Foto: Jonas Jörneberg
Julius Caesar
Betyg 4
Regissör: Kristofer Steen
Ensemble: Elin Söderquist, Lola Zackow, Bianca Traum, Olle Jernberg, Arina Katchinskaia, Rasmus Johansson, André Nilsson samt 2 statister
Himlen är hotfullt blå. Vid palatset står en kvinna och blottar sin arma kropp mot en nattsvart, blixtrande sky. Ovan på palatsets slottsbalkong står Caesar, Roms envåldshärskare, och tar emot folkets jubel. Ikväll ska blod spillas. Ikväll slår hjärtat hos tyrannen sitt sista flämtande slag.
Orionteatern tar en feministisk vinkel på den klassiska historien om envåldshärskaren och hans sista strid. I Kristoffer Steens händer får Brutus en kvinnlig gestaltning och Caesar representerar den maktfullkomliga, mannen som styr Rom med järnhand. Rom är en gammal republik som med Caesar vid rodret mer och mer har utvecklats mot en diktatur. Det här ser Brutus. Hon genomskådat charaden och tillsammans med sina allierade börjar hon att planerar för illdådet som ska få den allsmäktige Caesar, populisten som älskas av sitt folk, att tappa både tronen och anseendet.
Den Hamlet-liknande pjäsen har uppdaterats med nutida kopplingar till
såväl Trump som Metoo. “Julius Caesar” är en mäktig känslofull teaterupplevelse. Kraftfullt är att få se kejsaren hissas upp i skyn till ljudet av mässande black metal och dark ambient. Den mörka och dystra miljön bidrar till stämningen. Spelplatsen är en smutsig grå industrilokal med tjocka metallpelare som håller upp massivet. Långa kättingar hänger från taket och klingar hotfullt i mörkret. De fräna lukterna från kloaken känns ända ut i publiken. Dialogen är vacker och poetisk. Här finns många snygga liknelser som när Brutus talar om Caesar och beskriver honom som en orm som ännu inte lämnat sitt skal. Innan ägget kläcks måste ormen tämjas. Caesar ska inte få förtrycka sitt folk ytterligare. Han måste till varje pris stoppas.
Regissör Kristofer Steen är känd som gitarrist i hardcorebandet Refused. Efter studier på Operahögskolan satt han upp ”La Bohéme” på Norrlandsoperan 2012. Därefter regisserade han ”Rigoletto” på Norrlandsoperan och ”L’Orfeo” på Wermland Opera. Med Julius Caesar gör Steen en nyanserat, modern tolkning av den klassiska historien om maktkamp och misstro inom makteliten. I en intervju beskriver Steen pjäsen som en dödsmässa:
– Min idé för den här föreställningen går ut på att göra en vacker och brutal dödsmässa för en demokrati, men kanske också peka mot en ljusare väg framåt. Julius Caesar är som en energisk förstudie till Hamlet, en sjudande tryckkokare till thriller.
Just så känns det. Vi sitter där på första parkett till ceremonin och för var minut som går kommer vi allt närmare dödsögonblicket. Miljön lika som kostymen och make upen gör mycket därtill. Kostymdesignern Behnaz Aram är ett stort namn inom modevärlden. Med sina kollektioner lyckas hen fånga tidens rand, Roms flärd och gam, samtidigt som de mörka färgerna, sotet på kinderna och kajalen över ögonranden skapar obehag och kalla kårar längs ryggraden. Cassius ( En av Brutus medarbetare) i månskenet liknar en korp, en fågel phoenix som när makten fallit kommer med vidsträckta vingar att omfamna den nya ledaren -Brutus.
Orionteaterns Julius Caesar är dödsmässan som perfekt fångar vår tidsanda, om populism och maktmän som suger åt sig och tar av vad de kan. Det svulstiga, egenartade i Kristofer Steens uppsättning ger oss blodad tand och får mig att vilja dra fram dolken för att i sena timman få skålla besten som tuggar på sitt hjälplösa lik. Detta är vår tids melodi, broderad i sotsvarta färger, glödande kol och postindustriellt förfall.
Petter Stjernstedt
Kommentera