Artist: Hans Loelv (feat Klas Toresson)
Titel: Ballads And Dreams
Betyg: 5
Producent: Hans loelv
Inspelning, mix och mastring: Alar Suurna
Inspelad i Rixmixningsverket I Stockholm (Benny Anderssons studio på Skeppsholmen)
Do Music Records
47:55
Releasedatum: 15/2 2019
Saknar kunskap om Hans Loelvs (tidigare Louhelainen) karriär. Har fått fram att detta är fjärde albumet från 64-åringen, som betraktas som Uppsalas jazzpianist. På 80-talet ingick han i Von Zamla och under flera decennier har han sommartid varit improvisationslärare på Visingsö (för övrigt samma folkhögskola som jag var internatelev på 1980). På föregående plattan påstås Loelv ha flirtat med sydamerikanska tongångar. Att han behärskar sitt gebit bevisar nya skivan, vars tillkomst grundar sig i en förfrågan från den yngre Klas Toresson. Tenorsaxofonisten från Sandviken råkar vara dubbelt aktuell i och med att han frontar sprillans ny skiva med Filip Ekestubbes trio. Ballads And Dreams lanseras som meditativa och svängiga utflykter i American Songbook-land. Vidare tillkommer två original av Loelv jämte en Gullin-komposition som inte sällan framförs av körer.
Musiken flyter fram utan att stöta på knepiga rundningsmärken, kan liknas vid en seglats i stilla bris med någon enstaka kursändring. Vid horisonten lurar inga utmaningar för öronen. Med sin inbäddade ulliga ton, stiger Toresson fram som en komplett saxofonist. Få, om ens någon, spelar i Sverige med samma smeksamma glöd. Att spela så här vänligt och öppensinnat utan att det blir menlöst, är en stor bedrift. I sina musikaliska konversationer lägger de ribban synnerligen högt utan antydan till att riva. Deras intima samspel andas lugn och förtröstan, glädje och spiritualitet. Loelv på en exklusiv flygel av märket Fazioli, associerar jag till storheter som Teddy Wilson och Tommy Flanagan.
Plattan spelades in på endast fem timmar med målsättningen att duon skulle känna sig avslappnad och otvungen, vilket märks när jag studerar deras musicerande. In A Sentimental Mood respektive You Don´t Know What Love Is är två av ädelstenarna, standards som låter osedvanligt avspända och därmed sprider svallvågor av må-bra-känslor. Tolkningen av Lover Man är fenomenal, med ett innerligt ta- i- spel från Toresson som gör att man smälter. You ´ve Changed ligger inte steget efter. De takter saxofonisten levererar i låtens slutfas, demonstrerar ypperligt hans kapacitet. Strålande spel! Genomgående kännetecknas de tolv melodierna av stilfull varsamhet. Att musikerna har den tekniska färdigheten som krävs framstår närmast som ett axiom.
Tre alster framför Hans Loelv på egen hand, vilket skapar fin balans. De är i tur ordning Kärlekens ögon (Gullin), hans original Lillebrors längtan samt For Heaven´s Sake. Hyllningen till den drunknade brodern är betagande, Anslaget är både återhållsamt och ömsint i sitt rörande uttryck. Musiken uttrycker vad ord inte förmår. Beträffande instrumentens förhållande till varandra, vill jag komma med en marginell erinran. Toressons tenor ligger ofta i framkant till den grad, att klanger från Loelv riskerar att förpassas till bakvattnet och pianisten att bli blott en ackompanjatör. Inte minst därför. är det vettigt att han går solo i några stycken, förutom i de sekvenser då han ensam länkar samman teman. Introt till My Funny Valentine inte att förglömma. Det förtjänar en extra guldstjärna.
Soundet har medvetet förädlats för att hamna i samma farvatten, bli ett sammanhållet, meditativt mood i snarlika tempon. Syftet har inte varit att lansera nyheter, eller ”sätta några världsrekord” (formulering från Loelv). Dock, deras lyhördhet och förening av temperament har medfört att samarbetet måste betecknas som fulländat i sitt format.