Suzie Vinnick
Fall Back Home
4
Inspelad i Toronto
Mixad och producerad av Danny Greenspoon
Egen utgivning (med stöd av Canada Council for the Arts/ Ontario Arts Council)
41:27
Releasedatum: 4/11 2022
Sjunde skivan från en så kallad rootsy-artist jag inte haft koll på, någon som förtjänar uppmärksamhet vida bortom undervegetationens rotsystem. Syzie Vinnick har erhållit ett flertal utmärkelser på nationellt plan för sin blueskompetens och låtskrivande. Sedan 1994 har eklektiskt lagda kvinnan uppträtt solo eller i olika formationer. Singer songwritern hävdar att fler vistelser i naturen senaste åren bidragit till funderingar kring musikaliskt tonvikt. Blir varse i presstext att Bonnie Raitt omnämns efter att jag konstaterat överensstämmelse med denna ikon, en oundviklig referens vid närmare studie av Fall Back Home. Vinnick, också rödhårig, är ingen epigon även om kanadensiskan definitivt botaniserar i snarlika områden.
Till sin hjälp sägs hon ha ett antal personer ur landets rootsmusik-elit. Ett påstående man inte betvivlar efter att ha lyssnat på skivans elva spår. Merparten låtar är skrivna av Vinnick, vars ambition är att skänka glädje och tröst. Föga förvånande dominerar diverse stränginstrument vilka backas upp förtjänstfullt av både trummor och bas med undantag av två låtar. Dessutom förekommer till exempel orgel och dragspel. Munspelare Roly Platt respektive Carlos Del Junco står för avgörande insatser.
Vinnick som vill kalla sig cross over-utövare skriver låtar med substans , är melodimakare med pondus och god förmåga att variera uttryck. Anrättningen består av välbalanserad stilblandning och tempon. Att någon enstaka låt inte lever upp till övrigas standard saknar på totalen betydelse. På sju spår finns Vinnick med på akustisk gitarr. Men det har bara marginell inverkan med tanke på vad uppbackande musiker presterar. Istället är det sången som golvar, når mottagare med omedelbar styrka och spänst.
Lift You Up markerar i öppningsspåret nivån, medryckande alldeles förträfflig sång alstrar positiv energi. Medryckande på ett okomplicerat vis är också exempelvis Salt & Pepper, en dänga som rockar fett för att använda en kliché. Rätlinjiga snyggt uppbyggda melodier, ofta med inlagda gitarrsolon, blandas med material som doftar av americana och vid något tillfälle gospel-vibe. Musiken känns genuin, blir lätt att sjunka in i.
Trumslagarna Davide di Renzo och Gary Craig visar sig vara rätta rekryteringar, rytmläggare som föredömligt inordnar sig genom att utan större åthävor ta fram essensen i låtarna. Big Train (From Memphis) kännetecknas av uppfriskande ”framstånkande” rytmisk accentuering.
Flera musiker präglar harmoniken, broderar galant ut teman. Syftar på sådana som gitarristerna Colin Linden (inte minst hans solo på slide) och Kevin Breit. Den sist nämndes spel på mandola låter ljuvligt. Arret på Secrets måste framhållas extra. Här sker finessrik interaktion mellan Roly Platts munspel och Jesse O´Briens svävande toner på orgel. I Let Me Make It Up To You Tonight är det Carlos Del Juncos munspelande som grant konverserar med Kevin Breits lika avskalade som avslappnade gitarrlir. I avslutande alster ingår producenten i sättningen. Steve Dawson ska harangeras för sitt hanterande av pedal steel i City & Skies.
Utan att vara exceptionella håller texterna definitivt måttet, känns meningsfulla. Uppseendeväckande är emellertid musikernas lyhördhet, melodiernas tyngd och sångens auktoritet! Tål att upprepas vilken övertygelse, fin frasering och tonsäkerhet Suzie Vinnick besitter. Fröjdas åt en hisnande vokal kvalitet, som i ett par låtar får mig att tro att Linda Ronstadt varit en husgud. I en låt briljeras till Russ Boswells ståbas som enda ackompanjemang. Och då blir det till och med scat utan minsta besvär. Ballad i form av tryckare avrundar i moll, vindlande duett spetsad med vackra dragspelstoner.