SVT:s nya omgång av ”Stjärnorna på slottet” började sändas under julledigheten. Det är alldeles säkert medvetet planerat. Under jul- och nyårshelgerna är det tomt med andra nyheter och pseudohändelser som tv-program kan få mer uppmärksamhet i traditionella medier.
Den som slår mot andra måste väl ändå acceptera att andra slår tillbaka? Världen är full av människor som är prestigefyllda, egocentrerade och har svårt att ta kritik. Författaren Björn Ranelid gick till hårt angrepp mot bland annat Leif GW Persson och Linda Skugge när det var hans dag i ”Stjärnorna på slottet”. Men samtidigt talade han mycket om hur synd det är om honom, han gjorde sig själv till ett offer, trots att han samtidigt är stolt över hur duktig han är. Det är dubbla budskap han sänder.
Konceptet för programmet är lite vanskligt: fem kända artister, gärna något folkkära, träffas i fem dagar på ett slott: äter fint, dricker gott, samtalar eller åtminstone talar och de får ansvar för programmet för var sin dag. För att det ska bli bra tv krävs att artisterna är intressanta, att vi som tittar på det ska vilja veta mer om dem och att de bjuder på sig själva.
Vissa omgångar har fått vissa drag av traditionell dokusåpa genom att någon av deltagarna varit mer gnällig, mer aggressiv, mer konfliktsökande.
Som när Börje Ahlstedt var med.
Frågan är nu om det är för att uppnå något sådant som författaren Björn Ranelid är med? Han har en förmåga att samla på sig kritiker. Säga vad man vill: men han är inte rädd för att sticka ut. I lördagskvällens avsnitt av ”Stjärnorna på slottet” gick Ranelid till hårt angrepp mot bland andra Leif GW Persson, Linda Skugge och Per Svensson. Ranelid var inte särskilt snäll och sade bland annat att de inte kan skriva.
Det som fick mig att känna obehag inför Ranelids attacker var att han samtidigt lyfter fram hur synd det är om honom. Han opererades som liten pojke för en stor läpp och han råkade ut för en olycka som gör att han lever med tinnitus. Det är inte roligt att ständigt ha sus inne i huvudet. Det är detta som gör oss som tittare kluvna. Vi får komma honom närmare, får en inblick i hur han tänker. Men samtidigt är han stenhård mot andra och öser ur sig förakt mot andra som inte är som honom.
Det är inte bara Leif GW Persson, Linda Skugge och Per Svensson som råkar ut för hans föraktfulla attityd utan alla som inte är som honom, i stort sett. Förhållanden som inte har sex i samma höga grad som han har är bara förakt värda, till exempel, enligt Ranelid. Han var oerhört raljerande när han pratade om förhållanden utan sex.
Jag blir så trött på människor som tror att deras sätt att leva är det enda rätt. Det finns så många människor och så många sätt att leva.
Varför just dessa tre personer hamnade i skottlinjen för utbrottet beror på att Expressens före detta kulturchef Per Svensson 2003 gav LInda Skugge i uppdrag att recensera Ranelids bok ”Kvinnan är första könet” 2003. Recensionen utlöste en lång och bitter fejd mellan Ranelid och Skugge.
I lördagskvällens program kallade Ranelid henne för ”lögnhals” och en kvinna som ”inte klarar av sinnlighet och kärlek”.
Visst lärde vi känna Björn Ranelid lite mer i programmet, men det var inte till hans fördel. Jag blir ledsen över att se människor som är så begåvade samtidigt ha sådana behov att slå på andra människor. Observera: jag skriver om Ranelid, en oerhört begåvad person.
Det var intressant att höra när han berättade om sin uppväxt, fyra syskon i en lägenhet på 56 kvadratmeter, hans pappa tyckte om att måla och brukade cykla iväg med akvarell-lådan för att måla och satte lille Björn på pakethållaren. Mer sådant hade jag önskat få höra och mindre av hans hat mot sina kritiker.
Uppdaterat: Fler som bloggat om Ranelids utspel: Fredric Kjellberg och Alex Schulman.
Relaterat: Aftonbladet, Expressen och Expressen 2. och Dagens Nyheter.
