Titel: Flykten från Bastøy
Betyg: 4
Premiär: 17 juni 2011
Erling är en ung man som skickas till en uppfostringsanstalt för ungdomsbrottslingar i Norge 1915. Uppfostringsanstalten ligger isolerad på ön Bastøy i Oslofjorde. Erling kommer dit, fast besluten att fly så fort han bara kan.
Det är lättare tänkt än gjort. Ungdomarna hålls i stenhård disciplin av anstaltschefen, titulerad Bestyreren, som spelas av Stellan Skarsgård. Bestyreren är hård men vill inte vara grym. Han tror att disciplin ska vara en hjälp för att få de unga män att kunna anpassa sig till samhället, men disciplin som är grym gör bara skada, säger han. Men han låter sin husfar utföra de grymmaste uppdragen istället.
Filmen som bygger på en sann berättelse är ännu en stark skildring av vad hård disciplin och grymhet gör av människor. På det sättet är filmen ingen överraskning. Vi har sett en hel del sådana berättelser redan och tyvärr är det också så verkligheten är. Människor med makt blir alltför ofta grymma. Det är snarare så att eftersom berättelsen utspelar sig för nästan hundra år sedan är det lätt att låta lura sig och tänka att så var det då. Tyvärr är människan lika grym idag, så fort hon får makt över andra.
Ingen är bara ond och ingen är bara god, utan det finns gott och ont i varenda karaktär. Det är en av styrkorna som gör filmen stark och trovärdig. En stor styrka i filmen är dess foto och dess skådespelare. Bilderna är starka, det känns hur kargt landskapet är. Skådespelarna är duktiga och Benjamin Helstad i rollen som upprorsledaren Erling/C19 har hyllats i norsk press.
Filmen var öppningsfilm vid Göteborgs Filmfestival, där den även belönades med Kodak Nordic Vision Award. I Norge har den setts av drygt 270.000 biobesökare och är en av de mest inkomstbringande norska filmerna någonsin.
Dagens Nyheter gav också filmen betyg 4.
Dramaturgin kanske inte bjuder på några storslagna överraskningar. Men ”Flykten från BastØy” är till att börja med visuellt anslående så det räcker. Den karga ön, fotograferad i ett isgrått vinterljus, är en av dramats viktigaste huvudpersoner. Känslan av instängdhet och utsatthet för både de hårda elementen och den mänskliga ondskan genomsyrar varje bildruta.
Relaterat:
Svenska Dagbladet och Kulturnytt
Läs även andra bloggares åsikter om film, Norge, Stellan Skarsgård, recension.