Skärvor
Betyg 3
Svensk biopremiär 12 april 2024
Regi Sara Broos
Tankar, drömmar, erfarenheter och händelser: fastrar som målar illrött nagellack på sin avlidna mamma som är regissörens döda farmor, väntrum på en psykiatrisk mottagning, vinterlandskap och kyla, människor som flytt, barndomens trygghet på en sommaräng – livets många olika bilder i en ström av tankar, vävs samman med myter.
Det är vackert och mycket poetiskt. Men ändå ganska förutsägbart. Lite för vackert, kanske? Det är en film som inte ha ren bestämd berättelse utan vänder blicken och känslor inåt, som börjar med att berätta om människor som har ett mörker inom sig och sedan tas vi med ut på en resa i både tid och rum, till Värmland, Bali, Balkan, Arizona, Sicilien, Österrike, Portugal, Syrien och till barndomen och ålderdomen.
Regissören berättar om sina tankar om denna dokumentär:
-Strukturen i Skärvor utgörs mer av resans dramaturgi än en tydlig berättelse. Jag ville använda den råa energi som finns i det där omedvetna, den öppna blicken, utan intentioner att förpacka det levda och betraktade in i en berättelse. I stället; ett fritt flöde av bilder med en på ytan oorganiserad ordning, men ändå kanske med någon slags osynlig logik. Jag bestämde mig för att försöka påminna mig om barnets blick och filmandet blev ett sätt att sakta komma ur mitt eget mörker och börja se världen på ett nytt sätt igen. Från att vara innesluten i en glaskupa där allt runtomkring är en kuliss, till att vara närvarande och uppleva verkligheten med alla sina sinnen.
Det är fint beskrivit av Sara Broos och visst är filmen meditativ. Men själv föredrar jag att själv meditera. Av en film vill jag ha mer av en dramaturgiskt arbete. Att nå det omedvetna eller det undermedvetna gör jag när jag mediterar själv. En film som vill göra det för mig stör snarare mitt inre flöde eller mitt icke-flöde. Meditation kan för mig lika ofta handla om att stoppa flödet, att vara stilla. Meditation kan hjälpa oss att vara mer närvarande i våra stunder, att uppleva verkligen med alla sinnen istället för att aldrig ha tid att vara i nuet. Att uppleva, lyssna och se och känna och lukta det som är för stunden. För mig är det var meditation hjälper mig att göra, men en film kan inte göra det. För även när det är en så poetisk film som Skärvor är det ändå ett flöde.
Vi är dock olika och för en del kan säkert denna film vara en ögonöppnare som leder människor in på att börja se och uppleva livet och fundera på och våga möta de existentiella frågorna.
Filmens titel är mycket bra: Skärvor. Den innehåller många fragment, många små skärvor – och var och en som ser filmen kommer helt klart att hitta minst en skärva, en scen, som talar till dem och säger dem något. Att få människor att möta de existentiella frågorna är inte bara bra, det är nödvändigt för att kunna hela människor.
Med både bilder från krig och förödelse men även stunder av lycka och ljus. En hoppfull sorgesång som tar avstamp i vår samtid men rör sig tillbaka i historien, upp i rymden och ner till havsbotten.
Med väl komponerat foto och ljud och tar filmen med oss ut på ett sökande efter sammanhang i vår splittrade värld. Filmen är en väv av tankar, erfarenheter och händelser, myter och drömmar. Sara Broos, regissören, har en enastående känsla för bildkomposition.
Något som är mycket bra är att filmen kommer att visas i samband med en samtalsserie. Publiken får möjlighet att vara med på samtal efter filmvisningen.
Om dessa samtal från ett pressmeddelande:
Publiken bjuds även in att delta i samtalet. Filmen riktar sig till en bred publik och har ett enkelt och direkt tilltal. En film för alla som någon gång funderat över vad man gör med sitt liv. Hur man ska förhålla sig till det mörka. Hur man ska hitta något att leva för och tro på. En film med både allvar och ljus.
Om regissören Sara Broos
Född och uppvuxen i Värmland. Bosatt och verksam i Östra Ämtervik och Berlin. Har gjort tre långfilmsdokumentärer (För Dig Naken 2012, Speglingar 2016, Skärvor (2024) och ett antal kortfilmer, varav den mest uppmärksammade är Hemland från 2015. Filmerna har visats på bio och SVT i Sverige samt på bland annat Netflix i ett tiotal länder.
Filmen hade världspremiär i tävlan Nordic Documentary Competition på Göteborg Filmfestival 1 februari 2024 och har därefter även deltagit i tävlan på Tempo Dokumentärfestival.