Da 5 Bloods
Betyg 3
Svensk premiär på Netflix 12 juni 2020
Regi Spike Lee
Skådespelare Delroy Lindo, Isiah Whitlock Jr., Clarke Peters m.fl.
En ojämn film av filmgiganten Spike Lee när han tar itu med den amerikanska rasismen i samband med Vietnamkriget. Fyra svarta, åldrade Vietnamveteraner återvänder till Vietnam för att hämta hem kvarlevorna efter eb femte medlem i deras grupp. Det är den offentliga förklaringen men i hemlighet ska de hämta en resväska fylld med guldtackor som de gömt i den vietnamesiska djungeln, nära där liket efter deras femte medlem ska finnas. Ett jordskred ska ha gjort att kvarlevorna och guldtackorna blivit möjliga att hitta.
Spike Lee slår hårt mot hur svarta som deltog i de amerikanska trupperna i Vietnam diskriminerades, de fick oftast gå i främsta frontlinjen och riskera sina liv och de fick inte samma belöningar och uppskattningar som de vita soldaterna. Denna film skulle haft världspremiär på filmfestivalen i Cannes i maj men corona-pandemin satte stopp för den festivalen. Istället är premiären via Netflix på sätt och vis slumpartat men också vältajmat med den fruktansvärda händelsen i USA där en vit polisman mördade den svarte mannen George Floyd som gripits av poliserna. Ett mord som väckt en ramaskri av protester världen över och i många länder, liksom i Sverige, har tusentals demonstrerat mot det amerikanska polisvåldet och rasismen och trotsat mötesförbud som råder på grund av corona.
Bitvis är Da 5 Bloods träffsäker och engagerande. När film eller litteratur ger en inblick i miljöer och livsöden som skiljer sig från mitt liv och får mig att känna med människorna, får mig att förstå varför de känner som de gör och varför de agerar som de gör – då är kultur som bäst. Jag och många med mig i Sverige har aldrig upplevt att vara i krig eller vara soldat i en land med en annan kultur, som de svarta amerikanska soldaterna upplevde i Vietnamkriget. Av och till skildrar Spike Lee detta starkt och skickligt. Men bitvis använder han alldeles för billiga klichéer. Varför har Paul så usel relation till sin son? För att mamman dog då hon födde Paul. Det är inte första gången den förklaringen dyker upp till en misslyckad far-och-son-relation. Den grabbiga attityden mellan de fyra veteranerna känns inte helt äkta heller. Även om Spike Lees sätt att berätta ofta kan vara absurt blir många scener och karaktärer för stereotypa.
Spike Lee nuddar vid hur vietnameserna splittrades av kriget och han nuddar vid fransmännens misslyckande i Vietnam. Med båda dessa temat skulle han kunnat skapat något mycket intressant, men jag tycker han fuskar bort dessa möjligheter.
Av och till känns filmen både träffsäker och framför allt engagerande. Spike Lee, när han är som bäst, kan skruva till situationer så man både skrattar och gråter samtidigt. Det sker mest i första halvan av filmen, sedan känns det mesta som en splittrad raksträcka.
Kul var det dock att se den duktiga skådespelaren Delroy Lindo, som spelar Paul, göra en helt annan karaktär än advokatfirmans chef Boseman i tv-serien The Good Fight.
Sydsvenskans filmrecensent skriver att storyn blandar bleka och grälla stereotyper i en uselt konstruerad och seg variant på klassikern ”Sierra Madres skatt” med en skrattretande lättköpt knorr i finalen.
Jag håller med, fast jag tycker att filmen bitvis var bra, så jag kan ana vad den kunde blivit om den klippts ihop på lite annat sätt och hållit igen på en del sidohistorier.