Jag var för första gången i mitt liv inbjuden till Bonniers Förlag igår.
Det var med anledning av en ny bok som kommit: Leka med modernismen
Virginia Woolf och Bloomsburygruppen av Ingela Lind.
När inbjudan kom lät det väldigt spännande. Virginia Woolf var en intressant person. När jag kom dit kände jag att det var en aning annorlunda än de bokrelease-träffar jag varit på hos mindre bokförlag, som ofta haft releaserna i någon skön mörk källarlokal eller på en krog någonstans. Här var det inne i förlagshuset hos Bonnier på Sveavägen. Ett stabilt gammalt hus och med hur mycket konst som helst på väggarna.
Det var en fin releasefest med folk i kostym och stora blombuketter med sig till författarinnan. Själv kände jag inte en enda person. Jag är ju lite blygare live än bakom tangentbordet, men jag pratade med några stycken, för att ta reda på vad det var för ena. En dam hade hand om Akademibokhandeln runt hörnet.
En del behövde jag förstås inte prata med för att ta reda på vilka de var. Jan Eliasson, förre utrikesministern i s-regeringen var där. Carl Tham, tidigare folkpartist och sedan minister i s-regering var där. En av de där männen som recenserar film i Sveriges television satt i en soffa och pratade med en äldre dam. Och roligast av alla gäster: Gösta Ekman kom i slitna manchesterjeans och gympaskor.
Först fick vi ett glas med mousserande vin och små snittar med renkött (tror jag, för som vegetarian kollade jag inte in så noggrannt vad det var, eftersom jag ändå inte äter något kött).
Efter ett Ingela Lind berättat om boken fick vi gå in i ett annat rum med högt i tag och kakelugn. Där bjöds på något som Virginia Woolf och hennes vänner i Bloomsburygruppen brukade förtära när de satt och diskuterade och utvecklade tankar: nämligen varm choklar med whisky och bulle till.
Kul. Det ska jag testa någon kall vinterkväll när jag är förkyld. För jag kunde inte förtära det heller, för den varma chokladen var gjord med mjölk och jag är laktosintolerant. Bara whisky mitt på eftermiddagen kändes inte så bra att inmundiga.
Nåväl: till saken: Boken heter alltså Leka med modernismen – Virginia Woolf och Bloomsburygruppen. Skriven av Ingela Lind och så här beskrivs den på förlagshemsidan:
Bloomsburygruppen var en löst sammansatt grupp av radikala engelska författare, ekonomer, kritiker, konstnärer och historiker. De älskade varandras olikheter och drev idén att vänskapen och diskussionen är livets mening.
Gruppens höjdpunkt var de första decennierna av 1900-talet. Men jag tycker att deras estetik har blivit oerhört spännande just idag, för den erbjuder ett alternativ till den heroiska macho-modernismen och funktionalismen. Jag kallar detta alternativ ’den mjuka modernismen’ för att den har med ’den lekande människan’ att göra.
Fyra års arbete är inte mycket när man betänker hur mycket som har skrivits om dessa egensinniga personligheter – framförallt Virginia Woolf och John Maynard Keynes. Jag har nog plöjt igenom ett helt bibliotek om Bloomsberries idéer, sexuella relationer, ekonomiska teorier, förhållande till tjänare, mönster, målningar, böcker, hem och trädgårdar. Ibland har jag varit nära att storkna och känt mig vanmäktig över materialets tyngd. För jag vill ju komma åt Bloomsburygruppens lätthet.
Men oj så roligt jag har haft.
Och jag är sugen på att läsa den. Skulle vilja starta en sådan grupp här i Sverige idag, med blandat folk som byter ideer. Men så kom jag på att det är jag ju med i, via Internet. Dels en epostlista där det är smart och tänkande folk av olika de slag – och sedan via Jaiku där det går livligt till i idedebatten emellanåt.
Ingela Lind ställde upp på en liten videobloggintervju här, där hon berättar om boken och om chokladen med whisky:
Här berättar Ingela Lind om boken:
Leka med modernismen
Virginia Woolf och Bloomsburygruppen
Författare Ingela Lind
Förlag Albert Bonniers förlag
ISBN 9100120871
ISBN-13 9789100120870
Uppdatering: Nu har DN Kultur recenserat boken.
Andra bloggar om: bokförlag, bokrelease, Bonnier, modernismen, Virginia Woolf, Ingela Lind, Sveavägen, Bloomsburygruppen, whisky, bulle, choklad, Gösta Ekman
Kul att vara med på en så’n tillställning men osis med förtäringen kan man säga. Jag blev i alla fall nyfiken på boken det handlade om.
Jag vet att mitt inlägg var medvetet överdrivet och jag vet inte hur mycket av det du såg men ditt inlägg bekräftar ju nödvändigheten av att överdriva.
Det var säkert trevligt men hela den här Liza Marklund trenden med nordiska och engelskspråkiga halvamatör-som-egentligen-är-journalist författarinnor som jag gärna läser om de är bra gör att manliga amerikanska diktare och författare såsom Norman Mailer knappast omtalas i massmedia längre. Och manliga amerikanska diktare och författare är just vad Nobelakademin överser varje år. Varje år vänrtar jag på att någon amerikan äntligen ska få priset (eller PO Enqvist) men tji fick man varje gång.
För 10 år sedan snart nu kring millenieskiftet diskuterades att män läser så lite och de som läser tillhör eliten, men böcker i skandinavien trycks ju med målgruppen kvinna 20-? år så det är ju inte så konstigt så att de flesta män som går på bokrean t.ex. inte hittar så mycket och beställer engelska original på nätet istället.
Det här är ingen personlig attack, även om det ser ut så, på kvinnor som läser i Sverige men som jag skrev i mitt inlägg så verkar både TV-media och Bokförlag mest vara gjort av, för och recenserade av just kvinnor. Och då blir det ganska smalt eller ”brett” men inom samma ämnen, vilket blir smalt och många kategorier böcker glöms helt enkelt bort, ungefär som man tjatar om senaste månadens pop CD när kanske 25 bra CD har släppts. Kanske för att moderna människan inte kan komma ihåg mer än en titel i månaden tror media? jag vet inte men konstig ointelligent trend är det, hur ska det få män att läsa mer böcker när inga titlar släpps i Skandinavien som kan intressera män att läsa oftare…
Därav mina ofta förekommande överdrifter på min sida för att provocera folk att tänka själva och inte bli programmerade av massmedia. Det är knappt hövdingar inom bokens konst som Lundell och Ranelid syns och gör de det hackas de på av någon jäntunge som Skugge med bimbofölje…
Nej då föredrar jag nog BK Öijers nya diktsamling. Och det var inte mycket media kring den heller.
Så tack o lov att Bonniers stoppas av monopollagen så de inte äger fler Tv-kanaler och bokförlag. Albert Bonnier kunde ge ut bra böcker på sin tid men i modern tid hittar jag inga titlar där.
Be well,
LordParzifal