• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Biografisk berättelse går rakt in – De ensligas allé på Göteborgs Stadsteater

25 februari, 2018 by Mats Hallberg

Foto Ola Kjelbye

Text & regi: Carina M Johansson

Musik: Bob Dylan

Översättning sångtexter: Mikael Wiehe

Musikarrangemang: Kristina Issa

Musiker: Kristina Issa, Sofia Andersson och Julia Schabbauer

Dramaturg: Lucia Cajchanova

Spelas till och med 27/3 på Göteborgs Stadsteater Lilla scen

Först något om mina förutsättningar vilka varit allt annat än optimala. Före: späckad jobbvecka med fem nätter och på premiärdagen ingen middag. Efteråt: konsert, krogbesök,klubb och sömnlöshet. Vill få det sagt, för att markera ansträngningen att skriva väl under rådande omständigheter. Målet måste vara att vinnlägga sig om vara noggrann med formuleringarna, lika noggrann som Carina M Johansson i hennes program med undertiteln ”Dylan, min bror och jag”.

Jag tror att hon i en omsorgsfull process skalat av och lagt till, så att till slut bara kärnan upphängd på anekdoter och detaljer återstår. Hon är fullständigt klar över vad som ska förmedlas och tillvägagångssättet. Otvivelaktigt lyssnar publiken andäktigt! Utan överdrift kan etiketten hudlös närvaro sättas. Vi får ovärderliga insikter om medberoende, om skammen som äts med sked fast man lärt sig koderna. Hennes eget liv speglas  genom en nio år äldre halvbror, vars liv var en ohjälpligt nedåtstigande spiral.

Månaden innan Susanna Alakoski fick Augustpriset, satt jag med henne och delvis gemensamma vänner på restaurang Kometen. Hon är således en författare jag träffat, lyssnat på och förstås läst. Med sina erfarenheter av att  ha haft en missbrukande kriminell bror, blev Alakoski ett bollplank för genomförandet av De ensligas allé. En annan referenspunkt  är Mikael Wiehe, vars geniala Dylan-tolkningar jag hört honom själv och andra distingerade artister ( Totta Näslund, Ebba Forsberg…) göra. Vilken värdighet och existentiell allmängiltighet han utvinner ur originalen. Den garvade X-proggaren uppvisar i sitt hantverk, en vidsynt sårbarhet som varje gång får mig att baxna. Och lyckligtvis förmår den kvinnliga kvartetten göra de  svenska versionerna rättvisa.

Funkar fint att ha herr Zimmerman som ledsagare när vi invigs i två syskons olikartade liv, som  sammanflätas när lillasyster dras in i sin nu döde brors problematik. Farhågan om fragmentariskt berättande kullkastades. Alla verser ur de elva sånger som används tas inte i anspråk. Samtliga görs oklanderligt. Största utropstecknen är Jag skall bli fri (I Shall Be Released) jämte För att jag älskar dig (To Make You Feel My Love). Mitt förhållande till Dylan ska inte avhandlas här – roades av  Dylansällskapet på Stockholms Stadsteater, har några skivor  och sett  honom i sömnig konsert på Ullevi. (Uppskattar Dylan kopiöst som låtskrivare, samtidigt som jag anser det vara befängt att ge honom nobelpris i litteratur.)  Kulten kring världens mest omtalade singer & songwriter påstås ju upprätthållas av manliga knappologer. Därför behöver det basuneras ut att gänget involverade i detta projekt är kvinnor.

Foto Ola Kjelbye

När man vandrar in i den intima lokalen med fri sittning, har musikerna börjat ”värma upp”. Barytonsaxofonen väser i framkant. Carina M Johansson tar sig fram till scen med vattenglas och tillbringare i händerna.  Hon förklarar först av allt varför och varifrån hon hämtat rubriken på sin musikaliskt interfolierade monolog. Under cirka 70 minuter levereras en hemsk historia, en historia som berör ohyggligt för att det är en djup tragedi, en sann story om ”varje människas vacklan mellan kaos och balans”. Skådespelaren jag sett i ett otal uppsättningar genom 2000-talet, avslöjar brutalt  sitt bagage. Johansson skildrar drastiskt i laddade  anekdoter  kurragömman, som kan lekas först när  lillasyster lärt sig räkna, misshandeln kring middagsbordet, bytet från bankrån, bröllop innanför murarna och omstörtande telefonsamtal i taxi på väg till filmfestivalens röda matta. Gör nästan ont i en att få veta om sporadisk uppryckning med truckkörning och Faktumförsäljning.  Den bild som kongenialt beskriver tidens materiella framsteg, är den  som tar fasta på utvecklingen från torrdasss till spoltoa. Jag som studerat och skrivit mycket om arbetarlitteratur får en aha-upplevelse.

