Minari
Betyg 4
Svensk biopremiär under april 2021
Regi Lee Isaac Chung
Det är inte lätt att vara människa. Minari är en av de mänskligaste skildringarna jag sett på film på länge. Filmen har imponerat på festivaler och har fått sex nomineringar till det prestigefyllda brittiska filmpriset Bafta. Åttaårige Alan Kim som spelar den yngste familjemedlemmen David är nominerad för bästa manliga biroll. En imponerande prestation av regissören att få en åttaåring att agera så naturligt. Han är en jobbig unge som jag blir irriterad på, som om jag träffar honom i verkliga livet. I verkligheten är ungar inte alltid perfekta änglar. Det är en härligt befriande äkta skildring av hur barn kan reagera och agera. Det är välgjort för det finns mycket under ytan också, som vi får känna efter och dra våra egna slutsatser kring. En annan av rollerna jag är imponerad av är Yuh-Jung Youn som barnens egensinniga mormor Soonja. Hon har nominerats för bästa kvinnliga biroll för sin prestation.
Jacob och Monica är två unga föräldrar som lämnade Korea för möjligheternas land USA. Efter att ha slitit några år på en kycklingfabrik i Kalifornien har det flyttat till Arkansas med sina två barn, Anne och David. Jacob har en dröm om att odla koreanska grönsaker. Han har hyrt en villavagn som bostad i ett stort fält. Monica trivs inte alls. Hon vill mycket hellre flytta till stan, om de nu nödvändigtvis ska bo i Arkansas alls.
Jacobs dröm om att skapa ett företag står i konflikt med Annes dröm om hur familjen tillvaro ska vara. Det kostar en hel del att börja odla. Redan att hitta vatten för att bevattna marken är dyrt. Både Jacob och Monica måste slita på en kycklingfabrik i Arkansas på dagarna så Jacob kan satsa all sin fritid på odlingen. Det betyder att de behöver hjälp att passa barnen och där kommer Monicas mamma in i bilden, Soonja. Barnens mormor skickas efter från Korea för att passa barnen. David är inte alls förtjust i mormor. Hon är inte alls som han tänker sig att en mormor ska vara. Hon kan inte baka och hon använder svordomar.
Regissören Lee Isaac Chung har både fått ihop en underbar mix av karaktärer och låter dem agera som jag upplever det oerhört äkta. Det kan vara svårt att vara människa, den enes dröm kan vara omöjlig för den andra att ta in och det finns alltid konflikter och missförstånd mellan människor. Ibland krävs det motgångar och nästan tragedier för att människor ska svetsas samman. Den amerikanska vischan är en främmande värld där en udda familj kan svetsas samman för att de är annorlunda, samtidigt som de hittar oväntade vänner på vägen. Det finns många fascinerande udda figurer i filmen som för mig är något av en hyllning till vår rätt att vara udda och unika.
Filmen är varm och äkta och den lämnar också en hel del åt oss själva att tänka och känna efter. Det är så snygg berättar, där många små uttryck säger så mycket, en suck eller en gäspning kan vara mycket talande.
Hos Bafta har Minari också nominerat för bästa icke engelskspråkiga film och Lee Isaac Chung är nominerad för regin. Filmen vann nyligen en Golden Globe och ett Critics Choice Award för bästa icke engelskspråkiga film. På Sundancefestivalen vann Minari såväl juryns stora pris som publikpriset. Det skulle förvåna mig om filmen inte får flera nomineringar till Oscars också.