The Conjuring: The Devil made me do it
Betyg 4
Svensk biopremiär 4 juni 2021
Regi Michael Chaves
I rollerna Patrick Wilson, Vera Farmiga, Ruairi O’Connor, Sarah Catherine Hook och Julian Hillard
Denna film som kan ses på flera olika sätt, beroende på vilken bakgrund man har. Den som tror på att det finns onda och goda andar/krafter ser denna berättelse, som bygger på verkliga händelser, ur sin synvinkel. Den som inte tror på existensen av onda andar och demoner, eller inte tror att det är möjligt att sådana existenser kan skada människor på riktigt ser nog mest filmen som en skräckfilm. Oavsett vilket är den intressant och spännande. Jag föredrar skräckfilm som har en slags trovärdighet i sitt mönster, vilket denna har.
En ung man, Arne, knivhögg en annan man till döds med 22 knivhugg, han högg i totalt raseri. Arne som var känd som en mjuk och absolut inte våldsam ung man hävdade att han var besatt av en ord makt, av djävulen, då han gjorde mordet. De berömda medierna och andeutdrivarna Ed och Lorraine Warren tar på sig att undersöka fallet för att försöka övertyga juryn i rättegången om att det var onda krafter som tagit över Arne. Detta bygger på verkliga händelser under början av 1980-talet.
Ed och Lorraine Warren var kända som utredare av övernaturliga fenomen och brukade kallas till den katolska kyrkans hjälp vid exorcism. Liksom de två tidigare filmerna i Conjuring-serien får vi följa paret Warren. Berättelsen börjar med en åttaåring pojke som blivit intagen av en ond kraft och under andeutdrivningen då både paret Warren och präst deltar erbjuder den unge mannen Arne djävulen/demonen att ta hans kropp istället för åttaåringen. Demonen verkar uppskatta förslaget och åttaåringen blir befriad men för Arne börjar helvetet på jorden.
Det finns religiösa inriktningar som tror på existensen av demoner, både kristna grupper och spiritister. Men det finns också medier som är spiritualister och som därför inte tror på att det finns onda andar som kan skada människor. Enligt spiritualism beror sådana här händelser på att människor kan sända ut energier. Det är alltid människor själva som orsakar våld och också om det händer andra saker som verkar övernaturliga. Men oavsett vilken tro man har tror jag filmen är spännande och på sitt sätt logisk, oavsett om man tror att det är människorna själva eller deras psyke eller demoner som sätter igång händelserna.
Däremot förekom det en del faktafel i filmen. Satanister sägs i filmen kunna kasta förbannelser som orsakar onda saker. Nja, det är lite felaktiga fakta. För det första är satanism inte en enda enhetlig rörelse. En del som kallar sig satanister och samlas i organisationer tror varken på existens av gudar eller demoner utan deras syfte är att befria människor från religiöst förtryck. Många satanister säger sig vilja befria människor till att acceptera sig själv med alla sina drifter. En del satanistiska rörelser är mer politiska rörelser som arbetar mot kyrkors inflytande över samhället. Satanister som samlas för ritualer där de kasta förbannelser över människor är en oerhört liten minoritet inom de satanistiska rörelserna. Det var dock många som under 1980-talet trodde att satanister utförde ritualer med människooffer och annat hemskt.
Många som är aktiva inom andliga rörelser har berättat för mig att de under pandemin märkt ett kraftigt ökat intresse för de existentiella frågorna och om andlighet. På det sättet kommer denna film lägligt, den sätter helt säkert igång funderingar kring vad det onda är. För min del tänker jag att det som är ont och skadar världen sällan är så tydligt som en demon som krossar fönster utan sker genom mäktiga rika män som leder internationella knarksyndikat eller chefer för storföretag som förstör miljö och klimatet. Det onda är inte lika greppbart som i en film som denna. Men den sätter säkert igång tankar och diskussioner.