Det skickades kommunikationschefer och partifolk för att lära sig av det Obamas kampanj. Men hur blev det.
Urban Lindstedt skriver nog ganska träffande i sin krönika:
Det blir inget Twitter-val i år. Lika lite som ett Facebook-val, Youtube-val, Blogger-val eller Ning-val. Nej, det blir tv-debatter som förut och den enda nymodigheten är politisk tv-reklam.
Jag undrar om det är för att partierna gjorde det hela bakvänt.
De skickade över informationsfolk som jobbat på helt annat sätt i sitt hela yrkesliv.
Eller i många fall gjorde de så.
Den som jobbat med uppifrån-aspekten och har den in i ryggmärgen som en reflex kan ha svårt att vända på perspektivet. Den som är van att tänka ”vi måste tala om hur allt är, vi måste ha totalkontroll över informationen”, en sådan person kan har väldigt svårt att släppa taget om informationskontrollens hamn och ge sig ut på det oändliga havet av interaktivitet.
Det finns redan massor av människor med anknytning till de flesta politiska partier som kan det där med sociala medier bra, som är en del av det och varit det i flera år.
Partierna hade inte behövt åka över ån efter vatten. Förmodligen hade resultatet blivit mer framgångsrikt då dessutom. Om de hade släppt in sina supportrar som kan sociala medier.
Jag tror att det är okunskap om hur Internet och sociala medier verkligen fungerar som också ligger bakom de taffliga hanterandet av datalagringsdirektivet.
Ur en debattartikel i DN, skriven av Piratpartiets ledamot i EU-parlamentet Christian Engström och partiets riksdagskandidat Mikael Nilsson:
Regeringen duckar i fråga om datalagringsdirektivet. Oppositionen är oenig. Och EU-kommissionär Cecilia Malmström är på väg att dra frågan i långbänk. Det enda riktigt tydliga svar man kan få kommer från Piratpartiet: Datalagringsdirektivet skall inte implementeras i Sverige.
Frågan är uppenbart politisk, men behandlas som ett mer administrativt problem av de politiska partierna: När och hur skall förslaget läggas fram? Vad skall vi säga när EU ligger på?
Vad det handlar om är att data om alla svenskars alla telefonsamtal, mobilsamtal, SMS, MMS, e-postmeddelanden, internetuppkopplingar och mobilpositioner skall registreras. Det är en uppenbart politisk fråga som rör hela svenska folkets rätt till privatliv.
Jag håller dock inte med piratpartisterna helt. Datalagringsdirektivet innebär ett stort övergrepp på integriteten och måste absolut motarbetas. Men jag tycker det finns en stor förståelse för detta bland fotfolk inom det rödgröna blocket.
Jag är säker på att en rödgrön valseger skulle betyda kamp mot datalagringsdirektivet.
Men jag är orolig för att integritets-frågorna varit frånvarande från den politiska debatten. FRA-lagen och ipredlagen är två andra integritetskränkande lagar som vi måste förändra.
HAX och Emil Broberg har också bloggat om detta.
Läs även andra bloggares åsikter om datalagringsdirektivet, piratpartiet, rödgröna, politik, samhälle