Svenska Dagbladet har en artikel där de lyfter fram några unga tjejer som bloggar och som av Svenska Dagbladet utropas till bloggstjärnor.
Absolut har jag stor respekt för vad dessa tjejer lyckats med, de har alla väldigt många besökare.
Svenska Dagbladet förklarar deras framgånger med: elakheter och personangrepp.
De är drivna, frispråkiga och vågar provocera. Bloggtjejerna har blivit superstjärnor som pryder omslag och får skriva autografer. Men frågan är hur länge personangrepp och andra elakheter lockar läsare?
Av och till försöker traditionella medier att förklara bloggar som något suspekt, något med usel kvalitet. Jag blir dock förvånad att just Svenska Dagbladet gör på det sättet. Svenska Dagbladet är ändå en av de traditionella medier som varit och är mest öppna för sociala medier och som tidigt släppt in dessa verktyg för kommunikation och interaktion.
Visserligen är interaktiviteten inte alltid så hög. De reportrar som skriver i bloggverktyg på Svenska Dagbladet svarar sällan på kommentarer, till exempel.
Men så är det ju på alla redaktioner där medarbetare skriver i bloggverktyg.
Jag tycker inte det är någon klockren skillnad mellan bloggosfären och gammelmedier. Den tiden är nog delvis passé. Många av de mest besökta bloggarna agerar som gammelmedier, skriver vad de själva tycker och länkar inte till andra, är inte del i något bloggnätverk.
Det är varken rätt eller fel.
Bloggverktyg kan användas till både det ena och det andra.
Och det finns en mängd bloggar som inte bygger på personangrepp och elakheter, flera av dem stora också. Att ha många besökare är uppenbarligen det kriterium som traditionella medier använder för att mäta huruvida en blogg är en succé eller inte. Jag tycker för min del att en blogg kan vara en succé av helt andra skäl.
Jag tycker Johan på Mitt i Steget gör ett enormt arbete på det sätt han använder sin blogg politiskt.
Jag tycker Tommy K Johanssons blogg är en jättesuccé, fast den aldrig består av elakheter. Den har i och för sig många besökare, så den skulle väl kallas succé också i gammelmediers sätt att värdera.
Dagens Skiva är väl ett underbart exempel på hur det går att använda ett bloggverktyg.
För att inte prata om två av de mest klassiska bloggarna, som har hållit på länge och som inte heller är fylld av personanrepp:
Stationsvakt och Mymarkup
Och DIK-bloggen är definitivt av bra kvalitet.
Ja just det:
Bloggarna som utropas till bloggstjärnor är:
Foki, Egoina, Tyra, Ana Gina, Kissie, Underbaraclara
(Jag måste iväg nu, ska fixa länkar till dem senare. Men SVD bjöd inte på länk till en enda av dem. Konstigt?)
För övrigt tror jag inte att de här tjejerna som kallas bloggstjärnor nått sin popularitet på personangrepp och elakheter. Jag tror de vågar sticka ut, och det är tufft med tjejer som gör det. Det behövs fler tjejer som vågar.
Jag håller absolut med om att det är fel att så kategoriskt klanka ner på bloggar och att de skulle vara av sämre kvalitet. Men att inte anse att Kissie skulle bygga sin blogg på personangrepp och elakheter tycker jag bara är tramsigt. Det är precis vad den gör. Nu kan man väl i rimlighetens namn få tycka att man är i sin fulla rätt att också göra det, vilket jag själv gör. Tydligen är det många (runt en miljon i veckan) som finner det roande, och ja, grattis till henne som fann ett format och ett koncept som funkade.
Men däremot att hylla det som att: “Jag tror de vågar sticka ut, och det är tufft med tjejer som gör det. Det behövs fler tjejer som vågar.”, nej där kan jag inte hålla med dig. Jag tycker inte det behövs mer aggressivitet och taskiga påhopp på nätet. Det är inte tufft med någon som är elak. Oavsett om det är killar eller tjejer som ligger bakom.
Tack! 🙂 Jag försöker undvika elakheter även om det finns gott om frisparkar jag skulle kunna göra. Men jag tycker det är onödigt och tillför inte bloggen något.
Jag håller med Roger här nedan/ovan: Internet är redan tillräckligt elakt. Folk släpper verkligen fram sina dåliga sidor när de sitter “anonyma” i skydd bakom sina tangentbord.
