Per Kristiansen pk-foto
Lena Swanberg
Sing Me The News
5
Inspelad och mixad av Göran Petersson i Brus & knaster mobila studio och Studio Gul i Sundbyberg 2018-2019 plus somliga pålägg i Banjou studio Ekerö
Producerad av Lena Swanberg & Göran Petersson (fyra spår co-producerade med Richard Krantz)
Lobjär Recordings (egen utgivning med stöd från Statens Kulturråd)
50:21
Releasedatum: 27/5 2020
Jag känner främst till henne genom intryck hon gjort, live och på skiva som vokalist i storband ledda av Ann-Sofi Söderqvist. Den Stockholmsbaserade sångerskan och kompositören växte upp i Hälsingland. Tidigt i barndomen började hon spela fiol. Hon har studerat på folkhögskola och vid ”Ackis”, är sångpedagog och koordinator hos El Sistema. En annan roande sysselsättning är improvisationsteater. Hon driver två duos, varav Nice Price tillsammans med Daniel Bingert fokuserar på bossa nova. Inför sitt andra egna album utser Lena Swanberg Norah Jones, Madeleine Peyroux, brasiliansk musik och reverb-soundet på ett album av Beck till främsta inspirationskällor.
På albumets tio lika osvenska som suggestivt expansiva spår, står 37-åringen själv för all text och musik. Beträffande arr kommer merparten från Swanberg. Fyra av låtarna har strängbändaren Richard Krantz satt sin omisskännliga prägel på, plus att basisten Robert Erlandsson är med på ett hörn. Albumets engelska texter blandar, enligt artistens utsago, psykologi, romantik och filosofi. Fragment och idéer ihopsamlade under längre tid har processats fram, ibland tillkomna av impulser. Somliga låtar testades live redan 2017. Jag finner betraktelserna såväl kloka som genuina, men erkänner att jag sällan ägnar mig åt textanalys när jag låter mig omslutas av musik. Sing Me The News sägs vara ett löst sammansatt ”konceptalbum om de olika stadierna i en kris och viljan att ta sig ur den. Ursprungsidén var att likna lägesrapporterna vid nyhetssändningar.”
Lena Swanberg sjunger med ljus omfångsrik stämma, ibland svagt beslöjad på ett sätt som gör att man tror på varenda stavelse. Några gånger avslöjas en mäktig förkärlek för souliga stora uttryck. Vad som imponerar i lika hög grad är förmågan att komponera, tillföra oväntade dimensioner. Oavsett vad hon och hennes musiker ägnar sig åt doppas varje anrättning i elastiska, ofta aningen mystifierande sound. Resultatet blir oändligt berikande! Jag jublar åt den pluralistiska hållningen, vars oförståndiga belackare skulle kalla spretig.
Är speciell karaktär på sättningen i och med att inga klaviaturinstrument förekommer. Istället bjuds på Richard Krantz (Louise Hoffsten, Tomas Andersson Wij med flera) i obestridlig huvudroll på pedal steel, gitarrer, cittra och banjo. I övrigt består bandet av Karin Hammar på trombon och kör, Robert Erlandsson på bas samt Christopher Cantillo bakom trumsetet. Dessutom gästar Sigrid Krantz och Göran Petersson på kör på enstaka låtar, basklarinettisten Nils Berg, cellisten Anders Löfberg och på trumpet tidigare nämnda Ann-Sofi Söderqvist. Ska också nämnas att Lena Swanberg trakterar violin.
foto från Lena Swanbergs Facebook: streamat digitalt releasegig 3/6 – fotograf troligen Hilda Sandgren
Som framskymtat rycks jag med, dras in i ett omväxlande skeende eftersom musiken är motsatsen till inställsamt igenkännbar. Förundras på resan fast intentionen inte alls bestått i att kasta sig över mottagaren. Utan att vara nära att upplösas i konstifika excesser hörs annorlunda ting, spännande konturer. Associerar till exempelvis Daniel Lanois, Hal Villner och Marc Ribot. Att Sing Me The News präglas av autenticitet går inte att ifrågasätta. Orden som sjungs är valda med omsorg, liksom det utforskande soundet med skiftande temperament.
Redan inledningsvis etableras en sällsam laddning av intensiv närvaro. Swanbergs uppriktiga tonfall matchas i första melodin förtjänstfullt av cello, trombon och pedal steel. UFO jämte titellåten tillhör det översta skiktet av americana oavsett hemvist som jag hört överhuvudtaget. Den senare låter som en korsning mellan First Aid Kit och Gillian Welch. Ocean måste betecknas som alt country av finaste snitt, medan I Believed påminner stilmässigt om en reflekterande singer-songwriter på topp, á la Rebecka Törnqvist. Bonusspåret Economy innehåller flera hårdsvängande lager, delvis av vildsint frijazz-natur. Den raffinerade duellen mellan Christopher Cantillo och Richard Krantz försätter mig i extas. Wishing Well kan liknas vid en oborstad blues på högkant, där genomträngande sång draperas i magnifika attacker från Krantz, åtföljda av Karin Hammars obändiga trombon. Hör suggestivt särpräglade tongångar som lika mycket anammar friktion i taggig terräng som snygg, meningsfull pop.
foto Per Kristiansen
För att låna en passande term jag snappade upp från Jazzradion när Magnus Lindgren nyligen valde favoritlåtar, kan man påstå att den kvinnliga komponisten förhållit sig fördomsfri gentemot eventuella förväntningar. Vad albumet har gemensamt med jazz är möjligen den frisinnade hållningen samt ett antal fräcka solon. Efter fyra genomlyssningar fastnar särskilt remarkabla insatser på basklarinett, trombon, cello och diverse stränginstrument. I Rearrange The Sky sticker ett avigt Marc Ribot-aktigt solo ut exceptionellt mycket. Ett magnifikt solo uppbackat av Anders Löfbergs cellostämma!
Robert Erlandsson är perfekt som lim lite i skymundan på kontrabas. Desto mer märks batteristen Cantillo (Franska trion, Nils Berg Cinemascope med mera) vars mångsidighet och lyhördhet bevisar vilken kapacitet han har. Cantillo är helt enkelt lysande! Och Karin Hammar (egen jazzgrupp) adderar ånyo den där åtråvärda personliga touchen i sitt spel. Helt avgörande betydelse måste tillskrivas Richard Krantz. Varje ton, varje oförutsägbar ackordföljd han tar ut låter magnifik. Snacka om att färga skivans skiftande sound, inte minst genom egna djärva arrangemang. Anser att instrumentalistens bedrifter på Sing Me The News är av fenomenal kaliber. Hoppas få höra honom live framledes.
Ljudet är fantastiskt, vilket innebär att massvis av beröm tillfaller Göran Petersson. Hade inte koll på denne man vars kunskaper håller högsta internationell klass. Grunderna spelades tydligen in koncentrerat och samtidigt under få dagar, medan finslipningen tagit desto längre tid. Alldeles utmärkt att Lena Swanberg och kompani månade om detaljerna för att få till avsedd dynamik. Det sällsamma albumet har goda chanser att av mig utses till ett av årets bästa svenska, därför utdelas fullpoängare.