22/3 2023
Valand i Göteborg (arrangör: Jazzföreningen Nefertiti)
Ett förhållandevis omfattande sidospår i mitt musiklyssnande utgörs av de medryckande tongångar vilka brukar kallas funk. James Brown spelades på vinylträff när temat var artist/grupp jag har mest enheter av. Har varit på ett antal Cashbah-fester som hållits på olika ställen i Göteborg och följde Stonefunkers karriär. Förutom The Godfather of Soul (sett honom på Skeppsholmen och Rondo) har jag förstås lyssnat på andra pionjärer såsom Parliament ledda av oförliknelige George Clinton (hört live i Holland c:a 1990) och Sly & Family Stone. Visar sig förresten att den senares stötfunkiga hits var vad som huvudsakligen inramade konserten på Valand.
Ska inte göra någon längre uppräkning. Vill bara som introduktion nämna att jag hört vitala liveakter av Maceo Parker med Fred Wesley x 3, Martha High, Alexander Ó Neal, Blacknuss, Nils Landgren Funk Unit, Per Cussion All Stars, Rufus, Marcus Miller, Bassrace på Skeppsholmen med Stanley Clarke, Victor Wooten och nämnde Miller. 1987 fanns jag på plats när Prince kom till Scandinavium med sin karismatiska Sign of the Times-show (har konsertfilmen på video).
Prince är en synnerligen viktig referens i sammanhanget eftersom danska basisten Ida Kristine Nielsens berömmelse vilar till stor del på att hon värvades till New Power Generation 2010 och lirade med denne innovatör fram till hans död. Ingick också i Prince konstellation 3rdeyegirl. Bas Ida (född 1975) har rankats som en av världens tio främsta på sitt instrument. Av förebilder har hon lyft fram Larry Graham, Bootsy Collins, Marcus Miller och Victor Wooten. På sin hemsida berättar Nielsen om specialdesignade signaturbasen från Sandberg, vars egenskaper tillverkats för att få fram eftertraktat, fett och distinkt, sound. Likt sina manliga motsvarigheter är hon en slap bass – virtuoso. Nielsen utbildad vid Kungliga Musikaliska Akademin i Köpenhamn har spelat med bland andra Michael Learns To Rock och Zap Mama. På meritlistan finns också fem plattor i eget namn.
Känns rätt att den heterogena publiken uppgående till ett antal av cirka 200 får hålla till godo med ståplats. plus några stolar och soffgrupper längst bak. Tunga rytmer från scen absorberas bäst av kroppar i upprätt ställning, hos oss som drivs av begär efter extas. Apropå extas ska påpekas att Ida Nielsen nog hade trott att responsen skulle bli ännu större, trots att stämningen var på topp sista låtarna. Noterade fördelaktigt ljud där basen var i centrum utan att stjäla allt utrymme. Hade jag varit trettio år yngre hade jag önskat att ljudvågor skulle kännas i magen och få byxbenen att fladdra. Men den tiden är förbi.
Danskan hymlar inte med att hon är bossen, hela tiden med glimten i ögat i coola solbrillor. Hon visar sig från sin spralliga sida, ovanligt snacksalig utan att skryta. Är väl hög tid att erkänna att jag fram tills nu försummat att lyssna på hennes bländande musicerande. Hon omger sig med landsmannen Oliiver EngQvist på glödande gitarr (ofta anlitad sessionsmusiker, ljudtekniker och producent som bland annat jobbat med Sanne Salomonsen), enormt tajte trumslagaren David Haynes med meriter från exempelvis Victor Wooten, Till Brönner och Stanley Jordan samt rapparen Kuku Agami. Männen servar stjärnan galant plus att de får eget utrymme i showen. Fick anledning att revidera min initiala uppfattning att de är lite bleka, alltför understödjande.
Redan en bit in i första låten demonstrerar Nielsen fabulös teknik Som om hon samtidigt spelar melodi- och basstämman. Med troligen ett gyllene undantag framförs eget material, vars sound med nödvändighet blir som parafraser på klassiker inom traditionen. Olika varianter av beat baserade på givna mallar. Stundtals påminner hennes snärtiga låtar om hur det lät hos Wendy & Lisa när duon släppte eget sent 80-tal.
Nielsen slår fast ”vårt uppdrag är att hålla funken vid liv, en målsättning som infrias förstås. För utövare och mottagare vilka lärt sig behärska och älska grunderna, kan funk framstå som ett okomplicerat lyckopiller. Kanske därför det utmanas med solistiska bravader och dueller,. Det ”krånglas” till med uppfriskande breaks som publikfriande uppvisning. På Valand ersätts i olika avsnitt slagkraftiga låtars groove med ekvilibristiska instick, varav Nielsens smattrande solon jämte supersnabba dialogen med kraftpaketet Haynes och hans trumstockar var mest minnesvärt.
Av det inledningsvis lite jämntjocka materialet framgår att basvirtuosen är starkt präglad av 80-tals beat i allmänhet och samarbetet med Prince i synnerhet. Som nämnts görs under konsertens 95 minuter flera uppiggande avstickare. När funkig sambalåt introduceras lanseras ruggigt skickligt trumspel med lysande understöd av Bas Ida och Oliver EngQvists slingor. Efter cirka en trekvart sätter sig Nielsen vid ett Nord-keyboard och sjunger en ballad, vilket blir en radikal kontrast till den tunga och täta väv av rytmer som i övrigt dominerar. Rapparen Kuku Agami – dansk hiphopartist med med afrikansk härkomst – har också getts en egen avdelning tillsammans med bastante rytmläggaren Haynes, vars inslag celebrerar old school hip hop. Den sist nämnde införlivar i egenskap av ”space captain” på loopande trummaskin/ synt(?) ytterst effektfullt ett tillstånd av P-funk. Kul hyllning av en era!
Nielsen sjunger skapligt och interaktionen med Kuku Agami förhöjer den vokala dimensionen. Stötfunkiga Internet Crush består av byggstenar från Minneapolis-funkens taktfast riffande sväng, förebådar i kombination med Funk In The Trunk kulmen på konserten. Efter att original framförts som tribut översköljs vi av underbar version av 1999 (jovisst äger jag vinylen i fråga). Partyt når sin kulmen, lyckokänslan infinner sig. Följs upp med groove som sitter som en smäck i samma anda i We Came 2 Get Funky, en av Nielsens bästa låtar. Hårt beat med gnistrande solo från strängbändare EngQvist. Energifyllda festen avrundas stilenligt med bassolo där pionjär Larry Graham hyllas samt de härligt gungande rytmer Free Your Mind visar sig innehålla.
OBS Efter showen såldes t-shirts och cd. Ida Nielsen och Funkbots fanns trevligt nog tillgängliga för signering.