• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scenografi, orkester och Feline Andersson plusfaktorer i rörig saga som relaterar till samtida maktstrider – Wicked på GöteborgsOperan

19 september, 2023 by Mats Hallberg

pressfoton Lennart Sjöberg

Manus: Winne Holzman (baserad på roman av Gregory Maguire)

Musik och sångtexter: Stephen Scgwartz

Ny översättning: Calle Norlén

Musikaliska arrangemang: Alex Lacamoire & Stephen Oremus

Orkestrering: William David Brohn

Dirigent: Björn Dobbelaere (även musikaliskt ansvarig)

Dirigenter: Joakim Hallin, Sofia Winiarski

Regi: Samuel Harjanne

Koreografi: Gunilla Olsson Karlsson

Scenografi & kostymdesign: TAKIS

Ljusdesign: Niklas Elvengren

Ljuddesign: Dennis Barkevall

Videodesign: PXLFLD

I ledande rollerna: Anna Salonen, Feline Andersson, Vera Veljovic, Ole Forsberg, Max Jansson, Sofia Mustaniemi, Oskar H Olsson, David Lundqvist

Premiär: 16/9 2023

Spelas till och med 24/4 2024 på GöteborgsOperan

Råder en hajp kring musikalen Wicked vars urpremiär ägde rum 2003 på Broadway.. Att den betraktas som ett fenomen inom en populärkulturell referensram var något som undgått mig. Blev varse detta genom att läsa på, fick det förstärkt i och med premiäraftonens elektrifierade stämning i salongen. Ignoransen kan nog kopplas till att jag saknar fallenhet för att engagera mig i Sagan om ringen. Har varken läst eposet eller sett filmen.

Förvisso ska omgående skjutas in att Wicked är något annat än en parallell fantasy-värld som enbart skildrar en existentiell kamp emellan ont och gott. Här bereds utrymme för tvivel och tolkningar som utmanar ett polariserande klimat, till skillnad från drabbande men endimensionella berättandet i Cabaret (fjolårets långkörare på GöteborgsOperan). Den kultförklarade musikalen med Tony-utmärkelser och Grammy i bagaget som erövrat publiken, baseras delvis på ett skönlitterärt verk av Gregory Maguire utgiven 1995, en bok mer explicit politisk och religiöst laddad än manuset vi beskådar.

Intrigen emanerar som bekant ur Trollkarlen från Oz, odödliggjord genom Hollywood och en tonårig Judy Garland, fast utspelas kronologiskt i ett tidigare skede. Författaren till den första berättelsen heter L. Frank Baum. Succén från 1900 kom att följas av fjorton(!) böcker som utspelas i samma miljö. Denna amerikanska arketyp om trolldom som medel i en kamp emellan onda och goda krafter har genomgått förvandlingen till andra uttrycksformer otaliga gånger. Enligt uppgift finns idag ett trettiotal filmversioner inklusive Sidney Lumets nedsablade The Wiz med Michael Jackson och Diana Ross, ett femtontal tv-versioner och lika många uppsättningar för scen. I ymniga flodvågen material urskiljs också exempelvis dataspel och serietidningar.

Som vanligt satsar denna kulturella högborg i Göteborg luxuöst på sina inkomstbringande musikaler, vilket innebär fest för såväl ögon och öron. Frikostigt slösas med spektakulära lösningar i ett rafflande musikdramatiskt berättande. Feline Anderssons luftfärd till trettonde raden åtföljd av vertikal, blixtsnabb uppstigning, blir till en lika hisnande som grandios slutkläm på första akten. Imponerande högteknologin teamet förfogar över torde utgöra landets mest avancerade. Scenografen som kunnat frossa i maffiga effekter med suverän assistans av expertis inom ljus och ljud, ansvarar dessutom för gräll kostymdesign med tonvikt på den berömda gröna färg, vars symbolik Wicked-fantaster är väl förtrogna med.

Uppsättningens överdåd imponerar. Men ärligt talat har åtskilliga andra musikaler på samma scen senaste decenniet haft intrig där jag brytt mig mer om utgången, då levt mig in i känslomässiga berg och dalbanor. Tänker spontant på uppsättningar såsom Fantomen på Operan, Oliver, Ringaren i Notre Dame, Kristina från Duvemåla och i viss mån Cabaret. En styrka med Wicked är dess skiktade innehåll, varför uppsättningen lanseras som en familjeföreställning från 8 år. Uppblossande förälskelser och konflikter driver i sedvanlig stil musikalen, udda så till vida att två unga kvinnliga ungdomar agerar i huvudrollerna. Tyvärr blir det rörigt för oss noviser. Och merparten episoder skildras fartfyllt ryckigt med enorm frenesi. Självklart existerar temposänkande fördjupningar, men regissörens förkärlek för hejdlöst och gällt schwung blir sammantaget påfrestande.

