Det sista stoppet
Betyg 3
Svensk biopremiär 25 december 2023
Regi Gillies MacKinnon
I rollerna Timothy Spall, Phyllis Logan, Natalie Mitson
En hyllning till åldrandet, en hyllning till landsbygden i Skottland och England och en hyllning till minnen. En film som visar att det finns något vackert i åldrandets förfall. En filosofisk film om livet och döden, en film utan några stora åthävor om en resa som går i sakta mak. Det är en film så långt från action-filmen man kan komma. Även om mycket är förutsägbart från början händer det ändå en hel del oväntat.
Filmen handlar om Tom Harper, en gammal man som jag gissar är någonstans mellan 85-95 år. Han ger sig av från John o’Groats i nordligaste Skottland till Land’s End i sydvästligaste England. Han reser med lokalbussar och håller en liten, sliten brun resväska i handen medan han staplar fram. Det är väldigt tydligt att han är både gammal, sliten och sjuk. I tillbakablickar ser vi hans minnen. Nu är han på väg från norra Skottland till yttersta havet i sydvästra England. Som ung man gjorde han resan åt andra hållet tillsammans med Mary, sin älskade, då det flyttade till en stuga i Skottland.
Vi får korta tillbakablickar från hans liv, då och då ser han sin älskade Mary på de platser de besökt tillsammans. Han har gjort en noggrann reseplanering där han inte bara ska resa exakt samma väg som han och Mary gjorde utan han har också planerat ta in på samma övernattningsställen och äta på samma matserveringar som de gjorde då, femtio-sextio år tidigare. Livet går förstås inte att planera i detalj och inte ens en sådan här resa går att ha total kontroll över. Det händer oväntade saker och Tom möter olika människor, oftast positiva händelser men också en och annan elak person. Som livet är.
En del händelser under resan gång blir inspelade av människor som ser vad som händer och postar på sociala medier. Efter hand blir Toms resa en nyhet och många följer hans färd.
Timothy Spall som spelar Tom har hyllats i brittiska medier för sin rollprestation. Han är enastående och trovärdig, som en finurlig liten envis gammal man. Det är bra spelat då Timoythy Spall inte är fullt lika gammal som rollkaraktären. Spall är född 1957 och spelar en man som är 20-25 år äldre och han gör det utan att det ser överdrivet ut.
Det är en vacker film som är en slags hyllning till långsamheten. En av filmens stor behållningar är fotot med de vackra vyerna över naturen och bilder från över människor vardag i stad och landsbygd. Det känns som om jag själv sitter med på bussen ibland, så nära och äkta känns flera av scener.