Kristina Issa- hört henne  musicera i två pjäser förutom spelning på Gmlstn Jazz – har fått till snygga spänstiga arrangemang. Låter angenämt annorlunda  utan gitarrackord. istället mycket utrymme för Sofia Andersson på barytonsaxofon som hon varvar med sopransax eller basklarinett.  Både hon och trumslagaren Julia Schabbauer ( även klockspel och miniorgel) tillhör en ung generation jättebegåvade musiker värda att hyllas. De håller ömsom igen för att betona nyanser, ömsom tar i för fulla muggar för att stolt tillföra något eget.  Schabbauer använder frekvent vispar och klubbor, vilket låter helt rätt. Vad beträffar det vokala sjunger Issa lead några gånger och trion bakom kvinnan sjunger överraskande mycket. Effektfullt!  Ett annat anmärkningsvärt förhållande är att Issa alternerar på keyboard och harpa(!). För oss som haft möjlighet att följa Carina M Johansson, har det inte varit någon hemlighet att hon kan och vill kombinera talroller med sång, vilket märktes med ackuratess senast i Karl Gerhard. I barndomen fanns drömmen om att bli schlagersångare. Hon sjunger så att det känns på riktigt, så att texten går fram till mottagaren

De ensligas allé är utomordentligt komponerad, har absolut tonträff. Den är ett gripande dokument över hur olika öden livet kan ha i beredskap. Varifrån vi kommer är aldrig oväsentligt, allra minst när en medberoende, enligt egen utsago tvåspråkig, skådespelare nästan jämnårig med undertecknad, ger oss en självbiografisk omskakande betraktelse. Dylans musik inramar förtjänstfullt, i en dramatisk båge som får publiken att kippa efter andan. Se till att skaffa biljett till ett starkt scenkonstverk, lika lyckat som Stjärnornas tröst på samma scen.

 

 

 

 

 

 

 

 



Arkiverad under: Scen, Teaterkritik



Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Mikael Jensen

Spel kan skapa beroende

Viktigt om spel
casino med svensk licens

Nytt

Ystad Sweden Jazzfestival 2022 – Uppslukas av jazziga tongångar / dag 2

3-6/8 2022 Ystad med omnejd Ur … Läs mer om Ystad Sweden Jazzfestival 2022 – Uppslukas av jazziga tongångar / dag 2

Filmrecension: Var är Anne Frank – tyvärr alltför förutsägbar

Var är Anne Frank Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Var är Anne Frank – tyvärr alltför förutsägbar

Otrolig urladdning av metal-funk – Mother´s Finest på Pustervik

4 8/8 2022 Pustervik i … Läs mer om Otrolig urladdning av metal-funk – Mother´s Finest på Pustervik

Filmrecension: The Princess – omskakande, griper tag i mig

Filmrecension:The Princess Betyg … Läs mer om Filmrecension: The Princess – omskakande, griper tag i mig

Konsertrecension: Lisa Ekdahl spritter av glädje på Tyrolen

Artist: Lisa Ekdahl med bandPlats: … Läs mer om Konsertrecension: Lisa Ekdahl spritter av glädje på Tyrolen

Följ oss på Facebook

Kulturbloggen
Vill du veta allt om casino utan svensk licens gå in på Casinofia
Casinogringos
Jämför casino utan licens och ta reda på mer om den svenska regleringen kring spel.
Jämför olika nätcasino och hitta de bästa alternativen.

Att spela på casinon blir mer vanligt, läs recensioner på casinon.com
Svenska casinobonusar

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie journalistik Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik tv TV-serie USA Video Way Out West

Kulturbloggen Twitter

Tweets by Kulturbloggen

Bloggportaler

Bloggtopp bokbloggar 2017
Blogglista.se 

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2022 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in