Det var ren tur att mordet på Anna Lindh löstes. Polismissarna var grova, menarden pensionerade polischefen Eric Rönnegård i en kommande bok ”Kris i ledningen för svensk polis”.
Den förre polisintendenten vid polismyndigheten i Stockholm, Eric Rönnegård, avslöjar allvarliga brister inom den svenska polisen och inte minst hur polisen skötte mordet på förre utrikesministern Anna Lindh.
När Anna Lindh blev attackerad på NK i Stockholm 11 september 2003 gjorde högsta polisledningen sig skyldig till en rad grava försummelser de första 15 timmarna, menar Rönnegård.
Det första var att polisen först såg på det inträffade som en grov misshandel på vem som helst – en lindrig skada i en arm. Polisen arbetade inte efter tanken att det var ett mordförsök på Sveriges utrikesminister. Därför satte polisen inte igång den plan de ska följa vid grova våldsbrott.
Rönnegård skriver i boken att det fick flera konsekvenser, skriver Aftonbladet::
I stället för att dra på för fullt och kalla in förstärkning skickades poliser hem och förbjöds jobba övertid.
De poliser som var på plats vid NK fick fullt upp med att hålla ordning, försöka hitta vittnen och förhöra dem – samtidigt som de skulle säkra spår efter gärningsmannen.
Signalementet blev felaktigt, exempelvis att gärningsmannen skulle bära en arméjacka.
Den förra socialdemokratiska regeringens justititieminister Bodström har dessutom stoppat en utredning kring hur poliserna skött/misskött. Argumentet lär vara att fallet har fått en lösning. Men det är väl alltid bra att försöka lära sig av misstag. Utredningar är väl inte till för att sätta dit folk utan för att lära av misstag och förbättra sitt arbete.
Svensson har också bloggat om det.
Relaterat:
Aftonbladet, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter.
Andra bloggar om: brott, polis, mord, Anna Lindh
Krister L säger
Vad polisintendenten Rönnegård avslöjar är inget nytt. Svenska större polisutredningar har sedan 80-talet varit ett enda misslyckande. Senast nu i Arboga. Orsaken är enligt mångas mening brist på kompetens. Orsken till kompetensbristen är utan tvivel den nya rekryteringspolicy som Palmes socialdemokratiska regering införde på 80-talet både inom polisen och försvarsmakten. I regleringsbrev till såväl Försvarsmakten som till Rikspolisstyrelsen framgår att rekrytering till utbildningen skall skall ”spegla olika samhällsgrupper i det svenska samhället”. Det innebar och innebär även idag att Rikspolisstyrelsen inte tar ut de mest kvalificerade till utbildning utan man plockar ett stort antal sökande längs ner ur den prioriterade högen av ansökningar. Det betyder att medborgarna får leva med poliser som saknar kompetens för sina uppgifter.
Både Palme och Lindh föll alltså offer för sin egen politik.Hade polischefer haft rätt kompetens så skulle livvakter ha kommenderats oavsett objektens synpunkter.
Jag kan inte se någon förbättring när det gäller polisutredningar i framtiden om inte rekryteringssystemet ändras så att Rikspolisstyrelsen antar de mest kvalificerde sökande i fortsättningen. Släng bottensumpen av ansökningar direkt i papperskorgen!