Jag har härdats och lärt mig att inte bry mig om anonyma påhopp jag får, men det är många bloggare och andra webbpublicister som tar riktigt illa vid sig när anonyma läsare är oförskämda.
Nätet skulle må bra av en dos ödmjukhet. Användare borde aldrig posta kommentarer och annat som de inte vågar säga till sin mamma. Det är en bra regel jag själv följer. (Min mor har dock rätt hög tröskel…)
Det är nästintill sorgligt att så många bloggare anser att man måste skriva kränkande för att uppnå goda resultat. Men jag anser att det snarast är tvärtom. Om man vill bygga upp en stadig och trogen läsarkrets så kräver detta att man håller god ton och även bemöter eventuella kritiker och konkurrenter med respekt. Ett allmänt seriöst förhållningssätt till det man gör inger förtroende och ser till att läsarna återvänder. Bloggandets drivkraft handlar ju trots allt främst om själva relationen till läsaren.
I hur många år till ska vi upprepa att “det är tufft med tjejer som vågar sticka ut”. Eftersom jag hört det till leda sedan 1970-talet så kommer väl alltid gruppen unga tjejer att ses som svag och undfallande med få undantag i all evighet. Men det är ju inte sant. Som far till barn av båda könen kan jag nog säga att alla tjejer sticker ut på det ena eller andra sättet riktigt ordentligt. När en tonårstjej söker sin identitet gör man bäst i att hålla sig ur vägen. När 20-åringen experimenterar hit och dit är det bara att se på och hoppas att hon överlever, skaffar sig en utbildning och barn. Att hon inte får för sig att gå med i en sekt och bli Kristi brud eller något liknande.
Det är klart att bloggen blir ett kraftfullt verktyg för unga kvinnor som vet hur de ska göra sig intressanta. Alla är inte elaka i sin blogg, utan satsar i stället på att visa så mycket hud som möjligt.
När blir det tufft för en tant att sticka ut?
(Om inlägget här blir för långt så finns resten på min blogg Ekokammaren (http://stefanssamplade.wordpress.com/)
Jag läste att tjejerna dricker mer och röker mer än killar i samma ålder. Det har de gjort ett tag nu. Och killarna vågar inte säga stopp, utan tar upp mobilen och ringer ambulans när någon tjej till slut tuppat av.
I hela mitt liv har jag mött kvinnor som tar till alla knep de kan för att göra sig intressanta. Min första flickvän smälte lika bra in på Nobelfesten som hos ett gäng irländska punkmusiker. Min första sambo lyckades förlänga förhållandet i två år genom att ständigt göra sig intressant och fånga mitt intresse på olika sätt inför varje helg.
Vi var två killar som testade en tjej som var på krogen två lördagar i rad. Den första lördagen låtsades min kompis att han hade uppfattningen att alla människor i själva verket är bisexuella. Hon argumenterade emot med uppriktig övertygelse och indignation. Nästa lördag satte jag mig hos henne och så småningom, när vi närmaste oss ämnet, sa jag att jag inte tror att bisexualitet existerar. Och hon formligen kastade sig in i ämnet och argumenterade vilt för att bisexualitet är det naturliga tillståndet.
Jag var ju ung under 1980-talet. Ni som levde då kanske minns att det var topless som gällde på stranden. Det var bara småbarn som hade överdel. Resultatet blev att de flesta svenska män började tappa intresset för kvinnobröst. För egentligen är de ju till för bebisarna och inte för oss killar. I stället tittade man till på stranden när en tjej med överdel passerade. Och vad hände? Jo, pendeln svängde tillbaka och överdel blev modernt igen. Sedan kom stringtrosan och nu är den gudskelov på väg bort igen.
I familjen är det nog kvinnorna mer förslagna än manspersonerna. Det är nog bara hunden, en liten smart rackare, papillon-tibetan, som slår oss allihopa.
Ingen vidare objektiv artikel där
och där skämde trendanalytikern ut sig tycker jag. Det finns inga stora pengar i bloggar?
Kenza faktuerade nyligen för 2XX XXX och juste det var en månads annonsintäkter och inte ett år…
Imponerande vilka inkomster en del bloggare kan ha. Imnponerande.