmarknad, immigration, Ken Loach, It´s a free world