• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Ystad Sweden Jazzfestival 2021 del 2 – Fokus på internationella akter

12 augusti, 2021 by Mats Hallberg

foto Markus Fägersten

SOFIA 4 signalerar könstillhörighet. Förkortningen utläses Support of female improvising artists, ett globalt nätverk bildat 2014 vars initiativtagare heter Nicole Johänntgen (gästat YSJF flera gånger) från Schweiz. Ånyo var alt- och sopransaxofonisten ledare för detta stimulerande projekt. Till årets upplaga hade hon värvat en tysk gitarrist som förtjänstfullt ersattes av Susanna Risberg. Vidare syntes Stina Andersdotter (recenserade hennes debutrelease på Nef) på kontrabas och från Rom, den periodvis i Sverige verksamme trumslagaren Cecilia Sanchietti. Målet för SOFIA är att öka antalet kvinnor på jazzscenen. Prisade saxofonisten – släppt hela sjutton album – lyckades i förening med sina vänner med precis allt de företog sig under sitt bejublade premiärframträdande i Saluhallen. I förstklassig akustik inleder den pianolösa kvartetten med Mörka skogen (Risberg). Det trevande sida vid sida med attack. Låter luftigt. Blir förtjust i alster av italienskan som fint praktiserar vispspel. Nicoles vackra toner på sopran för tankarna till Wayne Shorter. Ett par gånger frågar en spjuveraktig anförare ”are you ready för some action?” Dessa grooviga beatbaserade sekvenser bidrog till min och övrig publiks upprymdhet, liksom inhopp av röstakrobaten och landsmannen Andreas Schaerer. Då utbryter rytmfest! Hör licks snyggt broderas av Risberg och trummande i baktakt. Rytmsektionen ser till att det stundom svänger kopiöst, på ett beräknande oftast behärskat vis. Oväntat rockig vibe noteras, vilket enbart känns fräckt. Sprakar och gnistrar om altsaxspelet. Behagligt småputtrig låt av Andersdotter är influerad av resa till Ghana.

Presentatören för denna harmoniska fullträff förtäljer att hon i SOFIA 4 vill lämna sin trygghetszon. Förutom vad som ovan berömts sjunger Nicole berörande vid flera tillfällen. Som fågelskådare kan hon inte motstå Blackbird (McCartney). Hör dessutom svävande sång á la Neil Young i Ystad II vars melodi avrundas likt ett vokalt mantra. Den komponent i tillfälliga konstellationen som jag var minst bekant med blev en ny favorit, nämligen lyhört, metodiskt spelande Cecilia Sanchietti. Inalles en pyramidal konstnärlig triumf vars ordinarie program avslutas i seren stil. Därefter vidtar smittsamt beat med pumpande bas och allra sist smeksam ballad i form av betagande vaggvisa. Cirka sjuttiofem minuter sound och samspel alstrar stort leende inombords, kommer sannolikt omvandlas till ett ljust minne att blicka tillbaka på.

foto Harri Paavolainen

Blev inbjuden till exklusiv solokonsert i Klosterkyrkan med NICOLE JOHÄNNTGEN, ett extrainsatt event ämnat för festivalens sponsorer. På artistens begäran saknas livefoton från denna andaktsfulla stund, varför jag illustrerar med saxofonisten från jamsession under festivalen (övriga på bilden basisten Johnny Åhman och Gustav Nilsson Kotte). 80-talisten trakterar i kyrkan altsaxofon, med en fäbless för långa, svepande linjer i en slags cirkulär teknik. En hållning som accentueras genom att målmedvetna Johänntgen rör sig långsamt i cirklar, i den upplysta salen medan hon formulerar sitt tonspråk. Vid introducerandet av sitt improviserade stycke sägs att vi tas med på en resa. Inledningsvis väsande blåsljud. Den meditativt organiserade konserten försiggår i ett kontinuum med inlagda rytmiska finesser ( speciell klaffteknik eller loopar). Kvardröjande klang likt ett subtilt eko utgör fascinerande signum. Hör ECM-konturer, självfallet renons på uptempo.. Hade stort utbyte av en vilsam, meditativ soloakt, som för otränade öron nog kunde te sig en smula sömnig.

