Filmrecension: Submarine
Submarine
Betyg: 5
DVD-premiär 14 december 2011
I Richard Ayodes filmatisering av Joe Dunthornes brittiska roman Submarine, möter vi 15-åriga Olivier Tate. En neurotisk, ung Woody Allen-figur som spenderar sin tid i sitt pojkrum åt att läsa klassiska romaner av J.D Salinger och lyssna på fransk 60-tals musik. Klädd i duffeljacka och en portfölj i handen får man följa Olivier tampas med typiska tonårsproblem i skolan samtidigt som han försöker rädda föräldrars äktenskap som hotas av en nyinflyttad granne.
Filmen berättas av Olivier själv och är uppdelad i tre delar under vilka vi får bekanta oss med två karaktärer som driver handlingen framåt, pyromanflickvännen Jordana och New age-grannen Graham. Olivier hamnar i mitten av allt kaos då han försöker balansera kärlekslivet med att finnas till för flickvännen samtidigt som han oroar sig över en eventuell skilsmässa mellan föräldrarna och desperat försöker lösa deras problem.
Submarine är en charmig berättelse som bland vinylskivor, polaroidkameror och blandband, tar upp tonårens svårigheter och nedstämdheten som kommer och går under livet. Känslan av att precis som en ubåt, vara under vatten.
De vackra walesiska miljöerna i kombination med Alex Turner-komponerade melankoliska toner och en perfekt casting gör filmen till en fempoängare. Det är utan tvekan en av de bästa komedierna som gått upp på svenska biografer förra året.
Text: Victoria Machmudov
grymt! ännu en film på listan att se.