Dubbelrelease – turné
16/3 2019
Kronhuset i Göteborg
Det är sällan konserter med folkmusik förekommer i Kulturbloggen. Men den jag blev inbjuden till förtjänar att uppmärksammas. Spenderade ungefär tre timmar i stadens näst äldsta byggnad, till vardags säte för Gothenburg Wind Orchestra. Två grupper med nya skivor precis utgivna på Kakafon Records, slog sig samman live då båda tar avstamp i klezmertraditionen. När de spelade på Stallet i Stockholm passade P2 på att dokumentera deras respektive konsert. Kaja kände jag till medan Ida & Louise blev en bonus. Att sådan här musik görs och sprids på våra breddgrader är en kulturgärning, eftersom den inte automatiskt appellerar till gemene man. Saknar man som lyssnare vana, fordras koncentration och stora öron. I gengäld blir man rikligt belönad invärtes. Timmarna i Kronhuset gick inte alls långsamt, trots främmande tonarter och sköra, elegiska arrangemang.
Ida & Louise var först ut. De består av Ida Gillner från Göteborg på sopransax, sång och introduktioner jämte Louise Vase från Danmark på piano och sång. De träffades i Göteborg på Musikhögskolans utbildning i världsmusik. Duons senaste projekt har varit att tonsätta dikter från jiddisch, dikter som skrevs för närmare hundra år sedan av judinnor. Skivan Shtoltse Lider (Proud Poems) innehåller texter av fem poeter som genomgående motarbetats. Dock fick deras lyrik ett uppsving, genom att de i USA på 80-talet översattes i kvinnorörelsens hägn. Samtidigt med skivsläppet ges diktsamlingen ”Detta är natten” ut på svenska, varifrån flera dikter hämtats. Programmet genomsyras av strama visor framförda med innerligt allvar i en avmätt kabaré-stil. Poeternas motiv och öden presenterades grundligt. Några äldre par i bänkraderna intill berördes förmodligen extra mycket, gladdes åt att deras judiska arv levandehålls. Under ett par sånger visades videoprojektioner gjorda av Donovan von Martens, ett lyckat visuellt grepp som invaggade oss i en hoppfull känsla. Blev en meditativ stund fylld av poetisk mystik och nya insikter. Min enda randanmärkning gäller ljudet. Borde ha varit några snäpp högre volym för att framhäva alla nyanser.
Kaja är en trio bildad i Göteborg som blivit tonåring. Medlemmarna heter Livet Nord, Camilla Åström och Daniel Wejdin. Man har turnerat världen över, samarbetat med olika kulturarbetare och släppt fem skivor. I och med att rötterna finns i östeuropeisk musik, existerar ändå risken att deras kretslopp blir snävt. Förhoppningsvis kan deras nya cd origo kullkasta min farhåga, ett album som undertecknad kommer recensera för Kulturbloggen. Nu när de vidareutvecklat sitt koncept genom att införliva andra influenser, borde fler upptäcka dem. Man delar rättvist på sysslan att komponera. Sättningen är vanligtvis quintone (femsträngad violin), dragspel och kontrabas. Gästmusiker medverkar! Live i Göteborg assisteras trion av Ebba Westerberg på ”rassel” och rytmer, dragspelaren Jonathan Larsson samt Lisen Rylander Löve på saxofon och elektronik.
Med subtila medel ges låtarna en dramatisk nerv. Kan låta otroligt vackert när de komprimeras av melankoliska stämningar, inte olikt Lisas. Djärvt nog är inledande melodi döpt till Vals till döden. En filmisk ådra med inslag av längtan och lidelse är ofta närvarande. Det intuitiva samspelet är förbluffande. Oavsett aviga rytmer och dito takter uppstår teman som trollbinder. Föga oväntat förenas alla musiker i en uppsluppen cirkusdans, vars härförare är Lisen Rylander. Ska nämnas att en tacksam skivbolagsdirektör Livet Nord tackade samtliga som bidragit till konserten och skivinspelningarna, genom att överlämna gåvor, alternativt salutera de som inte var på plats.