Läs även andra bloggares åsikter om kändisar, författare, tv, Björn Ranelid, slott, svt, dokusåpa, Linda Skugge, Leif GW Persson
Men han hade i alla fall säkerhetsbältet på sig i bilen.
Kul att man kan se på samma program med uppfatta olika saker. Jag tyckte för en gångs skull att Björn Ranelid visade lite mer varför han kan vara så bitter och hatisk. Det är självklart sätt för någon som själv känner sig förtryckt. Jag säger inte att det bara är synd om honom, men det säger en hel del om varför han kanske beteer sig som han gör. Har man sedan liten blivit mobbad, så kan detta vara ett sätt att slå tillbaka. Visa omvärlden att man har rätt att leva.
För mig känns det som han slår med näbbar och klor hela tiden för överlevnad. Det är inte alltid positivt, men som sagt vem är jag att döma andra människor. Jag är en människa själv och inte ofelbar.
Sedan är ju tv, tv. Man får inte alltid se det som man vill. 😉
Ranelid är ju ungefär lika macho som Babsan.
Så jag förmodar att GW fruktar honom.
Jag har inte sett Stjärnorna på slottet i år. Kanske borde jag det? Jag tror jag blev lite avskräckt när jag läste i tidningarna att det var så lugnt och konfliktfritt.
Nog har han fog för att visa på de okänsligheter han talade om igår. Enbart det goda gör ingen människas bild hel. Jag tycker det är mycket starkt gjort att han visar varför han tar åt sej så innerligt personligt jag!
Att bara blunda för elaksheter, som de i rampljuset får ta oftare än vi vanliga, det är inte ok!
Bra att utrymme gavs för hans kommentarer och vad alla påhopp gjort med honom.
Sen om det är offer han blir eller ej, det vet jag inte om jag tycker. Jag tycker tvärtom, att NÄR han vågar gå emot strömmen, och tala utifrån sitt eget hjärta, och vad det har gjort med honom, så väljer han att visa hur illa mobbing kan vara även på vuxennivå! Hade han hängt sej, då hade han o hela hans famiölj varit offer.
Nej offer tycker jag inte han är. Han väljer öppenhet, det är enda motmedlet mot förövare!
Det gör honom till en stark förebild snarare. Att välja våga tala klarspråk!
Hrmm jag såg programmet med en helt annan behållning. Jag vill också tillägga att jag aldrig – än – läst någon utav hans böcker, men jag skall definitivt göra så nu. Ranelid har en historia att berätta och han sticker ut i det sättet han berättar. Visst har han ett behov av att både synas och att lyssnas på, men han säger vettiga saker. Han försvarar sig också på bästa sändningstid mot sina belackare vilket jag faktiskt tyckte va guld. Försvar är sällan något man får se eller lyssna på, däremot alltid angrepp som basuneras ut på löpet i de kvällstidningar som mer borde heta damtidningar. Jag skulle troligen inte vara överrens om mycket med honom som socialist, queer feminist och bög, men igår kändes det så jävla gott att se honom visa en privat bild. Som sagt hans böcker kommer ligga på mitt lässchema för våren.
Jag kan förstå Ranelid, om jag haft den chansen skulle jag tagit den. Att bli mobbad som barn sätter spår som inte går att tvätta bort. Jag har till och från önskat mina forna mobbare allt från svår sjukdom till att de skulle ha dött en kvalfull död. Det är mer än 40 år sedan sista gången, men det känns fortfarande. Att bli känd idag handlar om att mobba och skada andra. Man måste slå tillbaks. För övrigt tycker jag Ranelid har ett vackert skriftspråk, att han dessutom var en omtyckt lärare gör inte saken sämre. Jag har läst alla hans böcker.
Rosemari:
Dina känslor gentemot Ranelid är antagligen äkta men varifrån kommer de egentligen? Känner du dig arg på Ranelid?
Om jag hade en blogg skulle jag skriva något positivt, något som GER, BJUSSAR.
Du har fel i att han sänder dubbla budskap (åh vilket meningslöst uttryck detta är), korrekt vore att du uppfattar två helt olika saker.
Ex: Jag säger ”Jag är 187 cm lång” och du hör ”167 cm lång” Då uppfattar du något annat än det som sägs.
