För att den politiska förnyelsen av socialdemokratin ska kunna bli verklighet krävs att åtminstone hälften av det nuvarande ledarskapet byts ut. För att få en öppen process kring det ledarskap som ska väljas på partikongressen i mars krävs också att samtliga som kandiderar till partistyrelsen avger en programförklaring som rör deras visioner och politiska lösningar för att föra Sverige och socialdemokratin framåt, skriver flera S-bloggare i nätverket Netroots Öppna kriskommission.
Från en debattartikel i Svenska Dagbladet.
Jag tycker de fyra bloggarna bakom debattartikeln har rätt. Fast jag hade ingen aning om att de skulle gå ut så stort, fast vi är med i samma nätverk och i samma öppna kriskommission.
Nåväl, det är också lustigt att konstatera att dörren är vidöppen in i alla högermediers debattrum när bloggare från s-sidan är redo att skriva något som är kritiskt mot s.
Men det är som det är. De fyra bloggarna har rätt:
Att partiledaren nu tagit sitt ansvar innebär inte att resterande partistyrelse har erhållit någon form av fribrev. Att sitta i en styrelse, vilken som helst, innebär inte att den enskilde är fri från ansvar. Vi har svårt att se att den övriga partiledningen har haft rollen som drivved de senaste åren. Särskilt i det så mäktiga verkställande utskottet, men självfallet också i partistyrelsen, har alla haft möjlighet och utrymme att påverka. Det senaste, rent ut sagt katastrofala, valresultatet är ett facit som är svårt – eller snarare omöjligt – för en styrelseledamot att svära sig fri ifrån.
Det här tycker jag dessutom bör ses tillsammans med ett uttalande av Ardalan Shekarabi där han menar att de som kan tänka sig bli kandidat till partiledarposten måste berätta om sina visioner och sin politik Från Sveriges Radios Nyheter:
Ardalan Shekarabi, en av de två som leder partiets kriskommission, tycker att det vore bra om de intresserade kandidaterna i stället gick ut offentligt och berättade vilken politik de står för. Han beklagar tystnaden.
– Det är ingenting specifikt för det Socialdemokratiska partiet utan alla svenska partier har ju den traditionen. Men är det en sund tradition? Jag tycker inte att det är det. Vi behöver nog komma till en situation där människor mycket tydigare presenterar sina politiska ståndpunkter och också lägger fram en idé om hur det parti som man kandiderar för ska utvecklas, säger Ardalan Shekarabi.
Fast, som jag påpekar om och om igen: Ska S förändras och inte vara ett toppstyrt parti av en elit som tror att det är helt normalt och vanligt att ha en månadslön på minst 40.000 kronor, då måste det börja från grunden, från basen. Alla de vars arbetskraft utnyttjas till andras vinster, alla dessa människor måste säga att nu är det nog och tillsammans vilja förändra samhället.
Ska S bli något annat än ytterligare ett mittenparti som står på de högavlönades sida måste alla de som jobbar men inte tjänar på det sluta sig samman.
S måste öppna för alla dessa som idag valt att inte engagera sig och inte ens röstar, för att de inte ser att någon ser till deras frågor.
Relaterat: Expressen
Professorn förklarade för sina studenter, att bara hälften av vad han lärt ut var sant men problemet var att han inte visste vilken hälft det var. Likadant är det med frågan om att halva partiledningen hos (S) skall bort.
Frågan är bara vilken hälft?