Palm Springs
Betyg: 3
Svensk biopremiär: 16 oktober
Regissör: Max Barbakow
Manus: Andy Siara
Medverkande: Andy Samberg och Cristin Milioti.
Vad göra om en fastnar i en tidsrepa? Om brölet från den ständigt entusiastiske bröllopsarrangören alltid blir förmiddagens inledande ton. Om hur ens kyliga relation ständigt tvingar sig på och gör sig påmind… Vad gör man när alla bröllopsgästers minnen sträcker sig lika långt som en guldfisks? Man gör det bästa av situationen och lever livet till fullo, festar loss och leker fram sitt narrativ. Ja, I alla fall om du frågar huvudrollsinnehavare Nyles. Han är mannen som av misstag fastnar i en tidsspricka och efter ett oräkneliga antal självmordsförsök och välplanerade aktioner i syfte att ta sig ur den obekväma situationen till slut ger upp och inser att realiteten endast är det som han ser framför sina ögon. Det är en ständigt pågående dokusåpa om brudparet som planerar gifta sig men vars bygge är bräckligare än vad som först till synes. Det är den naiva flickvännen till en urledd Nyles som varje dag gråter ut över relationen som från dag ett klassats som dödsdömd. Men trots dödläget ger noll krut i att ändra på situationen och skicka fram ”göra slut- kortet”. En dag sker en förändring när brudgummens syster hamnar i samma fälla. Plötsligt har Nyles fått en partner in crime.
Palm Springs är en rolig tillskruvad tidsresefilm om två individer med vitt skilda perspektiv. Den ena lever Carpe diem med noll intresse av att blicka bakåt. Den andre plågas av förgången tid och har en övertygelse om att tidens tand forma oss till individer. Tron om att visad sårbar och mer ärlighet gentemot den andre kommer leda till en djupare relation står benfast. Men även Sarah lever i förnekelse och vägrar att ta sig an sina egna tillkortakommanden.
Ett upplägg som låter väl så klyschigt. Kanske för att det är precis det. Men i Max Barbakows trygga famn är det mycket som varieras. Det tillskruvade, absurda i filmens blodomlopp får mig att baxna. Dynamiken de två cynikerna emellan är för att dra en klyscha elektrisk. Det syrliga kommentarerna om livets futtighet träffar helt rätt i solar plexus. Skådespelarna Andy Samberg och Cristin Milioti är perfekta i sina respektive roller, roliga och träffsäkra. Med speltiden tar filmen flera oväntade vändningar. Palm Springs är svår att förutse. Och de finurliga genre-hyssen kittlar på helt rätt ställe. Samtidigt serveras vi en familjär kärlekshistoria och lekfullheten till trots lyckas regissören trampa på flera genreminor. Filmens manus är knivskarpt och innehåller lika del humor som medmänsklig värme. Hur förblir vi en människa i en värld där allt vänds upp och ner? Och finns det i en tidsdimension där ingen minns nåt om gårdagens bravader fortfarande en poäng att hålla fast vid ideal och övertygelser? Vad är ens meningen när livet blott består av en dag? Roliga och djupsinniga funderingar ställs i Palm Springs, den utsvävande kultfilmen som i ett svep vänder upp och ner på en genre och bjuder på hickskratt efter hickskratt. Det är sällan repriser varit så underhållande.
Petter Stjernstedt