Han har inte gjort sig själv till offer, han har kanske fallit offer för mängder av aktiva påhopp från andra genom årens lopp. Läs mängder av påhopp. Ren och skär mobbing. Någon annan har gjort honom till offer möjligen.
”Han har en förmåga att samla på sig kritiker”?
Herregud, vad onyanserat sagt! Den blekfete, rödhårige med glasögon i skolan på sjuttitalet hade kritiker i skolan, men inte fan var det hans fel. Då skulle ju den lille blekfete rödhårige också haft en förmåga att samla på sig kritiker.
När mobben gastar och flinar som hyenor är det tamejfan inte Björn Ranelids fel.
Har han en förmåga att samla på sig beundrare också, eller vad tror du?
”Förhållanden som inte har sex i samma höga grad som hans är bara förakt värda, till exempel, enligt Ranelid.”
Är du ärlig nu? Var det dett han sa, eller har du gjort en omskrivning? Titta efter i ditt kärleksfulla hjärta och se efter.
Jag tycker Björn Ranelid gjorde en härlig insats i programmet och alls inte så ”hatisk” och allt vad du påstår Rosemari.
Jag ser fram emot ett ärligt, renhårigt svar från dig Rosemari.
Till Rickson: Har du läst samma text som jag skrivit?
Jag förstår inte dina slutsatser.
Här ett annat sätt att säga det jag ville säga:
http://changweng.com/?p=23
Till Suzaane: Om ni läste mitt blogginlägg noggrannare hade ni sett att jag tyckte vissa delar var intressant och jag hade gärna hört mer av Ranelid om det. Men att kalla andra människor för obegåvade och en mängd andra fula saker var bara onödigt.
Rosemari: Jag kan inte heller förstå vad det är som dina kommentatorer har läst för text. Jag upplever det inte alls på det viset, men jag har fått liknande reaktioner i kommentarsfältet för mitt inlägg om Ranelid.
Rosemari, jag vill inte alls hoppa på dig på något sätt. Jag uppmärksammade att du skrev att du ville höra mer av de intressanta delarna. Där tycker vi lika. Jag poängterade bara att jag tyckte det var 1) intressant att man kan uppfatta olika kring ett tv-program. 2) Att som mobbad person kan detta vara en förklaring på hans beteende.
Och jag dömer ingen. Som jag skrev jag är människa och vi är inte ofelbara någon av oss. Varken Ranelid eller någon annan. Men det finns för mig en i och med detta program en förklaring till varför han är som han är. Jag känner inte Ranelid, jag tar inte parti för honom, jag gillar helt enkelt inte att man mobbar folk. Oavsett vem det är. Jag säger inte att du gör det… absolut inte. Så jag hoppas inte du misstolkar det. Jag menar bara att jag får lite känslan av att mediavärlden ibland gör det för att få sälja löpnummer. Så inget mot dig. Den slags mobbningen ogillar jag skarpt. Det är den jag stider mot.
Jag gillar diskussioner och man får tycka som man vill, det är det som är vår frihet i Sverige 😉
Jojo Rosemari, jag tycker Non Violent Communication är fantastiskt. Men en person som verkar (för säkert kan man inte veta) ha tagit emot enormt mycket verbalt våld kan inte förväntas vara uppträda 100% klanderfritt. På det hela skötte han det bra tycker jag 🙂
Alltså, jag undrar var du Rosemari fanns under alla de år när Ranelid blev gängmobbad, på kanske(vad vet jag egentligen?) samma sätt som t.e.x. samma sätt som Horace Engdahl. Jag tror de flesta förstår liknelsen, oavsett vad man tycker om de båda herrarna.
Det kanske är dags för dig att skriva ett blogginlägg till försvar för någon annan kändis som orättvist får skit av så många, pga kvällspressen. Liksom försöka förstå en person som fått mkt skit.
Det är också NVC.
Peace!
Till Suzanne: Jag håller med dig. Det är viktigt att diskutera, att ha olika åsikter.
Det är en av charmen med bloggar, just att ha kommentarer.
Däremot tycker jag att man ska hålla en något så när respektfull ton i kommentarer.
