• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Filmrecension: The King of Staten Island

22 juli, 2020 by Rosemari Södergren

The King of Staten Island
Betyg 3
Svensk biopremiär 24 juli 2020
Regi Judd Apatow
Manus Judd Apatow, Pete Davidson och Dave Sirus
I rollerna Marisa Tomei, Pete Davidson, Adriana DeMeo, Bel Powley, Steve Buscemi, Bill Burr, Pamela Adlon, Maude Apatow, Domenick Lombardozzi m fl.

Ett starkt drama om att växa upp med en stor sorg och att vara speciell, att vara en ung man med en bokstavskombination som det brukar benämnas i dagens värld då man sticker ut från mängden och inte följer dagens riktlinjer för att staka ut sin karriär redan som ung.

Huvudpersonen, Scott, är i filmen 22 år och har som sjuåring förlorat sin pappa, som var brandman. Scott stod nära sin pappa och har inte kunnat hantera sin sorg. Han har inte lyckats klara skolan och kan inte studera vidare på college medan hans lillasyster nu är på väg att studera på college. Scott bor kvar hos sin mamma som är rejält utmattad. Scott driver mest runt med några kompisar Oscar, Igor och Richie och röker hasch. Hans dröm är att bli tatuerare och starta en kombinerad restaurang och tatuerings-studio. Restaurangens gäster ska kunna äta mat och samtidigt se på när andra gäster blir tatuerade. Ingen mer än Scott tror på hans idé och han lyckas inte ens bli accepterad som lärling hos en tatuerare.

Förutom att han verkar vara helt utan förmåga att genomföra något han vill och mest driver omkring är han självmordsbenägen och verkar också försöka låsa människor kring sig med sina hot om självmord. När han av filmbolaget beskrivs som att han inte hanterat sin sorg skulle jag vilja att det handlar om mycket mer än så. Jag känner så många som drabbats av stora tragedier och bär stora sorger med sig i livet. Att bli så utflippad som Scott är handlar om mer än att hantera en sorg och förlust.

Mitt i röran då lillasyster flyttat lång bort till college träffar hans mamma börjar träffa en högljudd brandman, Ray. Scott och Ray fungerar inte alls ihop och det blir konflikt på flera sätt.

Rollen som Scott spelas av Pete Davidson, skådespelare och komiker född 1993 som framför allt är bekant från Saturday Night Live. Han är uppväxt på Staten Island, New York, där filmen utspelas och hans pappa Scott Matthew Davidson var brandman som dog under attackerna på World Trade Center 9 september. Då Pete Davidson är en av de tre manusförfattarna finns det förmodligen en del egen-upplevt med i filmens handling.

Regissören Judd Apatow har flera gången under sin karriär lyft lovande komiker-talanger till framgång genom roller i succé-komedier på bio, bland andra Steve Carell, Seth Rogen, Jonah Hill, Jason Segel, Kristen Wiig, Amy Schumer och Kumail Nanjiani. Nu förväntas han göra att Pete Davidson slår igenom rejält internationella med The King of Staten Island som av filmbolaget beskrivs som en komedi med kärlek, sorg och skratt på Staten Island.

Jag tycker det är synd att filmen delvis ska vara en komedi. Filmen är omkring två timmar och en kvart lång, en dryg halvtimme längre än normallängd – och av och till fungerar det bra med det längre formatet. På det sättet hinner skildringar av några av karaktärerna fördjupas, vilket är ett plus. Tyvärr dras filmen ner av de scener som ska vara mer komiska. Ett drama om sorg och hur en familj kan ta leva med stor sorg är värd att tas mer på allvar. Med mer betoning på dramat hade filmen fått högre betyg. Även om betyg 3 är i högsta grad godkänt. Filmen var lite trög att ta sig in i, för mig är det svårt att känna engagemang för weedrökande utflippade unga men efter cirka 40 minuter grep handlingen tag i i mig och jag ville följa utvecklingen. Ett plus också att se Steve Buscemi i en biroll där han skildrar en för honom relativt ovanlig karaktär.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Lilo & Stitch – passerar originalet med råge

Lilo & Stitch Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Lilo & Stitch – passerar originalet med råge

Klassisk kultfilm-melodram blir engagerande familjeföreställning – Rännstensungar av Dice Theater

Manus: Åke Hodell (pjäs) bearbetad för … Läs mer om Klassisk kultfilm-melodram blir engagerande familjeföreställning – Rännstensungar av Dice Theater

Hänryckt av ekvilibristik och drömska sekvenser från kultband – Soft Machine hos Playhouse

15/5 2025 Valand i Göteborg (arr: … Läs mer om Hänryckt av ekvilibristik och drömska sekvenser från kultband – Soft Machine hos Playhouse

Filmrecension: Mission Impossible: The Final Reckoning – snyggt men varken mäktigt eller imponerande

Mission Impossible: The Final … Läs mer om Filmrecension: Mission Impossible: The Final Reckoning – snyggt men varken mäktigt eller imponerande

Filmrecension: One to One: John & Yoko – en underbar mosaik av musik, konst, politik, poesi och solidaritet

One to One: John & Yoko Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: One to One: John & Yoko – en underbar mosaik av musik, konst, politik, poesi och solidaritet

Filmrecension: Uppskjuten tid – en filosofisk betraktelse om tiden under pandemin

Uppskjuten tid Betyg 4 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Uppskjuten tid – en filosofisk betraktelse om tiden under pandemin

Filmrecension: The Legend of Ochi – ett monstruöst och pretentiöst skrotupplag

The Legend of Ochi Betyg 1 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Legend of Ochi – ett monstruöst och pretentiöst skrotupplag

Efter sju år – [ingenting] släpper nytt album och åker på turné

I höst, 2025, släpper[ingenting] ett … Läs mer om Efter sju år – [ingenting] släpper nytt album och åker på turné

Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Anders Boson Jazz … Läs mer om Fulländning av skenbart enkel formel – Slottsskogen av Anders Boson Jazz Ensemble

Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Titel: Tre äpplen föll från … Läs mer om Tre äpplen föll från himlen av Narine Abgarjan – en stillsam hyllning till berättandets kraft.

Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

8/5 2025 Kungsbacka Teater Hade … Läs mer om Virtuos och vacker salsajazz attraherar med sina pendlingar – Roberto Fonseca Quartet på Kungsbacka Teater

Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

Årets festivalbild, tecknad av Ditte … Läs mer om Stockholms Internationella Seriefestival är tillbaka i maj

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in