Polis – intimt porträtt av skamfull verklighet

Titel: Polis
Betyg: 4
Svensk premiär: 10 februari

På barnskyddsroteln i Paris arbetar man med fall där barn är involverade och blivit speciellt utsatta. Det kan röra sig om brott som pedofili, incest eller vanvård och polisernas uppgift är att intervjua, trösta och vägleda. Vi får lyssna på smärtsamma berättelsen om övergrepp från både barnets och förälderns sida och får en bild av en sådan relations komplexitet med förnekande och undanflykter.

Maïwenn, filmens regissör, agerar både framför och bakom kameran då hon även står för manuset. Inför inspelningen av ”Polis” som är baserad på verkliga fall, gjorde hon mycket förarbete. Hon lärde känna människorna på barnskyddsroteln i Paris(CPU) och belönades förra året för filmen med jurypriset i Cannes. Som den timida fotografen Melissa ger Maïwenn en inblick i polisernas hårda vardag. Hon är där på uppdrag att dokumentera enhetens arbete men har svårt att komma in i det tajta gänget. Istället blir hon den utomstående, tysta iakttagaren som ifrågasätts och kritiseras för den bild hon vill skildra genom sitt objektiv. Rollen som Melissa är liten men viktig och håller ihop filmen. Det är genom hennes långsamma närmanden av gruppen som vi får se hur de olika individernas privatliv färgas av yrket.

På lunchrasterna samtalas det vilt och konversationerna kan handla om allt från kritik mot Sarkozy och hans invandrarpolitik, till relationsproblem. Specialgruppen blir som en familj- sammansvetsade, och kommer tätt inpå varandra. Efter en lång dag med frustration över alla orättvisor kan det många gånger vara svårt att stänga av och inte ta med sig jobbet hem. Yrket smyger sig in i deras privatliv och påverkar relationer såväl skapar konflikter. Filmen behandlar de psykiska kraven som ställs på personalen, den påfrestelse som jobbet medför och vidrör den generella uppfattningen om att hjälp aldrig finns till hands när man behöver den.

”Polis” är en tung berättelse med snyggt foto och starkt skådespeleri. Det är ett intimt porträtt av en verklighet fylld av dysfunktionalitet och skam. Ibland tenderar den att ge en lite väl heroisk bild av karaktärernas insatser men med en stor dos glädje och humor balanseras bristerna upp.

Text: Victoria Machmudov

Läs även andra bloggares åsikter om Polis, film, filmrecension