foto Harri Paavolainen

EMILE PARISIEN QUARTET från Frankrike står på Ystad Saltsjöbads scen vid lunchtid. Miljön precis vid havsstranden är minst sagt inbjudande. Årets Tornväktare framförde med sin kvartett material ur senaste albumet Double Screening. Sopransaxofonisten som jag hört på album med accordionisten Vincent Peirani betraktas som ett visionärt nytillskott. Han har musicerat med flera lända namn och tilldelats tungt vägande utmärkelser. Gruppens line-up är förutom dess frontman pianisten Julien Touéry, basisten Ivan Gélugne samt trumslagare Julien Loutelier. Vi hör enbart original skrivna av kvartettens medlemmar, intelligenta och raffinerade låtar med utrymme för avantgardistiska utflykter, vilket inkluderar parti med preparerad flygel (lät som att hacka is). Det är lika omtumlande som intressant, näppeligen något jag skulle roa mig med i skivväg. Utmärkande drag är bland annat exceptionellt elastiska låtar som tenderar att tillföra fladdrig profil. Vidare den uppiggande lusten att stoppa in fragment av sångbara melodier i fri form-avsnitt. Att sopransaxens ton inte är lika gäll som jag förutsett underlättar lyssnandet. Också fördelaktigt att man gärna botaniserar i meditativa tillstånd, lågmälda linjer.

Basisten är ständigt sysselsatt, får ligga i. Och bakom trumsetet identifieras en skicklig trumslagare, får mig att utbrista: ”Brian Blade-light”. Pianisten påminner stundom om den utmanande Cecil Taylor. Vill påstå att batterist Loutelier jämte Parisien är mästare på sina instrument. Eftersom albumet har titlar som #Hashtag och Spam indelade i sektioner, meddelar Parisien att man jobbat tematiskt. Kompositionsmässigt vimlar det av taktbyten och osmidigt utbuktande harmonier. Registrerar sköna kontraster med nya mönster som uppstår i en spännvidd från meditativa passager och österländskt beat till skrynkliga eruptioner. Händelserika musiken kan ett par gånger jämföras med upphetsade dialoger, på väg att urarta. Som framgår utsätts publiken av fabulös kreativitet.

foto Markus Fägersten

Invigningskonserten förlänades ett udda, glatt gäng, nämligen WONDER BRASS BAND från Frankrike. De består av Sarah Meguellati (sopransaxofon), Eline Groulier (trombon), Caroline Marceillac (sousaphone) samt Wilma Ambrosio (percussion). Samtliga sjunger medan Marceillac i skämtsam stil dessutom presenterar på knapphändig engelska. Frank Zappa formulerade sitt credo som en fråga: ”Hör humor hemma i musik”? Wonder Brass Band svarar obetingat JA. Från olika musikalisk bakgrund väver de samman allehanda influenser – latin, funk, karneval, vals, swing etc. Allt förpackat i ironiskt hållna framträdanden. Inspiration hämtas från bland andra Boris Kovacs tangor, Cesária Évora, Mongo Santamaria och Dirty Dozen Brass Band. Synkad koreografi, sväng och sentiment, egna kompositioner och arr samt duktiga solister är deras koncept. De bildades 2001, då som gatumusiker. En syssla det händer att de fortfarande praktiserar (skedde exempelvis i Ystad). Har kvartetten kollegor på samma höga nivå, eller är de unika i Europa som mini-brassband kan man undra?

