Tack för senast
Betyg 3
Svensk biopremiär 30 november 2022 och premiär på Viaplay 26 december 2022
Regi Moa Gammel
En romantisk komedi, en i en lång rad som handlar om kvinnor som kommit över trettio års-strecket och börjar bli mer eller mindre desperata för att hitta någon att bilda familj med. Huvudpersonen i denna variant är 37-åriga sjuksköterskan Klara. Hon har under lång tid i smyg dejtat Daniel (spelas av Christian Hillborg) som dels är gift men dessutom med i samma gäng av vänner som Klara. Daniel och hans fru är med på de fester och andra tillställningar där gänget träffas. Klara tror och hoppas hela tiden att han verkligen ska skilja sig.
Lisa Carlehed spelar Klara och det gör hon riktigt bra. För Klara är rejält irriterande och klantig. Det är svårt att riktigt uppbåda någon sympati eller engagemang för hennes situation. Som i de flesta av dessa filmer om trettio-års-krisande singel-kvinnor är det väl meningen att hon under berättelsens gång ska komma till insikt om att för att kunna ha ett fast förhållande måste man älska sig själv och inte tro att lösningen på alla problem är en fast relation. Det är ett rätt tröttsamt tema som kräver mer djup för att riktigt beröra.
Klara är svår att känna någon sympati för. Hon är klumpig och rätt puckad när det handlar om relationer och ovanpå det är hon otrevlig mot hundar. Hela kompisgänget är väldigt svåra att tycka om. De är överlag väldigt outvecklade personligheter med ett undantag. De är självfixerade och fyllda av egoistisk självömkan, totalt utan förmåga att se sig själva utifrån.
Filmen får trots den inte särskilt originella handlingen godkänt vilket beror på en lång rad duktiga svenska skådespelare utöver de två jag redan nämnt, som Oscar Töringe, Liv Mjönes, Kristofer Kamiyasu, Félice Jankell, Madeleine Martin, Line Verndal, Siham Shurafa, Anna Granath och Johannes Kuhnke. Filmens andra stora plus är musiken. Ledmotivet framförs av Maria Andersson från Sahara Hotnights och kompositör för filmen är Pär Wiksten från The Wannadies.
Musiken är en stor del av filmen och förmedlar en känsla av unga på 1990-talet och svensk indiepop, både klassiker och nyskrivet. Mycket snyggt ledmotiv, Körbergs Stad i ljus som framförs på ett helt nytt sätt av Maria Andersson. Det är första gången Maria Andersson sjunger på svenska. I ett pressmeddelande om filmen berättar hon:
– Jag har inte släppt någon låt på svenska förut så det har varit kul att leka med uttrycket i studion. Jag har inte försökt ta upp kraftkampen med Tommy Körberg, utan det här är motsatsen till hans version. Eftersom filmen genomsyras av kompisgängets uppväxt med svensk indiepop ville jag hitta den nerven istället, i en mer skör och svävande version.
Filmens regissör Moa Gammel berättar om sina tankar om varför hon ville göra Tack för senast:
– Jag var lite trött på cyniska filmer och längtade efter att göra en humanistisk film om människor som bryr sig om varandra. Filmen är tänkt att vara en visuell smällkaramell med stort fokus på en stark skådespelarensemble och musik som jag hoppas speglar det klassiska 90-talets rom-coms som Fyra bröllop och en begravning och När Harry mötte Sally.
Filmen bygger på en dansk film, Lang historie kort av May el-Toukhy och Maren Louse Käehne.
Jag ser filmen som en slags underhållning men rejält förljugen och fylld av klyschor. Ok för en stunds tidsfördriv men ingen jag kommer att komma ihåg efteråt.