De vänsterhäntas förening
Författare: Håkan Nesser
Språk: Svenska
Utgiven: 2018-07
ISBN: 9789100174729
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Serie: Barbarotti
Förmodligen en bok som alla älskare av kommissarie Van Veeteren och fans till Nessers andra hjälte inspektör Gunnar Barbarotti inte vill missa. Dessa två filosofiska polisherrar möts i denna lite knepiga deckare, som utspelas i Nessers speciella land.
Vem som egentligen är mördare listade jag faktiskt ut rätt tidigt i boken. Jag ska inte förstöra läsupplevelsen och spänningen genom att säga något mer om det.
Deckarhistorien börjar med två småpojkar som blir grymt behandlade i småskolan för att de är vänsterhänta. Marten Winckelstroop och Rejmus Fiste går i Oosterby småskola då de bildar de De vänsterhäntas förening. Flera årtionden senare brinner ett gammalt pensionat ner till grunden när De vänsterhäntas förening har en återträff och ett antal människor omkommer. Det ena hänger ihop med det andra, men det finns ingen kvar i livet som kan förklara hur. Nästan ingen.
Mordbranden var ett fall som utreddes av kommissarie Van Veeteren. När han nu gått i pension kommer hans gamla kollega med beskedet att den person de hade enats om var skyldig till mordbranden hittats död på ett sådant sätt att de är uppenbart att han inte var skyldig. Det är olidligt för Van Veeteren att stå ut med tanken att de slarvade så vid utredningen. kommissarie Van Veeteren ska fylla 70 år. Han och hans kvinna har bestämt att lura att genom att låtsas att de åker till Nya Zeeland för att slippa fira födelsedagen. Istället åker de till Oosterby för att försöka utreda fallet på nytt.
Det har gått femton år sedan den sista boken om kommissarie Van Veeteren kom ut. Det har gått sex år sedan man senast kunde läsa om inspektör Gunnar Barbarotti. I De vänsterhäntas förening möts de för första (och enda?) gången.
En del saker växer man ifrån under åren. Jag brukade gilla Nessers deckare med Van Veeteren. Men nu upptäcker att jag är rätt trött på honom och hans kvinnas jargong och Barbarotti med sin poliskvinna har en jargong som är snarlik. Men för den som fortfarande är fast för dessa poliser är väl denna deckare godkänd. Jag läste i alla fall klart den även om jag inte blev så engagerad.