Tosca “Fascist Javisst”
Reaktorhallen på KTH
Föreställning 17/2 2012
Det blev en spännande och intressant operaupplevelse, Tosca ”Fascist Javisst”, men det hade jag å andra sidan räknat med, redan när jag i läste om föreställningen i OV-Revyn, Operavännerna vid Kungliga Operan´s medlemsblad.
Operakonsten har historiskt sett varit mycket politisk. Mozart, Verdi och Wagner hade alla på sina sätt en politisk agenda, för att nämna ett fåtal exempel. Inom teatern idag lever på många håll den politiska agendan kvar, men vi anser att den debattväckande kraften inom operan har gått förlorad. Därför vill OperaRepubliken vara en motkraft mot den museala konserveringen av vår fantastiska operakonst.
All heder åt Kungliga Operan och Folkoperans arbete, men vi tycker det länge har varit för få plattformar för opera i Stockholm. Stora städer med en hög kulturprofil bör ha ett flertal ”underground”-scener som en motvikt till institutionerna. Även inom musikteater. Vi vill gärna jämföra med Tyskland och Berlin där våra förebilder heter bl a Oper Dynamo West och Neuköllner Oper.
Detta är vad vi vill skapa i Stockholm. En operagrupp som har en hög konstnärlig profil, en vilja att väcka debatt och som har möjlighet att nå ut till både en ny och en etablerad publik.
Vi har ingen fast scen utan skapar scenrummet där det passar oss och det vi vill berätta.
Föreställningen tog plats i Reaktorhallen ute på KTH och scenen är belägen 30 meter under marken. Vi gick ner till våra platser genom trapporna, men det fanns också möjlighet att åka hiss, men som pigg pensionär så övervägdes inte den möjligheten, men nu så här i efterhand är det att rekommendera att du tar hissen upp till markplanet.
Redan i entrén började själva föreställningen med en genomgång av ordningsregler inför besöket av en av de medverkanden, Margareta Dalhamn sminkad som clown och det skulle visa sig senare under föreställningen att hon hade en ledande roll i föreställningen.
Scenrummet var som ett avklätt rum och där man utnyttjade rummets alla möjligheter och även om sångrösterna ibland studsade så anser jag att lokalen gav deras röster ett särskilt djup åt deras röster, vilket särskilt gällde tenoren Peter Gröning. Kanske för att han sjöng från olika ställen på scenen.
Musik och handling byggde i all väsentligt på Puccinis opera, men ändå inte och detta därför att det också fanns med musik av andra kompositörer. Handlingen utspelar sig självklart också i en annan tid och förmodligen handlar det om vår tid eller rent av något in i framtiden.
Hursomhelst var det en fascinerande upplevelse även om det var en del saker som jag ännu inte riktigt har tagit till mig. Till exempel varför var Floria Tosca stum eller mimade till sången och var det Angela Rotondo som hade spelat in sin röst?
Musikframförandet sköttes av David Wahlén och i huvudsak med hjälp av ett accordeon, som jag till vardags nog skulle kalla för ett dragspel.
Det blev alltså en intensiv och intressant operaupplevelse och till denna upplevelse samverkar musik, sång, ljus och scenografi. Sångarnas prestationer lämnar inte mycket i övrigt att önska och det sjöngs såväl på svenska, italienska och engelska. En politisk Tosca i tiden!
Recensioner
En operaovan bloggares intryck
Produktionsteam
Kostym & Scenografi: Marcus Olson
Ljus & Scenografi: Markus Granqvist
Musikalisk ledning/ackordeon: David Wahlén
Mask: Angelica Ekeberg
Dramaturg: Magnus Lindman
Ljudeffekter: David Wahlén & Håkan Starkenberg
Regiassistent: Millan Alfvén
Regissör: Håkan Starkenberg
Medverkande:
Margareta Dalhamn
Malin Öhrn
Peter Kajlinger
Peter Gröning.David Wahlén
Angela Rotondo
Martin Virin
Staffan Granrot
Elever från Kulturama Fria Gymnasium
Medlemmar ur Tensta Gospel
Foto: M Gårder
[…] Du kan läsa mer om min upplevelse i mitt inlägg på Kulturbloggen […]