Renfield
Betyg: 1
Svensk biopremiär 12 april 2023
Regi Chris McKay
Den som är intresserad – och har alltför mycket tid, kan titta närmare på hur Nicolas Cage lyckades med att tillintetgöra sin enorma enorma förmögenhet på en rad usla investeringar och inköp. Cage filmkarriär har inte heller varit särskilt likvid de senaste årtiondena. Men Cage kan i alla fall trösta sig med att han har en ny lysande karriär framför sig, nämligen som kalkonuppfödare. För trots tappra försök att restaurera sin ruinerade karriär har försöken kulminerat i spektakulära magplask som endast en mycket grym människa skulle kunna skratta åt.
Renfield är ytterligare en kalkon på steroider som många gånger går förbi det usla och landar i att vara rent bisarr. Nu är det dock inte bara Nicolas Cage som bär ansvaret för denna travesti. Såväl Walking Dead-skaparen Robert Kirkman och Ryan Ridley, som står för det så kallade “manuskriptet” som regissören Chris McKay kommer behöva bikta sig resten av sina liv för att i någon minimal utsträckning gottgöra för vad de utsätter filmmediet, publiken och mänskligheten för. Tanken att skapa en mörk, våldsam och ofiltrerad komisk skräckfilm är inget nytt. Roman Polanski visade att det var möjligt att blända med detta recept i den fantastiska Vampyrernas Natt. Vampyrer på film är dessutom ett uttjatat tema som numera funkar lika bra i parodiska syften som att skrämma livet ur folk
Inledningsvis verkar McKay ha fattat galoppen genom en stor dos självironi och snygga referenser till det mest klassiska av Dracula-produktioner, där Bela Lugosi fick bära manteln som den blodtörstande greven. Hoppet slocknar dock lika snabbt som Tidö-regeringens opinionssiffror. Då McKay gick från att göra framgångsrik och underhållande animerad film, med Lego Batman, till spelfilm visade sig övergången vara lika tuff som då Michael Jordan bestämde sig för att pröva på baseball. Efter den gräsliga The Tomorrow War – som var så pass katastrofal att Paramount valde att sälja filmen till Amazon, borde alla insett att McKay inte hade kompetensen att ta sig an icke animerade projekt. Tyvärr har Universal ignorerat detta uppenbara faktum. Det leder till att McKays bedrövliga regi – och totala brist på fingerfärdighet, inte har rättats till utan förstärkts.
Renfield är – om möjligt, än mer amatörmässig än The Tomorrow War. Även om det finns en intention att flirta med b-filmer och skräckklyschor blir detta inte några charmiga referenser. Det blir istället en sorts parfym som är tänkt att dölja det faktum att Renfield är avsevärt sämre än de filmer man kan ha oturen att stöta på i en rea-korg på det lokala snabbköpet.
Hela filmen känns som en enda lång bluff där McKay ständigt försöker dölja det faktum att ingenting fungerar. Så fort det finns möjlighet kastas det in avledande manövrar, detta är mest framträdande i filmens absurda blodsutgjutelse. Mängden blod, inälvor och stympade kroppsdelar slår rekord, allt för att distrahera från det faktum att regin, utförandet och författarskapet är under all kritik. Actionscenerna är dock fantastiska… Ja, om man aldrig sett någon actionfilm som haft premiär de senaste hundra åren. Allting är en mördande tråkig härva av dåliga stunts och kass koreografi som påminner om ett miserabelt barbråk.
Om nu actionscenerna har samma kvalitetsnivå som SLs punktlighet återstår bara humorn. Men hela Renfield är infekterad av inkompetens, försöken till komik är många men lika misslyckade som allting annat. Regin och de livsviktiga framförandena är totalt urvattnade och befriade från finess, energi eller skärpa. Att alla medverkande är vilse i pannkakan gör inte det här mycket bättre. Den vanligtvis stabila Nicholas Hoult verkar desperat och frustrerad, inte ens hans naturliga, brittiska accent låter trovärdig. Hoult gör – med största sannolikhet, sitt livs sämsta insats här. Awkwafina medför sin igenkännbara höga energinivå, som skulle kunna driva ett par av världens mest energikrävande städer, men inte ens detta kan kompensera för det vedervärdiga manuskriptet som presenterar den ena karikatyren efter den andra. Sedan har vi Nicolas Cage som efter detta kan ändra sin yrkesbeskrivning från professionell skådespelare till clown.
Allting är så kapitalt misslyckat att det snart liknar en konkurs-bunden cirkus där allting går fel. Lejonen äter upp skötarna, akrobaterna faller hejdlöst och eldslukarna bränner ned hela tältet. Det är genuint omöjligt att veta om man skall skratta eller gråta, en sak är i alla fall glasklart, Renfield är ett misslyckande som ingen bör närma sig.