Artist: Christopher Owens
Titel: Lysandre
Betyg: 4
Efter två album och en EP kändes det som att San Francisco-bandet Girls var på väg mot någonting stort, men i somras hoppade sångaren Christopher Owens till vår förvåning av bandet. Utifrån sett var anledningarna till en början oklara. Det var först för någon månad sedan som Christopher Owens i intervjuer började tala om sin besvikelse över den ständiga rotationen av bandmedlemmar. Han ville spela i ett band som kunde växa tillsammans, men när Girls hade avverkat tjugoen bandmedlemmar inom loppet av några år gick droppen. Så här säger han till exempel i en intervju med Pitchfork:
”After a little while, I started to realize that the band wasn’t going to last forever. I knew that by the time I was recording [Father, Son, Holy Ghost]. Because I wanted a real band– a group of people that became like a family that wrote and recorded and went on tour together, and evolved through those experiences. Nothing else would have done it for me. But we were replacing members for every other tour; I didn’t feel like I had other people who were maturing along side me. I counted out the amount of people that were in the band over the years. It was 21– a giant amount of people. That’s feeling disappointed 21 times over.”
Samtidigt får vi inte glömma att det var Christopher Owens som skrev alla låtarna i Girls, så hans första soloalbum är en naturlig fortsättning på 2011 års Father, Son, Holy Ghost. Vissa av låtarna på Lysandre spelades faktiskt live redan innan Father, Son, Holy Ghost ens hade släppts!
Fast någonting har förändrats. Arrangemangen är lite mer proggiga och med nyfunnen kreativ frihet berättar Owens en om möjligt ännu mer personlig historia än vad vi är vana vid. Lysandre är ett konceptalbum där sångerna går i alla krossade hjärtans tonart. En knappt halvtimmeslång kärlekshistoria där låtarna länkas samman av en återkommande melodislinga (Lysandre’s Theme).
Lysandre är även namnet på en fransyska Christopher Owens förälskade sig i under Girls första turné. Hela albumet kretsar kring henne och deras transatlantiska kärleksförhållande som på grund av avståndet ända från början var dömt att misslyckas. Det är kanske inte så romantiskt som det skulle kunna ha varit, men Christopher Owens har hunnit utveckla en lika signerad som självömkande berättarröst. På något sätt intresserar vi oss av hans liv, oavsett om det handlar om uppväxten inom Children of God eller en tjej från Frankrike.
Även om låtarna på sätt och vis går in i varandra så bjuds det på många utflykter. Here We Go är en ömsint och närgången kärlekssång med Robin Hood-flöjt och den briljanta refrängen ”If your heart is broken, you will find fellowship with me / And if your ears are open, you will hear honesty from me”. Efterföljande New York City är den här skivans svar på Lust for Life eller Honey Bunny. Fartfyllt och vidögt berättas historien om bandets första visit i New York. Låten drivs fram av en saxofon medan texten går ifrån ”Texas, cops and cooking drugs” till ”Rock’n’roll in New York City”.
Några andra exempel på albumets variation är Riviera Rock som med sina solstänkta reggae-influenser kanske är den mest utstickande låten på hela skivan. I efterföljande Love is in the Ear of the Listener ifrågasätter Christopher Owens sin förmåga att skriva låtar – uppbackat av en Hawaii-vibrerande slide guitar. Mina favoritspår på Lysandre är dock titelspåret samt epilogen Part of Me – en folklåt som skulle kunna ha varit skriven av Bob Dylan där Owens så enkelt sammanfattar allt vad skivan handlar om: ”Oh, you were a part of me / But that part of me is gone”.
Ur Girls aska växte någonting fint fram. Lysandre kanske är en mellansträcka – en väldigt charmig sådan – men Christopher Owens har ännu bara påbörjat sin historia. Om tjugo år står han antagligen där med tjugo album och en alldeles strålande karriär bakom sig.
Du kan lyssna på hela albumet här: http://www.nytimes.com/2013/01/13/arts/music/christopher-owens-leaves-girls-for-lysandre.html?pagewanted=all&_r=1&.
Bästa spår: Here We Go, Lysandre, Part of Me