Artist: Mumford & Sons
Titel: Babel
Betyg: 4
När det brittiska folkrocksbandet Mumford & Sons släppte debutalbumet Sigh No More, klev de in i många människors hjärtan med sitt unika sound och sin övertygande energi. Nu har uppföljaren kommit: Babel – en starkare och mer utvecklad skiva. De som befarade omöjligheten att bräcka det förtrollande debutalbumet, kan andas ut – den nya skivan innefattar dess tidigare banjosound som i kontrast med sångaren Marcus Mumfords rossligt hesa röst, faller ut i en välljudande musikkombination.
Vi hör den ideligt indignerade rösten hos sångaren i tempon som stundtals ökar kraftigt för att sedan sjunka ned i ett vemod som de flesta av texterna utsänder. Det är titelspår som framkallar känslor av all möjlig karaktär, men det är ju också det man oftast begär att få uppleva i musikens rum.
Den något dämpade begynnelsen av skivans andra låt, Whispers in the Dark, gör det enklare att fokusera på texten istället för att helt tas över av de överväldigande melodierna. Längre in på albumet finner vi Ghosts That We Knew – en oerhört vacker och kraftfull låt i melankolisk anda. Jag trodde att det, i skivans mittparti, skulle komma att gå lite mer åt det enhetliga och trista hållet eftersom de levererat så pass bra hittills, men där hade jag fel. Bandet fortsätter att imponera med bland annat Below My Feet, som jag tveklöst skulle vilja konstatera är albumets starkaste låt.
Kort sagt hör vi Mumford & Sons i sitt signum, men också med en utveckling som i min mening gör Babel snäppet vassare än debutskivan.
Text: Maria Fehrman