Sättningen täcker registret från bas till diskant, vilket utgör en väsentlig byggsten i deras låtskrivande. Den otympliga sousaphonen låter snarlikt tuban medan cymbal, koskälla(?) och andra tillbehör fiffigt monterats på bastrumman. Bortsett från enstaka insatser i framkant står instrumenten för grunden och ackompanjerar övriga blåsare. Raffinerat utformat! Man öppnar med tranceliknande groove för att övergå till exempelvis bitterljuv cirkusmusik, Carmen-vibbar, Piazzolla, cha cha,, jam-betonat funkigt beat (publiken reagerar genom att klappa takten), vals. Snacka om skiftande stilar! Noterar hur finurligt stämmor korresponderar med varann. För att öka graden av variation hörs också fin stämsång. Glimtvis går mina associationsbanor till filmmusik ( La Strada, Zigenarnas tid). Konserten med sin obestridliga charm blir emellanåt bångstyrig, utan att kakafoni uppstår. Sväng och skönhet premieras. Och Meguelatti är en fena på sopransax. Ändå blir jag inte jättebegeistrad efteråt. Känns som att fransyskornas idéer håller i ungefär en trekvart, vilket får anses vara ett mer än godkänt.

Arkiverad under: Musik, Recension



Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

Utländska casino med Zimpler
Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/


Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
nya casinon utan svensk licens
Sugen på att testa nya casinon utan svensk licens? Gamers.nu/casino-utan-svensk-licens/ har all info du behöver innan du sätter igång.


Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.

Nytt

Bokrecension: En lockton i ödemarken av David Thurfjell – en bok för var och en som inte blundar för de existentiella frågorna

En lockton i ödemarken: om människans … Läs mer om Bokrecension: En lockton i ödemarken av David Thurfjell – en bok för var och en som inte blundar för de existentiella frågorna

Recension av tv-serie: Detektiven från Beledweyne – högsta betyg

Detektiven från Beledweyne Betyg 5 Visas … Läs mer om Recension av tv-serie: Detektiven från Beledweyne – högsta betyg

Teaterkritik: Beautiful Souls – drabbande och vackert performanceverk som lockar vardagszombien ut ur dimman

Beautiful Souls Av Tana … Läs mer om Teaterkritik: Beautiful Souls – drabbande och vackert performanceverk som lockar vardagszombien ut ur dimman

Filmrecension: Förlorade illusioner

Förlorade illusioner Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Förlorade illusioner

Dramatens höstprogram: Från Europa 1900-tal på 100 minuter, det äldsta bevarade dramat till nyskriven pjäs om den första rumpan

Hösten bjuder på Europas historia på 100 … Läs mer om Dramatens höstprogram: Från Europa 1900-tal på 100 minuter, det äldsta bevarade dramat till nyskriven pjäs om den första rumpan

Pontus Stenshäll tar sig an Kafka på Göteborgs stadsteater

Pontus Stenshäll tar sig an Franz Kafkas … Läs mer om Pontus Stenshäll tar sig an Kafka på Göteborgs stadsteater

Lena Endre samarbetar med Thomas Ostermeier på Dramaten i monologen Vox humana

Thomas Ostermeier står för regi i … Läs mer om Lena Endre samarbetar med Thomas Ostermeier på Dramaten i monologen Vox humana

Filmrecension: Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves

Dungeons & Dragons: Honor Among … Läs mer om Filmrecension: Dungeons & Dragons: Honor Among Thieves

Finessrika arr genererar svindlande skönhet – PianoBasso i Frölunda Kulturhus

Frölunda Kulturhus 24/3 … Läs mer om Finessrika arr genererar svindlande skönhet – PianoBasso i Frölunda Kulturhus

Teaterkritik: Körsbärsträdgården på Dramaten i regi av Thalheimer – en satirisk historia

Körsbärsträdgården Av Anton … Läs mer om Teaterkritik: Körsbärsträdgården på Dramaten i regi av Thalheimer – en satirisk historia

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 
Kurs i Lenormand med internationellt intyg

Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in