Nu har diktaturen i Libyen fallit! I skrivande stund har man inte hittat diktatorn Muhammar Kadaffi ännu, men han lär knappast kunna gömma sig för evigt.
Nåt som knappast lär gömmas undan för evigt är det samarbete mer demokratiska länder haft med diktatorn, speciellt i att beväpna hans soldater och förse honom med övervakningssystem för att kontrollera befolkningen i landet.
The Guardian publicerade i mars en förteckning över en del av vapenexporten till Libyen. Av den framgår det att Italien, Frankrike och Storbritannien försedde Libyen med mest vapen åren innan revolutionen i landet.
Även Sverige har en historia av samarbete med Libyen.
Övervakningssystem 2010
2010 avslöjades det statligt helägda ”Rymdbolaget” försökte sälja ett system för flygburen övervakning till de libyska myndigheterna. Systemet skulle användas för att övervaka flyktingar i Libyen . Det var SVT som avslöjade detta. SVT avslöjade också att handelsminister Ewa Björling (m) aktivt stödde affären, och hade hjälpt till med marknadsföringen mellan bolaget och diktaturen.
Vi kan hjälpa er att hålla efter flyktingsituationen utmed gränserna och ute på Medelhavet”, sa Rymdbolagets Björn Ohlson då till Libyens handelsminister.
Affären stoppades tack och lov. Tur är nog det för systemet hade kommit att användas mot frihetsrörelsen under de första viktiga veckorna innan Natos flygförbud.
Samma övervakningssystem har Sverige efter denna skandal försökt sälja till diktaturens Bahrain.
Libyen var inte ett demokratiskt fridfullt paradis för ett år sedan, då Sverige försökte exportera detta övervakningssystem. Tvärt om så beskrev regeringen själva Libyen som ett land som bryter mot mänskliga rättigheter, ägnar sig åt tortyr och inte ratificierat flyktingkonventionen.
Radarövervakning 1980
Att sälja övervakningssystem är en sak. Att sälja materiel och utbildning för vapensystem en annan. 1981 avslöjades Telubaffären. Hur man utbildade libyska soldater i radarteknik och övervakning och offerterade radarsystem till landet.
Liberalen Olle Wästberg, som var en av de som fick igång debatten om Telubaffären kommenterade i februari i år läget i Libyen så här:
I den svenska diskussionen om Muammar Khaddafi och skräckväldet i Libyen låter det ibland som om Khaddafi en gång var en hygglig politiker som på sistone blivit tokig. Ingenting är mer fel.
Redan på 1970-talet var det helt klart att Kadaffi lät verkställa politiska avrättningar, sände ut mordpatruller mot landsflyktiga dissidenter, hade hundratals politiska fångar och drev en politik präglad av fanatisk antisemitism.
En av 1980-talets stora svenska politiska skandaler var Telubaffären: Det helstatliga svenska försvarsföretaget sålde utbildning (bl a i kärnfysik och raketteknologi) till Libyen, ca hundra libyska kadetter påbörjade utbildning på Telub och Sverige offererade radarstationer och fjärrstyrningssystem för båtar till den libyska krigsmakten.
Jag var som riksdagsledamot drivande i att få stopp på eländet och medverkade sedan i journalisten Ingvar Hedlunds bok ”Ska Sverige utbilda terrorister?” Hedlund fick stora journalistpriset för sina Expressen-avslöjanden om Telub.
Ingen borde ha blivit överraskad av grymheten i Kadaffis regim.
Vad som kommer fram om Telubaffären och skandalen 2010 när man sökt igenom Kadaffis arkiv i Tripoli återstår att se. Det finns nog anledning att återkomma till ämnet!
Läs även andra bloggares åsikter om Libyen, diktaturen