Kulturrecensenter vs Bloggare. Tar bloggarna över tidningsrecensenternas roll som kulturkritiker?
Det var utgångspunkten för ett panelsamtal på Bokmässan förra helgen.
Jag och Eva Emmelin (från bloggen En full bokhylla är en rikedom) representerade bloggare och Kalle Malmstedt från Göteborgsposten och Siri Reuterstrand, från nättidningen Alba representerade de traditionella mediernas kritiker.
Vi alla fyra är dock alla medlemmar i Journalistförbundet.
Kulturbloggen ser jag som en hybrid mellan ”traditionell” blogg och journalistprodukt. Jag gör ju intervjuer här, precis som jag gör i mitt jobb som journalist. Fast jag gör dem på andra sätt här. I en artikel finslipar jag mer, i en intervju i bloggen delar jag med mig mer av hur allt gick till kring intervjun.
I diskussionen diskuterade vi bland kring frågan Vad gör du för skillnad på blogg och recension?
Lite grann kantrade debatten i den frågan. Det beskrevs som om bloggare alltid bara tycker till och de traditionella journalisterna är experterna, som alltså sitter inne med kunskap till skillnad från bloggarna. Den bilden tycker jag är att göra det alldeles för enkelt för sig.
Det finns bloggare som har mycket stor erfarenhet och kunskap inom ett område. Tänk på den eminente Operabloggaren Mogens.
Själv har jag läst teatervetenskap på Stockholm universitet och Dramatik på Göteborgs universitet och gått en mängd andra kurser inom kultur. Jag tror jag har minst lika mycket kunskap som många anställda på traditionella medier. Minst två av Kulturbloggens musikrecensenter har läst musikvetenskap på Stockholm universitet.
Så jag tycker att det är att göra det väl enkelt för sig att sätta personligt tyckande som lika med bloggare och kunskap lika med traditionella journalist-kritiker.
Jag tycker det handlar mer om formen, om tilltalet.
Visserligen tycker jag att just att det är tillåtet att vara partisk, att drivas av kärlek till en form av kultur, är en av styrkorna i en blogg. Att alltid vara oberoende, som idealet är för en traditionell kritiker, är en myt.
Tänk bara på Markus Larsson i Aftonbladet. Vi kan ju alltid säga i förväg hur han ska betygsätta en konsert.
Kommer Bruce Springsteen och gör två konserter i Sverige kommer den första att få 4+ och den andra högst betyget, 5, av Aftonbladets kritiker. Ska samma Markus Larsson recensera The Cure blir betyget 3.
Det vet vi som följt Aftonbladets recensenter en längre tid redan i förväg. Ingen ska påstå att kritikerna är helt objektiva, de har ju sin smak och sina förutsättningar.
I vissa fall kan bloggar och traditionella kritiker komplettera varandra. Filmkritiker har i många fall mycket stor kunskap och ser oändligt många filmer som de kan relatera till. När en bloggare som inte har denna bakgrund skriver om en film, kan han/hon kanske göra det mer utifrån sina egna upplevelser av filmer. Då är det perfekt att sedan komplettera det blogginlägget med länk till en eventuellt mer kunnig filmkritiker.
Se där, där har vi också en skllnad. I de flesta fall är tidningsjournalister konkurrenter med allt och alla och kan inte dela med sig av länkar till andra som tar upp samma sak. Där är bloggare ofta mycket mer generösa med länkar. Oftast ser vi bloggare inte varandra som konkurrenter.
Oftast. Detta gäller inte alltid.
Jag tänker på Bokhora, som är den mest besökta bokbloggen i Sverige. De fem tjejerna som ligger bakom den har nu fått göra första numret av Norstedts nystartade magasin Album.
Då skriver journalister om skillnaden mellan dem och traditionella kritiker.
Ur DN:
Uppläggen lämnar inte mycket utrymme för kritik. Och i tidningarna lyser den också med sin frånvaro. Här är alla böcker bra. Eller inte riktigt. I Bokhoras Album kan bokomslag vara fula, barnböcker utdaterade, men analysen är snudd på obefintlig.
Fast i mina ögon är Bokhora ett traditionellt medium. De länkar väldigt sällan till andra, de är så stora i sig själva. Deras sajt är som en traditionellt medium i bloggform. Det ligger ingen värdering i det. Likaväl som traditionella medier tar upp bloggformen kan en blogg vara ett uttryck för traditionell medieform. Det är förresten alla de tio mest besökta svenska bloggarna, samtliga av dessa är en slags krönikor som sällan länkar till andra.
Kulturbloggen är väl också en slags mix, på ett annat sätt. Vi är ju rätt frikostiga med länkar till andra, eftersom webben för oss är länkarna. Det är hjärtat i webben.
Och vad kommer jag få fram till? Att allt går i varandra?
Relaterat
Frilansförfattare om bokskrivande och Bloggar mot gammelmedia
Claes Krantz
Här finns delar av debatten på Youtube (inspelat av Claes Krantz).
Läs även andra bloggares åsikter om kultur, kritik, debatt, bokmässan, Bokhora, Album