Vernissage hos Gud
Betyg 2
Svensk biopremiär 17 mars 2023
Regi Ossian Melin och Filip Aladdin
Medverkande Magnus Krepper, Isabelle Grill och Lisa Lindgren
En rolig uppgörelse med marknadskrafternas makt över konsten. Göteborgskollektivet KonstAB har släppt sin första långfilm. Den båda gott för kommande filmer. Denna är tyvärr lite för spretig, lite för fylld av klichéer och schabloner (den onde rike mannen, symbolen för marknadskrafterna var givetvis fet, iförd hög hatt, rökte cigarr och knullar gärna unga kvinnor och tvekar inte att döda någon).
I centrum för handlingen står två unga kvinnliga konstnärer som går på en konstskola och förbereda sig för en utställning: Irma och Madeleine. Irma blir kallad av Gud och får uppdraget att rädda konstvärlden och kanske rent av världen. Gud säger att eftersom människor är skapade till Guds avbild måste de kunna skapa konst som är riktigt bra. Hittills har ingen konstnär som utvalts av Gud för att bevisa att människan är Guds avbild lyckats. Madeleine däremot är en konstnär som tackat ja till att skapa konst för att få bra ekonomi.
På konstskolan presenterar sig en nytillträdd rektor (spelas av duktige Magnus Krepper). Rektorn är med i ett uråldrigt sällskap som vill kommersialisera konsten. När då Irma blivit utvald av Gud att skapa det perfekta konstverket blir det en konflikt. Irma får dessutom tillgång till en urgammal skrift som ska hjälpa henne att skapa det varm som Gud ska uppskatta. Det är för många spikar i soppan och det blir rörigt.
KonstAB skriver i ett pressmeddelandet att filmen är en uppgörelse med konstens existentiella kris och samtidigt en hyllning till ”det okommersiella flummandet”. Det är så klart ett viktigt ämne men det blir lite lamt när det är så tydligt svart eller vitt. Det är svårt att riktigt ta till sig ämnet. Jag tycker ämnet är värt att hanteras lite mer seriöst. Det är för spretigt med både Gud och existentiella frågor om varelser som är flera tusen år gamla. Att den korrumperade rektorn självklart också kan mörda utan att tveka och utnyttjar människor sexuellt, precis som den rike mannen, blir lite för övertydligt.
Visst, det är lite kul och rejält utflippat och kan sätta igång samtal och funderingar kring konst och kultur och förhållandet till marknadskrafter. Men jag har lite svårt att se frågan så svart eller vitt. Också konstnärer behöver betala hyra och dagisavgifter och behöver mat och kläder och någonstans att bo.
Upphovsmakarna till filmen säger att konsten idag är under attack och genomgår en existentiell kris.
Ossian Melin, en av KonstAB:s grundare och tillsammans med Filip Aladdin regissör av filmen, säger:
– Särskilt för den yngre generationen har konstnärskap i hög grad kommit att handla om att få göra ett företagssamarbete eller att bli sponsrad. Men vi hävdar att om ett verk är sponsrat kan det inte längre vara konst. Meningsmotståndare kanske ifrågasätter om konsten verkligen behöver vara fri, den kanske bara ska vara dekoration åt de välmående. Då är det inte konst längre, då tycker vi det är design.
Helt klart har detta kollektiv massor av skaparkraft, energi och fantasi. Även om denna film känns halvklar och väl utflippat rörig, ser jag ett intressant skapande som framöver kommer att kunna skapa mästerverk till film.
Bakgrundsfakta om KonstAB:
KonstAB är baserat i Göteborg och grundat av barndomsvännerna Ossian Melin, Anton Hellström och Filip Aladdin men består numera av ett större, roterande persongalleri. Efter att ha börjat med musikvideor (bland annat åt Yung Lean) har kollektivet profilerat sig med de frisinnade teateruppsättningarna Total Trygghet, Total Fräschhet och Total Strukturalitet samt en omtalad uppsättning av Shakespeares ”Stormen” på Göteborgs Stadsteater och Dramaten.
För att finansiera har de filmen sökt sig utanför filmetablissemanget och hämtat medel från sin producent, välvilliga privatpersoner, olika stipendier och egna besparingar.
Nyligen vann KonstAB-produktionen ”Jörgen Hyltes svåger” publikens pris i tävlingskategorin Startsladden, Europas största kortfilmspris, på Göteborg Film Festival.