Spöket i Köket
Château Du Garage
4
Inspelad i Studio Epidemin, Göteborg och Hellbergsstudion
Produktion: Nisse Blomster & Spöket i Köket
Mix: Åke Linton och Nisse Blomster i Svenska Grammofonstudion
Master: Petter Eriksson på Korp-ljud
GO /Danish Folk Music
64:16
Releasedatum: 13/4 2019
Det här brokiga kollektivet har undgått mig, rör mig vanligtvis inte i samma kretsar. Fick lyckligtvis en inbjudan till releasefesten på Nef som i stora stycken var en uppsluppen historia. Frejdigt karnevalsliknande spel av ett konglomerat av yngre musiker varvades med vackra, eftertänksamma tongångar! Spöket i köket blev nominerade i kategorin Nykomlingar på svenska folk- och världsmusikgalan 2017, efter att ha släppt debuten Den nya spisen. Albumet, en högst fascinerande brygd av visor och spelmansmusik från olika håll, gjordes live i studio.
Signum för den könsmixade tiomanna-gruppen är lusten att laborera med kontraster. För att visa på hela skalan av uttryck, har epitet som rave och i andra änden loungemusik använts. En arrangör påvisade spännvidden genom att dra till med ”allt ifrån skira visor till käftsmällig schottis”. Vidare har så väl Zappa som Snarky Puppy fladdrat förbi som referens. Man bildades på Skurups folkhögskola, utvecklades vidare på Högskolan för Scen och Musik i Göteborg och är numera ett sammansvetsat gäng. Ofta spelar de för danslystna, varvid repertoaren anpassas. Lika ofta lirar de för sittande publik.
Traditionell musik från Norden och Kanada utgör huvudfåran. Därtill kompletteras med skotska reels, jigs och alster från Frankrike. Spöket i Köket är en svensk/ dansk/ belgisk konstellation som sjunger på fyra språk och trakterar omkring tjugo instrument. Den som håller ordning på låtar och ansvarar för flertalet arrangemang heter Nisse Blomster.
Munter, minst sagt yster titellåt kickar igång Château Du Garage . Den innehåller åtskilliga taktbyten, förmedlar känslan av upptåg och alstrar karnevalsstämning. Spelglädjen smittar av sig. I en melodi delvis rotad i Quebec sitter allas synkade bidrag som hand i handsken. Ljudet är fantastiskt, förvisso ingen överraskning när ljudnördar varit engagerade.
Lööf Actually heter en formidabel fullträff, som kan betecknas som folkfusion i sin prydno. Hör omstöpt spelmansmusik. Traditionell halling korsas med polska och bluesstänk. Ett annat hopkok har döpts till Turlutte acadienne/ Itkupolska, en slitstark kombination av kanadensisk folkmusik och finsk polska. Måste klassificeras som en eminent låt vars sugande beat påminner om drivet hos Groupa.
Behöver tillfälligt avbryta lovorden, lägga in en brasklapp som har mer med preferenser än bedömningar att göra, en invändning som även fanns med i anteckningsblocket från partyt på Nefertiti. Klämmig ”gammeltjo” tenderar för mina ovana öron att låta enahanda. När de ångar på i hysteriskt virvlande tempo åstadkoms mest ett skummande på ytan. Linnea Aall Campbell är en mycket duktig fiolspelare, men jag gillar hennes musicerande mest, när det inte går undan så rasande snabbt. Vidare anser jag, att blåssektionen är en injektion, vars bidrag gärna hade fått förekomma i än större utsträckning ( en iakttagelse särskilt från releasekonserten).
Kvinnliga vokalkvartetten Åkervinda medverkar på storbandets, enligt egen utsago, enda hit Light Is Dim, en jazzschlager som kan beskrivas som en snygg bluegrass – pastisch. Trots bländande höghastighetslir mest en lättviktig bagatell. Världens ös uppstår i The Jay Kay Reel/ Reel à la carte. I framkant hörs dragspel, fottrummande (=podorythm) och efterhand saxofon. Formas till en brittisk urkraft det verkligen spritter om. I slutfasen hamnar man i trans, blir nästan för mycket av det goda. Albin Lagg står för några magnifika trumpetsolon och dito arrangemang. Hans Engelsk rävjakt har en melodi med finurligt inlagd dramatik.
En elegisk visa från Québec i mediumtempo med Blomster på sång featuring stränginstrument, åtföljs av en söt vaggvisa med och av köksmästaren själv. Liknande lyckat bitterljuvt sound hittas i det sista av fjorton spår. Den vackra, värdiga avslutningen, en förlängd repris på nämnda vaggvisa, har ett pregnant trombonsolo som intro. Vill också göra vågen för ett fantastiskt solo på klarinett ungefär tjugo minuter in på skivan.
Sammanfattningsvis en kul och mångsidig platta, om än aningen ojämn. Kanske viktigast av allt: Spelglädjen och kreativa talangen går inte att ta miste på.
Kökspersonal: Nisse Blomster , Linnea Aall Campbell, Lies Hendrix, Mads Kjöller-Henningsen, Erik Bengtsson, Emma Engström, Albin Lagg, Erik Larsson, Ella Wennerberg samt Henrik Büller / Gäster: Åkervinda, Clara Tesch, Albin Ekman och Samuel Lundh.
obs Releaseturnén går senare i maj vidare till Danmark och Tyskland.