Det tycker jag att alla har som kommenterat här, vi har bara olika åsikter och det tycker jag är bra att vi kan ha.
För att man tycker olika är man inte idioter.
@Rosmari Där är vi helt överens!! 🙂 Kram
Jag såg också programmet och blev djupt berörd. Djupt berörd över hur en mobbad om än upphöjd, ärad och berömd författare, men som blivit mobbad från det han var liten … äntligen känner att här … nu … har han chansen, ett forum, att förklara och ge igen. Själv är jag allergisk mot den råa chargongen som vissa skribenter och krönikörer stundtals vältrar sig i och som mobbar andra människor. Fast en människa är kändis och så att säga ”skall tåla kritik” skall väl inte kritiken gå ut på hur han eller hon ser ut eller talar utan vad han eller hon gjort, åstadkommit, producerat … Vara relevant helt enkelt. Jag tycker Björn Ranelid var stark, gick ut starkt och äntligen fick hans mobbare ordentligt svar på tal. Vad jag kommer ihåg sa han inte med ett ord hur hans mobbare såg ut eller om de var solbrända, hade färgat hår etc utan han tyckte att de skrev uruselt … och speciellt att de måste sakna bra argument för att inte kritisera hans verk utan honom som person …
Så tyckte jag om programmet där Ranelid var ”värd” för dagen … Han gjorde ett jättebra program.
Hej! Dubbla budskap – när det gäller Björn Ranelid! Kanske det – ett sätt att dölja, ursäkta sin begåvning i ett land som Sverige, där 70-talets jämlikhetshets firade triumfer. Att vissa människor ”tar plats och luft” har inte varit populärt och ansetts orättvist i Jantelagens land.
Alla kan inte bli erkända författare, dansare, sångare, framgångsrika forskare, men några blir det. Låt oss erkänna det och ge dessa vår uppskattning för att de ska kunna gå vidare i sin gärning.
Ödmjukhet är nog bra, men alltför idogt utövad leder det inte till framgång för den som vill pröva sina vingar.
Björn Ranelid är ett fenomen när det gäller uttrycksförmåga, att hitta aforismer, språkliga metaforer, han sköter sin kropp och person trots svår mobbning under ungdomsåren och ett mycket besvärande handikapp.
Han är värd all uppskattning! Ett mått av fåfänga finns hos oss alla! I Sverige får inga träd växa till himlen, vi vältrar oss gärna i andras upplevelser av taskig barndom, missbrukande föräldrar och missriktad ”underdog-mentalitet”. Att få tycka synd om…och gärna frossa i andras elände och känna ett ljummet medlidande kanske stärker självkänslan hos en del, som inte fått ta del av begåvning och framåtanda.
Tycker att Björn Ranelid gjorde ett helt rättfärdigat och bra angrepp via Stjärnorna på slottet. Tänk själva vilken revanch han fick…
Hur små känner sig inte dessa fjolliga mobbarna nu då?
Tummen upp för Ranelid, Jag ska i ärlighetens namn säga att jag inte gillade honom speciellt innan men efter detta är han en idol för mig.
Vem ska man tro på då, i i denna ordfejd där BR initialt varit den som utsatts för personanknytna negativa adjektiv? Och där han nu offentligt ger tillbaka. Jag lägger min röst på BR, för hans beskrivning av de namngivna är ju mer överensstämmande med verkligheten än vederbörandes om BR, och det tror jag de flesta med lite förnuft inser. Det är därför beklämmande att se blogginlägg som genast anser BRs talan som ett påhopp. Det är en beskrvning och betraktelse så god som den kan vara, och begriper man inte det kan man nog lika gärna vara tyst.
Verkar inte som om Rosemari ville svara eller ens försöka förstå Rickson slutsatser. Hm, undrar varför….
Var det inte så att ranelid blev mobbad främst pga yttre attribut som stora läppar och för att ha varit en senior och gammal en, särskild feminin är han ju inte om han väger över 90 kilo och är 1.84 lång, har man vänt på biffen kanske 😮 ??? Varför förknippas han med boxare då gör inte dem typ 1000 tals situps per dag 😮 …… har någon somnat i trettio år eller????