Carin Lundin
Heart Full Of Rhytm – Live
4
Inspelad i Farsta januari 2024 i Ladan hos Jazzklubb Syd
Inspelning och mixning: John Högman
Producent: Carin Lundin
Prophone
Releasedatum: 9/8 2024
Jag har absolut hört jazzvokalisten Carin Lundin tidigare, fast kan inte riktigt precisera när det skett. Varför förekommer hon inte oftare på de jazzfestival jag bevakar? Den 57-åriga kvinnan bördig från Småland som examinerats från såväl Balettakademin som Kungliga Musikhögskolan, har varit sparsam med skivsläpp sedan debuten 1997. I likhet med kollegan Louise Palmstierna har hon lite orättvist gått under min och mången festivalpubliks radar. Tuffa konkurrensen i Sverige bland både jämnåriga och en ny generation gör det inte enklare. Finns ju ett drygt tiotal ofta engagerade namn som idag attraherar såväl oss recensenter som den stora publiken på festivaler. Behöver inte rada upp namn. Ni vet vilka som åsyftas.
Hoppas och tror att detta delikata livealbum kan råda bot på ”missförhållandet” och sprida ordet om vilken förstklassig sångerska Lundin är, vilket understryks än mer när omgivningen ljuder så här exemplariskt. Ackompanjerar och tar över i ett par instrumentala höjdarnummer gör Mathias Algotsson vid flygeln (kapellmästare?), Klas Toresson på tenorsax och i någon låt flöjt samt en rytmsektion bestående av kontrabasisten Hasse Larsson och den osannolikt vitale Ronnie Gardiner bakom trumsetet. Fick möjlighet att träffa den sist nämnde timide stjärnan för ett par år sedan på festivalen i Ystad, när den 90-års firande batteristen var hedersgäst. Träblåsaren Klas Toresson är en elegant spelande musiker jag recenserat flera gånger och hört live överraskande ofta i Göteborg. Också den lika elegant spelande melodimakaren Algotsson har hyllats i recensioner av mig, fast är en sällsynt gäst på Västkusten.
Live – A Heart Full Of Rhytm präglas av en frejdig swingorienterad repertoar garnerad med uppiggande utvikningar till blues-shuffle och en svensk hit signerad Lill Lindfors, nämligen en något annorlunda version av karismatiska Längtans samba. Lundin är en ytterst kompetent vokalist, tippar att hon är alt. Njuter av en en själfull stämma kännetecknad av oklanderlig intonation. Möjligen ligger det henne i fatet en smula att hon saknar en lika identifierbar röst i jämförelse med självlysande artister/ interpreter såsom Rigmor, Viktoria, Isabella, Vivian, Ellen, Lovisa, Stina och Amanda. En heterogen oktett vi insatta inte skulle förväxla.
Klas Toresson gör avtryck. Visar med ackuratess vilken strålande solist han är genom att behärska swingidiomet till fulländning, vilket också inkluderingar närliggande områden. Ett lika grundmurat självförtroende i musikaliskt hänseende verkas finnas hos leverantören av harmonier, det vill säga superbe pianisten Mathias Algotsson. Underbart lyhörd rytmsektionen ägnar sig främst åt basala aktiviteter. Att den ofattbart erfarne Ronnie Gardiner – känd för att ha spelat med flera av USA:s jazzpionjärer, sitt Ronnie´s Room, Blue Monday på Skansen, stipendiefonden till talangfulla trumslagare samt givetvis livsverket Ronnie Gardiner Method – bibehållit tajmingen som gör att han fortfarande har DET måste påtalas som en enastående bedrift.
Stämningen tycks vara elektrisk på scen, vilket troligen renderade i påtagligt gensvar bland publiken. Konsekvensen: En glädjerik gemenskap vars växelverkan torde ha trissat sammansvetsade musiker och sångerska. Musiken värmde helt klart åhörarna denna kylslagna kväll i januari. Rutinen, spelglädjen och kärleken till outslitliga melodier gjorde sig påmind i ett skönt okomplicerat tonspråk. Blir tillfreds av hur energifyllda tolkningar flödar av fräscha teman, pigga solon, riviga rytmer jämte ett par långsamma lyriska alster. Att ett extraordinärt resultat uppnåddes underlättas säkerligen av att en saxofonist förtrogen med genren skött inspelning och mixning.
Vilka nio låtar man tar sig an? De instrumentala numren är Softly As In A Morning Sunrise ur en operett från 1928 och en ännu längre final i form av nio minuter långa Time After Time, ursprungligen ett romantiskt soundtrack för film med Frank Sinatra 1947. Lundin röner avsevärd framgång med sin tolkning av albumets titelmelodi, Lover Come Back To Me skapad för Broadway sent 20-tal, presterar på högsta nivå i vokalt avancerade After You´ve Gone och i en härlig blues med klös som jag i första hand associerar till B. B King och hans inspirerade konsert på Studentkåren i Göteborg 1988. Syftar på det drivande groove som manifesteras i Never Make Your Move Too Soon. Hoppas få uppleva en konsert med denna samtrimmade sättning i en snar framtid. Deras avspänt jazziga aktioner får mig på mycket gott humör.