Rambo: Last Blood
Betyg 3
Svensk biopremiär 20 september 2019
Regi Adrian Grünberg
I rollerna Sylvester Stallone, Paz Vega, Sergio Peris-Mencheta.
Det är nästan fyrtio år sedan den första Rambofilmen kom och tio år sedan den senaste av dessa actionfilmer. Han är sig lik bara mer väderbiten, lika karg och lika stark och tuff.
Något mästerverk är det förstås inte. Men för sin genre är den godkänd: spännande och inte någon långsam stund. Budskapet är: Den som lockar en ung snäll kvinna till Mexico för att göra henne till sexslav går en grym död tillmötes när Rambo är i farten.
Sylvester Stallone som en något åldrad John Rambo måste alltså konfrontera mexikanska maffian som har kidnappat hans brorsdotter, tonåriga Gabrielle (Yvette Monreal),. Hon har lockats till Mexico för att hitta sin pappa. Där blir hon kidnappad. Rambo ger sig då av över gränsen för att följa hennes spår och hämta hem henne.
I detta som sägs vara hans sista uppdrag har det gått tio år sedan den förra filmen som utspelades i Burmas djungler. Rambo lever nu på en ranch och han har en del posttraumatiska ångestattacker som han tampas med genom att släppa lös sin vrede i en massa tunnlar han byggt under sin ranch. Dessa tunnlar blir dödsfällor när han ska hämnas på den mexikanska maffian.
Det är en våldsam och blodig film. Att kidnappa unga kvinnor och göra dem beroende av droger är avskyvärt och när detta har drabbat någon av Rambos närmaste blir hämnden blodig, var beredd på att få se en tortyrscen där han sliter loss nyckelbenet på en skurk.
Action och utstuderad grym hämnd som vi sett i många filmer tidigare, något nyskapande finns det förstås inte i denna Rambo-uppföljare. Men för sin genre är den OK.