Fahim – Den lilla schackprinsen
Betyg 4
Svensk biopremiär 9 oktober 2020
En slags feelgoodfilm som ger hopp om mänskligheten men berättelsen är mer än så, den berättar om och skildrar situationen för papperslösa asylsökande, en av de mest utsatta grupperna i dagens EU. Filmen berättar utan att skriva oss på näsan. Det är en av filmens styrkor. Filmen är ganska enkel i hur den är upplagd och eftersom den bygger på verkliga händelser kan en hel del vara förutsägbart, men det spelar ingen roll: Filmen engagerar och jag undrar vem som kan se den utan att bli berörd?
I centrum för handlingen är den åttaårige pojken Fahim, från Bangladesh. Fahim har en stor talang för schack. Han är en talang långt utöver det vanliga och han har ett brinnande intresse och vill hela tiden spela schack. Fahim har helt enkelt det psyke och den talang som tillsammans kan skapa stjärnor inom ett område. Hans pappa säger till honom att de två ska resa till Frankrike för att Fahim ska få träffa en av de största schackmästarna. Det är dock inte sanningen till varför de två måste lämna Fahims mamma och syskon kvar i Bangladesh. Fahims pappa har varit med i en demonstration mot förtrycket från makthavarna och nu har förtryckarna hotat att skada hans son, Fahim.
Fahim och hans pappa tar sig med hjälp av flyktingsmugglarna den farliga resan genom gränsbevakningar till Paris. Livet där blir inte enkelt. Under asylutredningen får hans pappa en tolk som medvetet förvränger det han säger så de nekas asyl. Fahim och hans pappa måste leva illegalt och som hemlösa.
Fahims pappa tar med Fahim till en schackklubb för att han ska kunna fortsätta utvecklas. Första mötet där med Silvain (spelas av Gérard Depardieu) går inte så bra. Jag tycker om skildringen av både Fahims pappa och Mathilde, en kvinna som jobbar på schackklubben och har koll på det administrativa. Ingen av dem ger upp utan de fortsätter att se till att Fahim går med i klubben.
Filmen är baserad på den sanna berättelsen om flyktingpojken Fahim Mohammad som mot alla odds blev en av Frankrikes yngsta schackmästare. Ofta tappar filmens en del av sin dramatiska nerv när de bygger på verkliga händelser, men det har regissören lyckats manövrera sig förbi. Däremot kan jag emellanåt känna att det blir segt med en del scener som fokuserar på schackpartier. Det är scener som förmodligen är högst intressanta för älskare av schack.
Ett litet minus får Gérard Depardieu i filmen för sin tolkning av schackmästaren. Hans rolltolkning känns lite som en karikatyr. Han kan bättre än så. Men som helhet är filmen ändå djupt engagerande och sätter igång tankar om samhället och hur vi i EU-länderna tar emot människor på flykt. Berättelsen om Fahim ger på sitt sätt hopp men samtidigt funderar jag på hur det går för alla de barn som kommer och som inte har en sådan talang och förmåga? Hur tar västvärlden hand om dem och ger dem möjligheter till bra liv? Inga lätta frågor, men viktiga att ta upp.