Orkestern består vid varje föreställning av trettiosex musiker, vilket sägs vara nästan dubbla numerären jämfört med vad som är standard för denna musikal. (Som kuriosa kan nämnas att jag känner en orkestermedlem plus några av de som anlitats extra.) Lite besviken att musiken inte hade större påverkan på mig. Lät ofta svulstigt symfoniskt. Scener med spänning och skrämmande inslag betonas kreativt genom skrynklig avantgardism. Fascinerande båge! I ett antal nummer där sångsolister har all vår uppmärksamhet, hörs oftast glättigare melodier, vilka stundtals vetter åt schlager-estetik. Musik och röster tillförde genomgående en gäll ton, volymen var maximalt vass och överväldigande. I sekvenser behövdes märkligt nog öronproppar.

Anna Salonen gör den odrägligt egocentriska Galinda (Glinda) med minst sagt frejdig fräschör, medan Feline Andersson lustfyllt gestaltar motpolen Elphaba. Duon fixar sina uppdrag med glans, agerar med emfas och visar beundransvärda röstresurser. Spår duon en ljus framtid, särskilt Andersson i sin första huvudroll går på knock. Samtidigt märks att de inte befunnit sig i blickfånget på motsvarande sätt tidigare. Den ytterst meriterade finländske regissören Harjanne borde ha instruerat sina orutinerade adapter att använda en större verktygslåda. Nu är de i vissa moment fångna i sina visioner, lider av ”jag-vill-visa-publiken-vad-jag-lärt-mig-syndromet”. Ett syndrom jag känner igen från skivdebuterande jazzsångerskor vilka nyligen examinerats.

Framför allt sånginsatserna når inte fram så ofta som de skulle kunna ha gjort, om inriktningen inte legat på att leverera hundratio procent. För att ha en rimlig chans att sikta mot Helen Sjöholm och hennes aura, måste ”less is more”-metoden praktiseras. Här har de involverade bestämt att ta varje ton in i kaklet á la Whitney Houston. För att belysa ett engagerande människoöde i en populär musikal krävs mer än en fläckfri, ivägsvepande sopranstämma. Trollkarlen i form av Ole Forsberg förmedlar begåvat ett komplext porträtt av en både maktfullkomlig och sargad personlighet. Balanserar som livstrött cyniker förnämligt huvudrollsinnehavarnas frustrerade gestikulerande och gälla utbrott. De unga kvinnorna är jätteduktiga, men hade önskat att det skulle vibrera mer om deras rolltolkningar

Av biroller förtjänar några stabila insatser att lyftas fram. Sofia Mustaniemi förändring från beroende till härsklysten häxa, i en tacksam roll som lillasyster Nessarose. Publiken har roligt åt Vera Veljovic vars intrigerande Madame Morrible är lika underhållande som charmigt lynniga Fiyero, elegant gestaltad av Max Jansson.

Ensemblen i egenskap av dansande kör håller sedvanlig högsta klass. Välslipade kollektivet är inte lika stort som i många andra musikaler, ändå understryker deras bedrifter den mäktiga tyngden i musikalens budskap. Trots att recensionen andas viss besvikelse – å ena sidan faktorer vägs mot å andra sidan brister – bör till sist största förtjänsten med Sverigepremiären betonas, utöver betagande scenografi och kontrastrik orkestermusik.

Uppsättningen fungerar som motgift till den farliga polarisering, relativisering och undvikanderapportering vi genomlider i wokekulturens namn. Transaktivisters brutala intåg inom damidrott i USA är ett sådant förödande exempel. Vad konstituerar och utlöser ondska? Vad är sken och verklighet? Bör vi kanske oftare omvärdera den som ihärdigt ägnar sig åt godhetssignalering (två av flera skräckexempel är ju Kapten Klänning och BLM-rörelsen i USA)? Hyckleri istället för påstådd altruism. Musikalen påminner om hur viktigt det är vem som styr, vilka de i maktposition egentligen gynnar. Trolldom som allegori till kärnvapen. Vårt förhållande till djur problematiseras. Rasismens fula tryne, yttrandefrihetens principer och dess i vårt samhälle grasserande avart (läs cancelkulturen) speglas. Wicked förespråkar rätten att få vara annorlunda, viljan att stötta för att någon ska kunna flyga, realisera sina drömmar.

Arkiverad under: Scen

Primärt sidofält

Nytt

Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Centerpartiet har fått stort inflytande … Läs mer om Glöm inte att Centerpartiet rustat ned den svenska demokratin

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul – Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in