Elin Jonsson
Drömmaren
4
Inspelad i Bygdsilhum i Skellefteå kommun sommaren 2020
Mixning och inspelning: Arvid Staaf
Master: Claes Persson CRP Mastering
Producent: Elin Jonsson
Utgiven på eget bolag (cd säljs av Elin Jonsson / bandcamp.com)
27:56
Releasedatum: 4/3 2021
Kritiker sysslar inte med vetenskap. Mer eller mindre, blommigt formulerade, välgrundade bedömningar baseras på som det heter tycke och smak. Ett förhållande värt att upprepa, inte minst på grund av kollegors ovilja att skriva i jagform. För egen del behöver två kriterier uppfyllas för att jag ska fixa, att fullt ut tillgodogöra mig musik där fiol är dominerande instrument. Mina ovana öron måste få slippa gnällig grundton och klämmiga, tillika hurtfriska takter. Elin Jonsson från Jämtland är en smart folkmusiker, vars gärning uppfyller högst subjektiva önskemål. Hon har goda förutsättningar att med sin varliga cross over -estetik, nå långt fler än de redan ”frälsta” folkmusikentusiasterna.. Mig fångar 30-åringen definitivt på sin debut, vilket inte är helt oväntat. Den norsk-svenska kraftkvartetten (Elins egen formulering) Rim som hon grundat, hörde jag live häromåret, efter att utdelat högsta betyg här i Kulturbloggen.
Jonsson har skaffat sig en synnerligen omfattande utbildning på flera nordiska lärosäten. Kan titulera sig både riksspelman och fiolpedagog, har dessutom en master i nordisk folkmusik. Vill påstå att hon är ett sällsynt föredöme när det gäller att popularisera traditionsbunden nordisk musik utan att göra avkall på autenticitet. Åtta låtar, samtliga signerade artisten, erbjuder omväxlande melodier. De skrevs i Älvsbyn där hon vistades själv med sina idéer.
Arrangemangen utformades som om de skulle framföras av ett band. För att införliva fler stämmor har loopar finkänsligt använts. Inspiration hämtas från rogivande aktiviteter i vardagen, särskilt tid spenderad i naturen. Ett eget ljudlandskap sägs vävas fram i en mix av modernt överbryggande genrer och genuint traditionella harmonier. Ska dock betonas att hon inte på långa vägar tillhör en lika radikal inriktning som Långbacka/ Bådagård ( för övrigt väldigt förtjust i duon). Vill i sammanhanget påminna om Hedningarnas succé under 90-talet, deras extatiska formel av högteknologiskt sväng i folkton. Upplagan med två finska sjungande systrar toppade ju för ett par år sedan, listan i LIRA över bästa svenska album inom folkmusik.
Cd:n flashigt förpackad med fina foton på glansigt papper plus ett häfte med introduktioner till de egentillverkade förnämliga låtarna; gör att man undrar över finansieringen. Hur har skivsläppet varit möjligt utan stöd från Kulturrådet eller sponsorer? Vill man ta del av skivan i hörlurar är det viktigt att ställa in volymen på rätt nivå, annars låter ljudet alldeles för vasst.
Hoppet (”om att våga kasta sig ut”) är först ut. Som skuttande steg över ett melankoliskt fundament. Nästa låt betecknar Jonsson skämtsamt discodänga. Hör delikata stämmor tvinnas ihop, föras framåt. Egna fotstamp ackompanjerar. Låter oklanderligt, ändå vill jag mena att efterhand blir lyssnaren än mer indragen i skivans varianter på musikaliskt renodlade och spännande platser. Balans i ekosystem utifrån förhållandet sjöborrar – havsuttrar, utgör fond till Motvals. Resulterar i vackert reflekterande låt där Arvid Staaf kompletterar ljudbilden på tramporgel. Blir till en minimalistisk fullträff vars sound/ väsen söker sig utanför nordsvenska domäner.
Titellåten går i halvfart, har ett medryckande tema och växlar tydligen i taktart. Det pågående riffet ger en hypnotisk påverkan. Naturligt slut saknas. Flera melodier präglas av liknande effektfull hållning. De låter medryckande, genererar finurligt sväng. Men Jonsson håller medvetet tillbaka en smula. Målet är aldrig att skapa en virvlande extas. I ”manualen” till Roxik uppmanas till meditation genom att uppmärksamma tystnaden i skogen. I den mån begreppet ballad kan förekomma när fiol trakteras, passar uttrycket här. Otroligt vackert pizzicatospel utgör huvudingrediens, förstärker rytmen, vilket också är ett grepp som kryddar fler anrättningar på Drömmaren och uppstår, ibland i form av loopar. I en låt väljer soloartisten att nynna.
Sticker ut gör en låt som excellerar i groovigt, avskalat dansbeat, även när obligatorisk bas saknas. Tack vare Elins skräckblandade förtjusning från barndomen av att Åka spark, har denna melodi kunnat få sin pulserande ton. Det virtuosa handlaget blir påtagligt. Albumet avrundas med en magisk vaggvisa, vars harmonier skulle kunna utgöra ledmotiv i vemodig film. Otroligt vacker komposition!
Soloprojektet utfaller till stor belåtenhet. Elin Jonsson vet vad hon vill åstadkomma och lyckas förträffligt i sina föresatser. Högklassig musiker grejar att i princip trollbinda på egen hand på krävande instrument med, oftast, sinnrikt lågmäld intensitet. Bärkraftiga sofistikerade låtar lockar till lyssning. Vad mer kan man begära?