14/4 2024
Majornakyrkan i Göteborg
Har mig veterligen bara besökt den omdöpta kyrkan vid Chapmans torg en gång tidigare, vilket hände för arton år sedan. Då var det fullsatt när Maria Hörnelius i en fantastisk minnesföreställning, tillsammans med Bernt Andersson och Kjell Jansson, sjöng och reciterade texter av vännen Kent Andersson. Annorlunda denna soliga söndagseftermiddag med kraftig blåst. Kanske för att så mycket högkvalitativ livemusik pågår nästan alla dagar i veckan och för att konserten på en dryg timme kostade en slant, var det glest i bänkraderna. Fakta arrangör och medverkande av förklarliga skäl inte är särskilt förtjusta i att de redovisas. Jag hade blivit inbjuden av den från Jazzmässan i Bremen nyss hemkomne Mikael Godée. Kände mig efteråt tacksamt påfylld av energi vilket gör att musiken förtjänar en betraktelse. Kan för övrigt inte erinra mig ha varit på konsert med denna sättning tidigare.
Kammarjazzen fick mig att koncentrera på skön gränsöverskridande musik och för en stund skingra tankarna på den våldsspiral som plågar vårt land. Sopransaxofonisten och kompositören Mikael Godée har stor vana vid att arra musik för stråkkvartett, både på egen hand och med 30-års jubilerande jazzgruppen Corpo (recenserade deras jubileumskonsert på Skeppet i höstas och även liveskivan de släppte). Senaste gången jag var där var förresten härom månaden då kyrkokonsertens initiativtagare i egenskap av arrangör bjöd mig på intressant konsert med lätt experimentell jazzkvintett från Italien.
Tillbaka till fusionen emellan sopransax och stråkkvartett, samma stråkkvartett som medverkade under ovan nämnda 30-års jubileum. Dess medlemmar var för dagen Axel Vilborg på cello, Leo Lövsén på viola samt violinisterna Karin Wiberg och Amelie Evmark. Den senast uppräknade cross over-violinisten har jag hört och recenserat med Musica Vitae och familjebandet Evmark trio.
Repertoaren lanseras som Godées godbitar, varav somliga introduceras av honom. Akustiken är lika god som man kunnat förvänta sig. Violan och framför allt cellon balanserar fint upp flödet av diskant. Merparten av materialet har om jag är rätt underrättad skrivits för Corpo. Det nedtonade och meditativa varieras klokt med mer uppsluppna och lekfulla stycken. Förekommer påfallande mycket pizzicato, vilket ger en uppiggande effekt. Stråkkvartetten spelar ibland på egen hand, bland annat i Dans som i ett första skede utförs som en dialog emellan cello och första violin (Evmark). Raffinerat! Hänförs upprepade gånger av ett svindlande djup i kompositioner som erbjuder behagfulla melodier, spännande variationer och elegant leverans av proffsiga utövare. Ibland sätts fokus på enskilda instrument i en minnesvärd konsert präglad av sömlösa interaktioner och böljande expressivt sound i mellanregister.
Mikael Godée behärskar sina ljusa toner till fulländning. Experter skulle sannolikt kunna identifiera hans sound. Njuter av hur stämmor delikat tvinnas in i varandra för att i vissa sekvenser bryta sig loss, hamna i centrum. Låt mig avslutningsvis lyfta fram en handfull höjdpunkter på en stimulerande kammarkonsert vars inledning ska ha varit en koral av Bach. Har fått tillgång till setlistan. Kan påpekas att tanken är att framförd musik ska spelas in. Jag fastnar för karaktäristiska vemodet i traditionella folkvisan Jag vet en dejlig rosa, Dans med sitt abrupta slut, ljuvligt meditativa Nothing To Declare med enbart stråkar, Corpos hit Mainrpad Flower, harmoniken i Rideau de deouche samt extranumret i form av känslosamt svepande, filmisk ballad med ordlös allsång som tillsats i refrängen. Tack musiker för en läkande och stärkande stund!