Ute regnade det och det är alldeles grått. Det är svensk sommar, förmodar jag. Mörkt, ja det är rätt mörkt mycket idag, eller hur.
Börsen har fortsatt att rasa. Och dessutom har fonder med pensionspengar gått nedåt. Från DN:
Sexton procent. Så mycket minskade svenska folkets pensionspengar i värde årets första halvår. Sämst har det gått för de som investerat i Indienfonder.
Rent personligt känns det tungt. Jag har inte mycket pengar i aktier men bestämde mig för snart två år sedan att sätta mig in i hur det fungerar. Jag läste ett par böcker och insåg att på sikt är aktier det bästa sparsättet av alla. Dessutom är det fascinerande att det faktiskt är den största folkrörelsen i Sverige. Så jag började tillsammans aktiespara lite grann. Och sedan började raset. Jag har inte upplevt någon uppgång alls sedan jag började aktiespara.
Busstrejken kommer att återupptas i Stockholm natten till torsdagen. Då startar också den varslade strejken i Västerbotten.
Rent persoligt betyder det att jag får en rejäl promenad till jobbet på fredag och det gör inget. Men bara den fortsatta strejken mynnar ut i bättre avtal än de skulle fått idag.
Och även om Mona Sahlin uppfattas som den trevligaste partiledaren, enligt AB är det fler som har förtroende för Reinfeldt.
Hallå, säger jag. Förtroende för vad högerns statsminister skapat? Jag satte visst teet i halsen och påminner mig den rivstart med flera misslyckade ministerrekryteringarna. Sedan ser jag framför mig bilder av hur högern satte regler som gjorde att a-kassan blev så dyr att enormt många hoppade av den. När nedrustningen av facket lyckats sänks avgifterna till a-kassorna. Och för mitt inre öga sveper bilderna vidare över utförsäljningar av våra egendomar och så hamnar fokus på de långtidsarbetslösa som tyvärr fortfarande befinner sig i samma utanförskap som innan högern tog över. Tja, och sedan FRA-lagen. Ja Reinfeldt har en del att svara för.
Men om fler trots allt detta har mer förtroende för honom än Mona Sahlin då får väl s ha det i åtanke och jobba på att få mer av folks förtroende.
Jag har själv träffat Mona Sahlin vid två tillfällen. Det är inte mycket. Men jag uppfattar också henne som trevlig. Nu gäller det för s att vinna inte bara trevlighetsligan utan förtroende-fajten också.
Folkpartiets Nyamko Sabuni har visat en rapport om hur många som lever utanför samhället. Från SVD:
På fyra år ökade antalet områden med utanförskap från 128 till 156 i Sverige. 493 000 människor lever i socialt och ekonomiskt drabbade områden, visar en rapport från folkpartiet och integrationsminister Nyamko Sabuni.
Sabuni ger socialdemokraterna skulden för detta. Jag tycker det är fult av Sabuni att göra partipolitik av det. Frågan är större än så och i så fall undrar jag varför Sabuni och hennes högerkollegor inte har gjort något åt att förändra det alls?
Så sammanfattningen av vad som domineras nyhetsflödet denna tisdagsförmiddag en sommardag i juli i Sverige: börsfall, busstrejk och s-dag i Almedalen.
Claes Krantz har också tagit upp Sabunis utspel.
Relaterat: Sabunis debattartikel i DN
Andra bloggar om: börsen, strejk, Almedalen, socialdemokraterna, aktier, ekonomi, busstrejk, Mona Sahlin, Sabuni, folkpartiet, politik
Faster Sven säger
Så det är, enligt dig, ”fult att göra partipolitik” av hur utanförskapet skapats, för att frågan är ”större än så”.
Helt absurt.
Att en fråga är stor, är ju en förträfflig anledning att göra partipolitik av den, eller menar du att väljarna ska basera sina val av parti på små frågor?
Rosemari säger
Faster Sven: Ok, jag kanske var något oprecis och luddig i den formuleringen. Vad jag menar är att utanförskapet inte alls bara har med politik att göra: det har med etik och attityd och syn på medmänniskor att göra. I och för sig bygger politiska ideologier delvis också på det, men frågan är också mycket större är partipolitik.
Hur vi bygger bostadsområden är till exempel politiska beslut. Hur arbetsmarknadspolitiken utformas påverkas människors möjligheter att få jobb.
Men att människor lever i utanförskap beror på med än politik.
Sabuni förmånar mig: hon har haft två år på sig och ingen skillnad märks.
Människor lever i lika stort utanförskap nu.
S har ingen anledning att vara stolt över hur det såg ut för två år sedan, men det har inte blivit bättre.
ckrantz säger
Jag hade hellre istället för utanförskap kallat det 2/3 dels samhälle. Det man pratade om på 80-talet är här och nu en verklighet för många.
Socialdemokraterna misslyckades med att hantera konsekvenserna av 90-tals krisen. Eller ville inte se dem. Liksom de övriga samarbetspartierna.
Alliansens pekade på problemet men har sedan gjort det värre. Om S eller övriga kommer att ta i problemen vet jag inte men jag tänker göra mitt yttersta för att frågan ska upp. Och att även LO tar upp frågan. Något som alla borde göra oavsett parti. Sverige gynnas knappast av ökande socialskillnader.
Sen gillar jag inte att som i FPs rapport utanförskap beskrivs som något enbart invandrar relaterat. Det är SD retorik.
Tobias Lindgren säger
”Sen gillar jag inte att som i FPs rapport utanförskap beskrivs som något enbart invandrar relaterat. Det är SD retorik.”
På vilket sätt menar du att utanförskap skulle vara svenskrelaterat?