Ellen Andersson
Impressions of Evans
3
Inspelad i Köpenhamn december 2022
Producenter: Ellen Andersson och Heine Hansen (ex. prod Stephan Jansson)
Prophone (Naxos)
Releasedatum: 6/9 2024
Nu släpps tredje albumet i eget namn från jazzsångerskan Ellen Andersson. Debuten belönades med Gyllene Skivan medan uppföljaren med fler standards i något annorlunda sättning, inhöstade högsta betyg i den utförliga recension undertecknad skrev (angiven som källa på artistens Wikipedia). Har dessutom hört henne med kvartett/ kvintett några gånger live, varav två resulterat i uppskattande texter. Här tas ett kliv åt sidan med en tribut till geniet Bill Evans, vars fokus lagts på dennes magiska möte i studio med Monica Z 1964, ett förunderligt sådant som gått till historien. Projektet har Andersson djärvt genomfört genom att ta sig över sundet. Sammanstrålar således med en dansk pianotrio ledd av Heine Hansen. Han skivdebuterade 2016 (hört honom med hyllade interpreten i Ystad) och hans tjänster tas också i anspråk i produktionsledet. Rytmsektionen består av batterist Anders Svendsen och basisten Thomas Fonnesbaek (träffade honom i våras på Utopia). Den sist nämnde känner vi från exempelvis duoplattor med Sinne Eeg och inte minst Lars Jansson trio. I till exempel det innerliga öppningsspåret Jag vet en dejlig rosa kompletteras folkvisans ljudbild med stråkar av Bjarke Falgren.
Hälften av materialet hämtas från just Monica Zetterlunds obeskrivligt lyhörda samarbete med Bill Evans och hans rytmsektion där de två skilda bakgrunderna – femte avenyn och granskog – förenas i en lyriskt fulländad vision. Värt att återge hur Waltz For Debby sätts i sin kontext på cd:n, hävdas där att en ny era i skandinavisk musik föddes och svensk jazz förändrades för alltid. Dessa melodier kompletteras med klassiker som Very Early från 1962, självklara Summertime och en adaption signerad Hansen på den undersköna Blue In Green från Kind of Blue.
Hyllningen till geniet Bill Evans och dennes mästerliga samspel med rytmsektioner genomförs i en ödmjuk, sofistikerad och öppensinnad anda. Att jag ändå inte blir lika förtjust jämfört med föregående album beror på flera orsaker. Den främsta är förmodligen att jag berörts ofantligt av gigantens original (inklusive hur andras kompositioner/ visor låter i hans tappning), är nog för fäst vid dem för att fullt ut omfamna dessa varsamma omdaningar. Kärleken till albumet Waltz For Debby förstärktes i och med att jag såg Monicas vals två gånger på Stadsteatern och gjorde en lång intervju med kapellmästaren och arrangören Dan Evmark. Är inte heller helt förtjust i det väsande sound mikrofonen framställer, avslutande Blue In Green har fått ett stundtals extremt sound. Ellens röst låter dessutom genomgående anmärkningsvärt tonårsaktig, säregen sångstil anammas således. Ett oskuldsfullt drag som ska betonas? Torde vara synnerligen ovanligt att en röst skiljer sig åt så drastiskt beroende på om den sjunger eller talar. Apropå texter är det första gången på egen skiva 33-åringen sjunger på svenska, vilket sker i texter av Beppe Wolgers, Olle Adolphsson samt i traditionell skandinavisk folkvisa med okänd upphovsperson. En ny dimension införlivas därmed i hennes register, vilket ska applåderas.
I mina öron förhåller sig pianotrion och huvudpersonen tämligen fritt till valda melodier. Genom att drista sig till viss förnyelse lyfts de fram med estetisk ackuratess. Man gör klokt i att försöka frigöra sig från originalen och Bill Evans andäktiga anslag. På ett par spår är flygeln till och med utbytt mot elpiano, eller möjligen rhodes. Även om jag inte helhjärtat omfamnar tolkningarna av tidigare nämnda skäl, är projektet oerhört kreativt, utfört med avsevärd begåvning och en respektfull hållning gentemot outslitlig musik. Kvartetten uppvisar djupa kunskaper i ett både lyriskt och rytmiskt jazzidiom. I somliga sekvenser spelas strålande. Till synes omaka komponenter integreras sömlöst. Konceptet att sammansmälta Värmlands skogar med urban puls breddas klokt genom införlivandet av andra alster inspelade av en av pianojazzens allra främsta innovatörer.