Går det att betrakta kultur (musik, film, teater, opera, litteratur, konst) utifrån politiska aspekter eller är kultur/underhållning någonting som står helt för sig själv och inte har med samhället och dess värderingar att göra?
Innan jag skriver mer måste jag för att i någon mån undvika en massa hatfulla kommentarer säga att jag jag gillar Batman och jag tycker den nya Batmanfilmen är OK. Och jag vill inte förbjuda Batmanfilmer. Jag vill bara diskutera synen på våld i samhället och i filmer.
Jag har under en längre tid analyserat vad det är för värderingar som filmer med hjältar bygger på.
Jag tror inte att människor som gör filmer lever i en annan värld långt ute i rymden utan jag är övertygad om att de lever i samma samhälle som vi andra och påverkas av samma ideal och värderingar som vi alla gör. Det låter självklart men faktum är ju att många menar att underhållningsfilmer kan vara våldsamma och ha som sensmoral att våld lönar sig och att det är helt fel att sätta in det i någon samhällsperspektiv. Och att skilja ut underhållningens värderingar från övriga samhället tycker jag är rätt världsfrånvänt.
Därmed behöver det inte vara fel att skildra våld i filmer och visst kan det vara OK att filmer erbjuder flykt från verkligheten en stund.
I en mängd underhållningsfilmer finns det hjältar som räddar medmänniskor eller hela världen eller sin nation och i 99 procent av alla dessa strider är det med våld som hjältarna vinner. Våld är därmed ett
Är det så att våld är en naturlig del av mänskligheten? Är våld något vi inte kan undvika, något vi måste acceptera? Finns det våld som är mer rätt att utföra än annat våld?
Jag tycker vi måste få ställa dessa frågor – fast det är inte särskilt politiskt korrekt att ifrågasätta våldet när det utförs av den goda, rätta sidan.
I den senaste Batmanfilmen står skurken Bane för en förvirrad blandning av kommunism och fundamentalistisk islamism och terrorism. Han kritiserar de enorma klyftorna i Gotham och orättvisorna och han kritiserar den enorma korruptionen. Men skurken tar striden mot orättvisorna med metoder som är ännu värre än det korrupta samhällets makthavare använder sig av. Bane och hans anhängare har skenrättegångar där de anklagade inte ens får ha försvare – bilder som påminner om Sovjetstatens metoder och en del andra avskräckande stater som de röda khemernas avrättande av sina egna medborgare.
Filmskaparen har i Bane samlat allt det som människor i det amerikanska systemet är rädda för.
Batman själv vill inte döda när han försvarar samhället, han vill först inte ens blanda sig i vad som händer men kan inte stå emot till slut.
Batmanfiguren själv står inte för det värsta våldet – men han tvingas ut att rädda det korrupta Gotham eftersom alternativet är så mycket värre.
Javisst, det går att se som ren verklighetsflykt och som underhållning. Men vad är det som är så farligt med att betrakta filmens budskap närmare? Vad är det för farligt med att diskutera våldet?
Vi lever i en värld där flera vidriga hemska massmord har utförts, i Utöya i Norge, i biografen i Denver, i skolor …
Samtidigt lever vi i en värld där människor med yrkestiteln soldater utför våld på order av sina befälhavare. Vi lever i en värld där stater utför mord på medborgare som har utfört grova kriminella brott (och i vissa fall dömts oskyldiga).
Uppenbarligen finns det en uppdelning av våld: det våld som är kriminellt och det våld som är rättskaffens.
Det är detta jag tror är en fallucka för vårt samhälle. Jag vill att vi diskuterar om det verkligen är så att det kan vara rätt att döda medmänniskor? Kan det någonsin vara det, förutom i extrema situationer där det handlar om att rädda liv?
Om film efter film förmedlar värderingar som säger att våld kan vara rättskaffens, då måste vi nog också inse att i en och annan människans förvirrade tillstånd kan våld utföras för att han (oftast är det ju faktiskt en hane) menar att just han har rätt.
I USA har dessa värderingar fått till följd extremt liberala vapenlagar.
Lösningen är förstås inte att förbjuda filmer som Batman. Batman och en mängd andra filmer är bara ett resultat av värderingar som råder. Låt oss diskutera värderingarna.
Här är Kulturbloggens recension av The Dark Knight Rises.
Peter Kadhammar skriver i Expressen:
Kanske är den typen av dåd utmärkande för västerlandet i vår tid. Kanske har den förfärande framtidsvisionen blivit verklighet.
Massmördaren blickar inåt och agerar utåt. ”En ensam galning.” För oss gäller det att förstå vad det är som skapar honom.
Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, Kadhammar, våld, vapenlagar, USA, politik, samhälle, Denver Utöya
Ser också många poänger att belysa och föra upp t diskussion men tkr du missat en massa dimensioner i din analys av budskapet i den här filmen. Din tolkning är ngt förenklad och har exkluderat flera betydande inslag.
Bane är inte den verkliga fienden, han agerar på Tates order. Han är en produkt av en upöväxt i en miljö där inga av av en människas behov tillgodosetts – den enda person han kan komma nån slags liknelse för kärlek gentemot är Tate som själv iofs (enligt mig) drivs av ett hämndbegär och idè av att hedra sin far som är något svår att relatera till utifr den relation de hade. Han har inte fått utvecklas till att se något syfte eller känsla av meningsfullhet med sitt liv, en sådan person kan ta till vad som helst för att fylla detta mänskliga livsuppehållande behov. Detta.är ett verkligt och mkt farligt problem i vår verklighet.
Vad som bör tas fasta på är hur filmen belyser komplexiteten i naturen av en mänsklig mekanism i hur styrda vi är av.medfödda instinkter som går ut på överlevnad. Det finns ingen tillräcklig definition på vad som är godhet eller elakhet, eller skillnaden i egoism eller rädsla. Bara mänsklighet – och innan vi kan bygga ett ”bättre” samhälle är detta något vi måste erkänna, och ta ansvar över för att finna strategier som utgår ifrån en egentligen orsak till bristande förståelse, våld och och hur detta kan upplevas som brist på empati. Sanningen är dock att människan (med medicinskt avvikande undantag) inte begår våldshandlingar som ett resultat av exponering i underhållning som film. Männskliga känslor och instinktiva affekter föder detta, och som allra viktigast är påverkan i den egna nära miljön flr hur dessa känslor väcks hos en helt vanlig människa. vi är korkade att vIlja lägga över skulden och ansvaret på en undrrhållningskultur och tro att en människa inte är något större och djupare komplex än att formas av ett inslag i livsvärlden som en film om inga andra grunder finns. /mtnw