(Macbeth)
Efter ett drama av William Shakespeare
Av Hannes Meidal och Jens Ohlin
Regi Jens Ohlin
Scenografi och ljus Susanna Hedin
Kostym Matilda Hyttsten
Musik Foad Arbabi
Mask och peruk Anne-Charlotte Reinhold och Mimmi Lindell
Dramaturg Irena Kraus
Medverkande Leif Andrée, Maia Hansson Bergqvist, Electra Hallman, Hannes Meidal, Razmus Nyström, Tina Pour-Davoy, Agnes Rase, Christina Schollin, Helmon Solomon, Kjell Wilhelmsen. Baby Macbeth: Tilja Briggert-Tåje
Urpremiär på Dramatens stora scen 18 februari 2022
En magisk och knivskarp undersökning av människans förmåga att intala sig att det onda man gör är för ett större gott syfte. Föreställningen är blodig, komisk och oerhört träffande. Det finns många paralleller till vår samtid och för den delen hela mänsklighetens historia.
Shakespeares skotska pjäs (vars namn man inte säger om man är vidskeplig) handlar om vad människor kan förmå sig av göra när de grips av begär efter makt. Och vad som händer med oss när vi begår brott mot vårt samvete. Hannes Meidal och Jens Ohlin nyskrivna version sätter fokus på hur människor lurar sig själva att det onda de måste utföra är för att framtiden ska bli bättre. ”Vi måste döda dessa rådsmedlemmar för att få ett mindre farligt Skottland”. Samma argument som fått folkslag som bott grannar i decennier att vända sig mot varandra under inbördeskrig. Kanske samma bedrägliga förmåga att lura oss själva som pågår då USA beskrivs som världens hjälte trots att denna nation har ett oerhört blodigt svar på allt. Inget annat land har hittills släppt atombomber på civila människor. Under decennier har USA tvingat fram en handelsblockad gentemot Kuba för att landet vågat ha en socialistisk regim.
Detta nyskrivna drama, inspirerat av Shakespeares pjäs, har kvar några grundkaraktärer från Shakespeares tragedi, som MacBeth och Lady MacBeth och några nya karaktärer har tillkommit. Herr och fru MacBeth har en dotter, Baby, som inleder föreställningen där hon sitter med sin kanin och berättar att kaninen är rädd. Vi förstår att det egentligen handlar om henne själv. Det är saker i görningen och hennes föräldrar är inte som de brukar vara. Om natten får sjuåriga Baby Macbeth och hennes älskade kanin besök av tre väsen. De kommer med profetior om en blodig framtid. Är Skottlands våldsamma förflutna, som så länge varit begravt ute på heden, på väg tillbaka?
Babys föräldrar, paret Macbeth, är övertygade om att så är fallet. Deras civilisation är hotad! Är det då inte deras plikt mot Baby att stoppa det onda, innan det sker, så att dottern ska få det trygga liv de själva haft? Även om det betyder att de måste ta ett liv, bara ett enda.
MacBeths vapenbroder Banquo (mycket bra tolkad av Leif Andrée) har blivit farligare. Han tvekar inte att utföra blodiga dåd och skyller på att han blev inspirerad av ord från MacBeth. Hur viktiga är ord? MacBeth försöker förminska kraften av sina ord och menar att det är långt från att utföra handlingarna.
Häxorna som MacBeth och Banquo möter på heden i Shakespeares pjäs är i denna version istället tre fantasivarelser i Babys drömmar. Baby kallar dessa väsen för kaninsystrarna och de upprepar mystiska gåtor som föräldrarna MacBeth använder som bevis eller ursäkt för att de måste göra vad de anser sig vara tvungna att göra för att rädda Skottland. Drottningen är hotad av sin maktgalne bror som har stöd av rådsmedlemmarna. Alltså måste drottningens bror och rådsmedlemmarna avrättas och hängas upp blodiga som varnagel för andra. Allt för att rädda drottningens goda styre från den onda brodern. Men vad händer när människor för att bevara demokrati begår övergrepp? Föreställningen ställer viktiga frågor.
(Macbeth) är ett spännande och välskrivet nytt drama som iscensätts med magisk scenografi och en ensemble där varenda roll är perfekt besatt från den yngsta, MacBeths dotter, till de äldre skådespelarna. I premiärföreställningen spelas Baby av duktiga Tilja Briggert-Tåje.
MacBeth och Lady MacBeth imponerar i samspelade Hannes Meidal och Maia Hansson Bergqvist. Christina Schollin gör en suverän comeback på Dramatens scen som den åldrade drottningen. Hon gör entre som gigantisk makthållare men kommer sedan tillbaka somen skör liten kvinna i nattlinne. En fascinerande gestalt är narren (perfekt rollbesatt med Kjell Wilhelmsen) som berättar för Baby att han helst sitter på tredje raden och låter sig underhållas på avstånd och inte vill ingripa. En metafor för dagens postmoderna människa som helst sitter på avstånd och ser på tv-serier. Men han lovar att om om han behövs då kommer han. Men när Baby visslar efter honom lyser han med sin frånvaro. Hans löfte var bara stora ord utan täckning.
Ett sätt att tolka dramat är tanken som drottningen formulerar:
”Tänk om de goda åren bara var en liten parentes – en barnslig dröm”.
Kanske är de blodiga uppgörelserna och maktkamp mänsklighetens grundläggande beteende. Fred, frid och sammanhållning kanske bara är mycket korta parenteser i mänsklighetens historia.
Regissören, Jens Ohlin, berättar om sina tankar om föreställningen:
– Är det någonsin befogat att döda i civilisationens namn? I efterhand är det lätt att peka ut avgörande historiska skeden och säga att just där och då hade det varit moraliskt riktigt att ta ett liv, för att rädda många. Men vi har inte facit i hand. Även om vi ibland tycker oss kunna tolka tidens tecken, med historien som vägvisare, är vi bundna till det blinda nuet. Och när köttyxan väl brukats – är vi då desamma, eller har vi – förvandlats?
Bakgrundsfakta om manusförfattarna:
Jens Ohlins och Hannes Meidals samarbete inleddes med uppsättningarna av Rövare (2012), Don Giovanni (2014) och Marodörer (2015) på Dramaten. På Teater Galeasen satte de sedan upp sin version av Hamlet, en föreställning som blev den mest prisbelönta svenska uppsättningen 2017. Året efter gjorde de en uppmärksammad version av Faust på Elverket. Och nu med Shakespeares Macbeth som klangbotten har duon skapat ytterligare en uppdaterad klassiker.
Med Shakespeares bloddrypande Macbeth som klangbotten har Jens Ohlin och Hannes Meidal skapat ännu en uppdaterad klassiker där inte en replik är kvar från originalet. Deras Hamlet på Teater Galeasen blev den mest prisbelönta svenska uppsättningen 2017, och 2020/21 gjorde Jens Ohlins omtolkning av Molières Misantropen succé på Folkteatern i Göteborg.