Anders, jag och hans 23 andra kvinnor
Betyg 4
Premiär den 25 maj 2018
Regi Nahid Persson
Ett porträtt av en man som tror att han gör många lyckliga, nästan som en samhällstjänst. En man som lite generat men mest stolt berättar om alla sina flickvänner.
En drömman för många kvinnor och man hittar honom på Tinder. När han möter Nahid faller hon liksom alla övriga kvinnor för den stilige, charmige tennisspelaren. Visserligen inte särskilt intellektuell men vid 50 står det ju inte någon kö av felfria män framför henne. Hon blir förälskad och är lycklig tills hon upptäcker hans sida på facebook med många hjärtan. Vid konfrontation erkänner han att han har fler flickvänner, faktiskt 23 stycken till. Men Nahid tror likt många kvinnor i historien att hon skall kunna ändra honom. De blir ett par.
Hon, dokumentärfilmaren Nahid Persson, som har gjort många filmer. Oförglömliga skildringar som med klarsyn och sanning men också värme visar verkligheten. Han, professionelle tennisspelaren Anders Rosén, som alltid vill vara kvinnor till lags. Han anpassar sig efter vad han tror är omgivningens förväntningar på honom. Med en alltid packad väska är han van att dra när kraven blir för stora. Naturligtvis blir det komplicerat.
Nahid har gjort en film som man skrattar åt i början men som blir ett porträtt av en tragisk person som lever genom att anpassa sig. Om man alltid lever efter andras förväntningar,
eller det man tror är andras förväntningar blir personligheten utslätad. Filmen visar tydligt att det är svårt för Anders att vara den han är. Eller snarare att vara den person som
Nahid förväntar sig att han skall vara. Även om han själv ibland blir grundligt trött på sitt sätt att leva är det svårt att ändra.
Från början handlar filmen mer om Anders andra kvinnor men historien utvecklas till att belysa Nahids och Anders relation. Det är en film utan bitterhet trots att Nahid blir sviken.
Nahids sätt att filma med en direkt introduktion till handlingen gör filmen intressant. Hennes mod att visa sin sårbarhet framför kameran måste beundras. Det är starkt av Nahid att visa sin förälskelse och sin dröm att Anders skall ändras. Hon tycker ju om honom och hon tycker ju synd om honom. Att hon gör ett kärleksfullt porträtt av Anders gör att upplevelsen av filmen blir en helt annan än den sensation som filmens titel förmedlar. En varm och äkta film.
Nahid Persson kom till Sverige 1979 efter iranska revolutionen. Hon har gjort dokumentärer ända sedan 1994 och fått många priser. Bland de mest kända filmerna är: I livets slutskede 2002, Prostitution bakom slöjan 2004, Fyra fruar och en man 2007 samt Drottningen och jag 2009.
Kommentera