• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Övertygande debut från efterfrågad basist spetsad med superba solon – Harmonia av Jon Henriksson

2 juni, 2023 by Mats Hallberg

omslag Eliot Siekkinnen Lydéen

Jon Henriksson

Harmonia

4

Inspelad i Ekestubbe studios i Stockholm juni 2022

Producent: Jon Henriksson

Teng Tones

63:40 (på cd, kommer senare på vinyl i nedbantat skick)

Releasedatum: 14/4 2023

Härom året fick Jon Henriksson Faschings stipendium, en välförtjänt uppmuntran till exceptionella talanger vilka redan gjort avtryck inom svensk jazz. Den 26-årige solide kontrabasisten och kompositören från Göteborg brås nog en smula på sina föräldrar. Fadern har hörts som medlem i Göteborg Wind Orchestra. Jon, numera bosatt i Stockholm, förekommer flitigt i renommerade storband, ingår i framgångsrika Britta Virves trio, spelat med Ellas Kapell och i flera andra konstellationer. Parallellt har egna bandprojekt bedrivits och sedan gymnasieåren på Hvitfeldtska (känt för sin musiklinje) ett hängivet intresse för att skriva musik utvecklats.. Får veta att en meditativt kreativ process kan uppstå sittandes vid pianot, en process som ibland känts lekfullt lättsam och mindre prestationsinriktad än basspelandet. Djärvt nog är all musik på synnerligen innehållsrika Harmonia signerad den unge jazzmusikern.

Har kunnat höra Jon Henriksson ett antal gånger live, vilket väckte min nyfikenhet på den nyskrivna musiken. Härom veckan bevistades sålunda den lyckade Göteborgs-releasen på Utopia. För att vara uppriktig tog den sig ändå inte in i mig som jag hade förutsett. Vad det berodde på? Kanske på grund av akustiken som var skaplig, men inte idealisk. Kanske på grund av att tonspråket behövde gro i mig, inte sammantaget hade samma instant appeal som Fabian Kallerdahls kompositioner lanserade live veckan före på Skeppet med Musicmusicmusic Oversized. Huruvida konst fastnar hos mottagaren (i detta fall er recensent) vid själva ”överföringstillfället” handlar om diffusa känslor komplicerade att redogöra för.

Nu emellertid efter att de tolv spåren med en formidabel sextett lyssnats på intensivt åtskilliga gånger är läget annorlunda. Kontentan: Ambitiösa skivan befinner sig snubblande nära allra högsta betyg, i mina öron växt gradvis med sina sofistikerade lager av berikande klanger och stämningar. Att låtskrivaren och rekryterande instrumentalister med ett undantag tillhör kategorin ungdom framstår som fullständigt obegripligt. Blir hänryckt av otroligt spänstigt och sammanhållet sound! Med förbluffande variation och precision förvaltas en rik tradition av musik. Improvisatoriska inslag i bebopens tecken garneras med kammarjazzens svindlande, skönt lyriska stämmor.

foto Eva Kubatzki från releasespelningen på Fasching

En frapperande iakttagelse är att låtskrivaren gett jazzbasisten en förhållandevis undanskymd roll. För att lyssnarna inte ska glömma bort vem som initierat konstellationen , har några feta features med basgångar lagts in. Men i jämförelse med drivande bandledare som Charles Mingus, Christian McBride eller Torbjörn Zetterberg har annan inriktning valts

. Kompletterar rytmsektionen gör trumslagaren Jonas Bäckman, Faschings senaste stipendiat och ett stjärnskott som blivit en favorit hos mig. Vid flygeln sitter ett för mig nytt ansikte, en underbart spelande yngling från Danmark vid namn Rasmus Sörensen. Blåssektionen består av Hampus Adami på trombon, Erik Tengholm på trumpet och flygelhorn samt nestorn Håkan Broström på alt- och sopransaxofon. Var nog premiär för min del på Utopia vad gäller att höra Adami live. Även om risken att förblekna i denna omgivning är påtaglig, ska framhållas att trombonisten imponerar. Den reslige Tengholm råkar även han vara Fasching-stipendiat. Tidigare i vår gjorde hans grupp succé på Utopia och redan i öppningsspåret Life Express demonstreras en närmast osannolikt bländande teknik. Den som äger någorlunda kunskaper om jazz och svensk musik överhuvudtaget vet vilken betydelse Håkan Broström haft och alltjämt har. Recenserade på hemsidan i JAZZ hänförd hans New Places Orchestra då Viktoria Tolstoy gästade före jul. Mannen mer än dubbelt så gammal som övriga på albumet har i egenskap av komponist och arrangör utgjort en influens när melodier till Harmonia tillverkats.

Bortsett från Broströms inflytande lyfts inte några svenska förebilder fram. Möjligen lite förvånande då vad som verkligen attraherar mig är kombinationen av ett nordiskt modernt sound (Radiojazzgruppen, Eje Thelin, Horncraft, Bosse Broberg, Jazz Inc. med flera), med spännande instrumentering hämtad från afrikansk-amerikansk tradition med elegant utformade linjer. Henriksson framhåller ikoner som Coltrane, Strayhorn, Wayne Shorter och Horace Silver. Talar om för mig att han påverkats av Pat Metheny och Kurt Rosenwikel ( hört båda live) och alldeles särskilt den senares samarbete med det portugisiska storbandet OJM på Our Secret World.

foto Eva Kubatzki från Releasespelningen på Fasching

Blir förtjust i ytterst omsorgsfullt skrivna låtar och välstrukturerad jazzig musik av exceptionellt gedigen kvalitet. Utan att alls förflackas till något mjäkigt tar man fasta på fängslande harmonik och lika spännande produktion av rytmer. Framsvepande ensemblespel förför och solisternas meningsfulla bravader är en stor tillgång. Oftast avlöser blåsarna varandra i passionerade inlägg. Håkan Broströms insats i Wallingatan tillhör ett av krönen, liksom Rasmus Sörensens fabulösa utvikning i aningen diffust porlande In Return. Finns så mycket i anrättningen att sjunka in i vare sig lyssning sker i hörlurar eller via högtalare. Att den sedan saknar originalitet betyder intet i sammanhanget. Snacka om att uppträda som fräscha förvaltare av den viktigaste strömningen under 1900-talet i Västerlandet.

Flat Earth Society har en catchig dänga döpts till. En hit uppbyggd kring skiftningar i subtila nivåer av en melodisk figur. Så snyggt, inte minst när trumslagare startar kvick dialog med pianist. Titelsviten i tre delar måste betraktas som en pärla. Det serena avrundande anslaget som framkallar skönhet kongenial med försommarens ljuva grönska och finstämda skolavslutningar. Inga titlar faller ur den kvalitetsmedvetna ramen. Istället träder för lyssnaren fram ett kvalificerat hantverket som bildar en förförisk helhet, vars fördjupning genom lysande solister tillför önskvärd extra dimension. Vill glädjestrålande ånyo betona hur uppseendeväckande det ter sig, för någon med cirka femtio års musiklyssnande på jazziga stilar i bagaget, att en välutbildad 26-åring är kapabel till att stå för allt material på ett fullödigt album.

Arkiverad under: Skivrecensioner

Primärt sidofält

Nytt

Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Det är knappast någon som går på en Tove … Läs mer om Recension: Tove Lo bjuder Avicii Arena på en rejäl dos sex, pop och attityd

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in